HANDLING. Det är framförallt våra konkreta handlingar som räknas. Inte digitala symbolhandlingar och retoriskt gemenskapshetsskapande, skriver Erik Cardelús.
Måndagen den 23 september 2019 går aldrig i repris, men den bär ett tungt framtidsrelaterat budskap. Ibland måste man nog säga något så banalt och vältuggat. Denna dag höll Greta Thunberg sitt numera berömda inför FN:s generalförsamling. Budskapet var enkelt och välkänt: världens makthavare måste göra långt mer mot klimatkrisen än vad som görs idag. De sviker dagens och morgondagens unga generationer, människor som ytterst sällan sitter på beslutsfattande positioner, men som får ta konsekvenserna av sveket idag.
Det tar inte lång tid förrän mina sociala medier översvämmas av hyllningar och lovord till Greta. Vilket mod, vilken skärpa, vilket patos! Så lyder andemeningen i de flesta inläggen. Och jag håller med. Vad starkt av unga Greta att säga allt detta, så där rättframt och okorrumperat, utan att le och släta över. Utan att hymla bort sitt budskap, som vuxna så ofta gör.
Men mitt i allt detta kan man ställa sig frågan om det som Greta så rättframt framför är så speciellt nytt. Är det inte budskap och tankar som vi matas med i stort sett varenda dag? Budskap och tankar som funnits med oss i över ett decennium, eller mer.
Det räcker att minnas klimatkonferensen i Köpenhamn 2009, COP 15, då storpolitikernas mantra var ”There is no time to wait.” Dessutom är det sådant som framkommit i forskningsrapport efter forskningsrapport, även om det självklart finns ett antal skeptiker därute som lyfter något enstaka rön och gör denna bisak till huvudsak, detta för att försöka punktera den massiva forskningsfront som visar på motsatsen, att det är illa med klimatet.
Men låt oss lämna deppen och släppa fram peppen. Då kan vi gärna jubla, hylla och lajka Greta, om vi nu är lagda åt det hållet. Men ändå inse att det framförallt är våra konkreta handlingar som räknas.
Andra försöker sänka Gretas budskap och projekt genom att antingen fulhåna henne eller spela oroade för hennes väl och ve, exempelvis genom att ifrågasätta hennes seglats över Atlanten – utan att direkt måna speciellt mycket om andra barn som seglar över Medelhavet i långt osäkrare farkoster, något som sker i princip varje dag och med långt värre risker.
Ett annat sätt är att muttra om att Greta inte är en vederhäftig och väletablerad vetenskapsperson, vilket sällan begärs av någon annan ungdom som yttrar sig. Med andra ord, det finns många sätt att försöka misskreditera personer med viktiga ärenden och budskap. Här visar många vuxna upp en imponerande uppfinningsrikedom och glöd, en kämpaanda som gärna hade kunnat ägnats bättre behövande. Eller varför inte ägna all denna tid och energi åt klimatkampen och klimatforskningen, om man nu tycker att den behöver hyfsas?
Ytterligare ett annat sätt att devalvera Gretas budskap och klimatkampen är att starta diskussioner om påvens skägg och därmed göra bisaker till huvudsaker. Man kan alltid påpeka att en viss siffra eller aspekt i klimatrapporten X eller Y, inte är fullständigt klarlagd och att vi därför inte med säkerhet kan veta att påstående A är mer sannolikt än påstående B, vilket i sin tur betyder att klimatkampens grundantaganden bör diskuteras ännu en gång, innan vi kan göra något. För rätt ska vara rätt, och i strikt mening vet vi ju inget om framtiden förrän framtiden ligger bakom oss. Om ens då, för då måste vi skriva ännu en rapport.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Men låt oss lämna deppen och släppa fram peppen. Då kan vi gärna jubla, hylla och lajka Greta, om vi nu är lagda åt det hållet. Men ändå inse att det framförallt är våra konkreta handlingar som räknas. Inte digitala symbolhandlingar och retoriskt gemenskapshetsskapande, även om det säkert bidrar till att peppa alla till handling och påverka makthavarna i olika grad.
Så, slutligen, en note to self and hopefully other selves: vi gör något för klimatet, gärna varje dag och i ökande skala. Köper second hand-kläder snarare än nya, blir mer kritiska konsumenter, skär ner på flygresandet och bilåkandet, minskar matsvinnet och äter mer grönt, enkla saker som vi alla känner till och alla kan göra. Och då mår säkert både planeten och Greta bättre, långt bättre än av bara applåder och lajks eller för den delen av ofruktbart tvivlande eller hjärtlöst hånande. Sedan är det upp till storpolitikerna och näringslivstopparna att göra sitt, att bry sig om det vi tänker, säger och gör.
info@opulens.se
