FOTOGRAFI. Ett barn har fötts. Ett nytt liv har kommit till världen. Ett löfte om framtiden. Mycket bär livet i sitt sköte. Mycket ska komma. Mycket ska barnet få uppleva. Dess sinne är friskt. Och nu är det upp till de vuxna att lägga grunden. Plantera den värdegrund som barnet ska stå på. Som ska vägleda pojken eller flickan framöver. Som ska ge dem förmågan att ge kärlek. Som ska få dem att bejaka livet. Ja, så borde det vara.
Fotografiet med pojken med utsträckt arm skrämmer. Men detta barn är endast ett offer. Sviken av en vuxenvärld. Fråntagen sin barndom. Ansvaret för allt som inympats i hans sinne är föräldrarnas. Och samhällets. I den historiska backspegeln går ingen fri. Alla är skyldiga. Åtminstone de som inte förmådde eller vägrade att se helheten. Som i sin inskränkthet inte begrep att pojkens mentala värld höll på att våldtas. Som lät mardrömmen ta form och besudla hans nyfikna tankar på livet.
Stolt och rakryggad står pojken med utsträckt arm. Stadig är hans blick. Modig och stark är denne unge soldat. Fylld av en vilja att lyda allt det som han blir tillsagd att göra. För han vill att mamma och pappa ska veta att han kan. Och han vill visa världen att han är stor nog att göra rikets dröm till en verklighet. Han kan minsann. Han är inte den som är feg och svag. Och när kvällen kommer – när hans föräldrar kramat om honom och läst en godnattsaga – ler han förnöjt och somnar med sitt lilla huvud på kudden.
Han drömmer om morgondagen. Han ska bli hjälten. Han ska göra så många viktiga och goda saker. Som att köra den stora stridsvagnen. Och dra i spakar och trycka på knappar så att det smäller och smäller hos de som han inte känner. Hos de som han fick lära sig att inte tycka om. Det vill säga de som inte är snälla, speciellt negrer och judar. De som vill hans föräldrar illa. De som vill skada riket. I drömmen kommer han att erhålla en skinande medalj av självaste Führern. För att han kämpade för sanning och rättvisa.
Vad hände med pojken? Det vet vi inte. Kanske blev han SS-officier. Kanske en mördare. Eller kanhända stupade han i kriget. Söndersprängd. Eller så var det inte så. Istället rymde han ifrån allt. Hjälpte de som han lärt sig hata. Och måhända överlevde han kriget. Med en sorg i sitt inre som han bar på livet igenom.
Men vad som än hände, så vet vi detta: Han var ett offer. Sviken av en vuxenvärld. Och att han blev fråntagen sin barndom.
melker.garay@opulens.se
