Agent Kristersson – med rätt att splittra

REGERINGSODUGLIG. Vår nuvarande statministers agenda har aldrig varit att ena Sverige, få oss att först kavla upp ärmarna, för att sedan fatta varandras händer och kämpa på i motvind. Det menar Lars Thulin.

Få svenskar tror  idag på en snäll Gud som vakar över oss medborgare. Allt färre
ser kungen som den verklige ledaren.

Ändå behöver länder en landsfader, någon som kan samla folket, ena det, ge tröst och ingjuta mod i svåra tider. I de flesta utvecklade länder är det presidenter eller premiärministrar som tar rollen.

Ett lysande exempel är Winston Churchill som ledde Storbritannien under andra världskriget. Hans blodfyllda, träffande och enkla betraktelser stärkte britterna under landets hittills värsta kris.

Vad har Sverige? Idag? Vi har Ulf Kristersson. Han gör precis tvärtemot de egenskaper som räknats upp ovan. Hans agenda har aldrig varit att ena Sverige, få oss att först kavla upp ärmarna, för att sedan fatta varandras händer och kämpa på i motvind. Ulf Kristerssons mål är att splittra landet. Skapa ett vi-och-dom- samhälle. Detta görs enklast genom smutskastning, skylla ifrån sig och att leta upp syndabockar. Och som grädde på moset kasta in överblivna floskler från tal i valrörelsen.

Kristersson ville inte trösta eller ena folket

Det första var i höstas när han talade till folket med anledning av våldsvågen. Här var hans tal inte ämnat att trösta och ena. Utan inleddes som ett tal från valkampanjen. Att hans parti minsann sett problemen. Men att inget gjorts av andra partier. Allt var någon annans fel. ”Vi var många som såg det komma”, var huvudsakliga budskapet. Våldet var hemskt, men de andra partierna var nog ännu hemskare.

Kristersson skyller på andra

När ett fartyg sprungit läck gäller det att snabbt få folk i livbåtarna. I Kristerssons värld gäller det att i första hand att leta upp den som svetsat fartygets bottenplåtar och ge denne en utskällning. Vilka som sett sina trappuppgångar sprängas, eller sett grannar, utan någon koppling till kriminalitet, förblöda på asfalten, vill veta att statsministern ”såg det komma”?

Vid kriser är den nuvarande regeringens ryggradsreaktion att allt alltid är någon annans fel. Det draget har funnits hos alla tidigare regeringar, men den nuvarande driver taktiken till sin spets. Ulf Kristersson fick kritik för talet på just dessa punkter. Att det inte var ett tal till nationen utan ett valtal. Samt att det inte var ämnat att ena. Men Ulf är ingen läraktig elev.

Sverige utmålades som på gränsen till krig

För nyligen smällde det igen i samband med Folk och Försvars konferens i Sälen, där militärer och ministrar utmålade Sverige som på gränsen till krig. Följden blev att medborgare hukade i källare utrustade med vevradio, vattenreningstabletter och konservburkar med Bullens Pilsnerkorv. Och kanske tacksamma för statsministern ”såg det komma”.

Fast några dagar senare konstaterade Kristersson att debatten blivit överdriven. Men det var han och ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, som drog igång det . Bohlin tog i från tårna då han underströk att han sade detta i ”kraft av sitt ämbete”. Ja, i vilken roll skulle han annars säga det?

Den verkliga dikeskörningen var när statsministern enbart var ute för att splittra Sverige då han påstod att invandrare inte vill försvara Sverige. Att en del av dem bara ser sitt pass som en resehandling och inte tar ansvar för hemland. En oerhört stark anklagelse med ytterst litet vetenskapligt fog

De få undersökningar som finns pekar åt olika håll. Mer försvarsvilja bland invandrare i vissa, något mindre i andra. Underlaget dock mycket litet. Ingen forskare vågar dra några slutsatser Men som man frågar får man också svar.

Regeringen Kristersson styr i hård regi av SD

På grund av den splittring och demonisering av invandrare som Tidöpartierna, i hård regi av Sverigedemokraterna bedriver, finns kanske speciellt bland yngre, som inte känner sig integrerade, en misstro mot Sverige. Att slåss för Sverige är att ställa upp för ”staten” som man ser som fiende. Då räcker man upp ett kaxigt finger. Men i skarpt läge? Om det gäller att med ett skjutvapen i handen försvara sig själv, sin familj, sin stad, sitt land, vad gäller då?

Ingen etnisk svensk, utom ett fåtal FN-soldater, har en susning. För att ha erfarenheten måste man vara över 200 år gammal. År 2000 drogs dessutom antalet ungdomar som gjorde värnplikten ner till ett minimum. 2009 skrotades värnplikten helt. Det betyder att huvuddelen av de män och kvinnor som är i ålder för att strida, inte har en aning om hur man gör.

Minister Bohlin är en “tomhylsa”

Många invandrare har dock smärtsamma och påtagliga erfarenheter. Och de vet att alternativet att inte ta till vapen i vissa fall är värre än att göra det. Många av dem har även kunskaperna.

Minister Bohlin, som med myndig stämma förklarade att han talade i kraft av sitt ämbete, är dock så kallad tomhylsa. Det vill säga han har varken mönstrat eller gjort lumpen. Han borde gjort det 2004. Men det var visst något med ögonen…

Kristersson är ingen landsfader

Kristerssons påstående var dumt, illa underbyggt och förmodligen helt felaktigt. Syftet var enbart att splittra samhället, utmåla invandrare som en belastning och en fara för landet. Att budskapet beställts av Sverigedemokraterna förefaller mer än uppenbart.

Slutsatsen är klar. Med en statsminister i stramt koppel av Sverigedemokraterna saknar vår nation en enande landsfader. Vi har en politiker som driver motsatt agenda.