Bingo för Jimmie Åkesson

JIMMIE ÅKESSON. ”Under alla omständigheter är det åter bingo för Jimmie Åkesson. Ju högre han lyckas bygga en mur mellan uppfattningen av ett vi och dom, desto mer krattas manegen för honom själv som statsminister efter nästa val.” Det skriver Martin Hägg om regeringens uppmärksammade direktiv till en utredning om medborgarskap.

Tidöavtalet vimlar av olika metoder att antingen stoppa folk från att komma hit eller kasta ut dem. Höjt inkomstkrav för arbetskraftsinvandrare, utmönstrade permanenta uppehållstillstånd och försöket att omvandla oss alla till angivare är allt delar i Sveriges färska migrationspolitik. Så sakteliga sipprar allt nu ner i realpolitik.

Veckans kreativa nytillskott är regeringens utredning om hur ”bristande levnadssätt” (i Tidöavtalet kallat ”bristande vandel”) kan användas för att återbörda människor med uppehållstillstånd. Luddigt? Det är bara förnamnet. Denna senaste krumbukt för att rädda den svenska kulturen är tänkt att innefatta yttranden som ”hotar grundläggande demokratiska värden”. Migrationsminister Maria Malmer Senergard tar själv som exempel yttranden om att socialtjänsten kidnappar barn (dvs den så kallade LVU-kampanjen).

Den liberal som inte vaknar nu gör det aldrig (var är du Pehrson?) Dels är (för att travestera Kristersson) inte det olämpliga liktydigt med det olagliga. Dels går regeringskonstellationens vurm för att kasta ut så många som möjligt på tvärs mot själva ursäkten för att göra just detta – alltså att värna svensk kultur och svenska värderingar. För vad finns kvar av svenska värderingar om man punkterar något så centralt som yttrandefriheten? Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: vad har vi kvar att skydda om vi i våra ettriga försök att stoppa mångkulturalismen sår ett frö till en rasistisk lagstiftning där en del (men bara en del) tillåts babbla på som om ingenting har hänt medan andra gör bäst i att bita sig i tungan? Eller är det någon där ute som inte betraktar yttrandefriheten som en förutsättning för svenska demokratiska värden? Alternativt att den bara ska gälla en del?

Vän av ordning skulle nu kunna invända att utvisning inte är ett straff som andra. Delvis rätt. Utvisning är en påföljd som i praktiken bara drabbar människor med ett annat ursprungsland än Sverige varför påföljden på ett närmast kirurgiskt sätt naglar fast människor utefter etnicitet. Men visst kan den ändå vara berättigad i så måtto att hemvist (i Sverige) inte är en rättighet utan en möjlighet (för de som nu inte råkar vara födda här). Illa blir det först när den juridiska grunden för utvisning kompletteras med ett löst dividerande om vad som får sägas och inte sägas.

Under alla omständigheter är det åter bingo för Jimmie Åkesson. Ju högre han lyckas bygga en mur mellan uppfattningen av ett vi och dom, desto mer krattas manegen för honom själv som statsminister efter nästa val. Det gäller som bekant att först definiera ett problem för att sedan kunna ta i med hårdhandskarna.

Förhoppningsvis besitter regeringens utredare ett tillräckligt mått av sunt förnuft. Reaktionerna har i alla fall inte uteblivit.

Till DN säger Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap menar att ”Det är ett steg bort mot den vidsträckta yttrandefriheten”. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke drar slutsatsen att yttrandefriheten för människor som lever i Sverige med uppehållstillstånd ”inte är lika mycket värd”. Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi säger det som borde vara uppenbart för alla, att ingen i en rättsstat ska ”behöva vara rädd för repressalier från staten för att man uttrycker sina åsikter så länge åsikterna håller sig inom det som är lagligt”.

Än finns det hopp.