KOMPLETTERING KRÄVS. Ett av flera argument, som dämpar halleluja-känslan när det gäller klimatomställningen är att tekniska lösningar knappast tar oss ända fram till nollutsläppsmålet. De behöver kompletteras med åtgärder, som höjer priset på utsläppande aktiviteter, skriver Petter Wulff.
I senaste avsnittet av Svt:s Ekdal och Ekdal diskuterades klimatomställningen från ett flertal olika perspektiv. En deltagare som utmärkte sig med sin positiva framtoning var Svante Axelsson. Han har av regeringen givits rollen som nationell samordnare gentemot företag och kommuner, när det gäller att åstadkomma ett fossilfritt Sverige. I programmet berättade han att tunga industribranscher som stål, cement, gruva och flyg har flyttat över från ”nejsägar-soffan” till ”jasägar-soffan”, där de agerar för att bli fossilfria. Det är förstås ett glatt budskap. Men klimatomställningen är kanske ändå inte bara halleluja.
Ett frågetecken är till exempel biobränslenas roll. De har setts som viktiga länkar till ett fossilfritt Sverige, men det kan ta många år innan deras koldioxidutsläpp bundits tillbaka i den nya skog som odlas, där bränslena skördats. Forskare har till och med varnat för att biodrivmedel kan ge större växthusgasutsläpp än bensin och diesel. I en debattartikel i Dagens Nyheter i onsdags konstateras att biodiesel gjord av svensk raps kan ha så mycket som dubblad klimatpåverkan eller mer i förhållande till fossilt dieselbränsle. Och om man får tro professor Sten Nilsson, som är internationell skogskonsult, är det inte ens lönsamt att satsa på biodrivmedel.
Ett annat argument, som dämpar halleluja-känslan är att tekniska lösningar knappast tar oss ända fram till nollutsläppsmålet. De behöver kompletteras med åtgärder, som höjer priset på utsläppande aktiviteter.
Ett intressant sätt att åstadkomma detta är under införande i Kanada. En avgift på 20 kanadensiska dollar (cirka 140 kr) per ton utsläppt koldioxid eller andra växthusgaser (omräknat till så kallade koldioxidekvivalenter) införs där i år. Avgiften ska öka med 10 dollar om året (upp till 50 dollar). Men avgiften är ingen skatt utan alla pengarna staten får in ska delas ut igen till företag och invånare, där principen är att alla ska få lika mycket tillbaka. Det gör att de som släpper ut mest får betala för det, och de som bara orsakar små utsläpp går med vinst. Förslaget drivs av Citizens´ Climate Lobby, en organisation med rötter i USA men idag spridd över alla världsdelar och med företrädare även i Sverige.
Om en politik med Avgift och Utdelning skulle införas i vårt land, skulle det inte innebära halleluja för alla men kanske vara den bästa chans vi har att klara den stora klimatomställningen.
info@opulens.se
