SOMMARTORKAN. “Vi har kunskapen och tekniken, vi har pengarna, vi har arbetskraften – så vad väntar vi på?” Anika Agebjörn menar att subventionerade elcyklar och elbilar visar på en otroligt låg ambitionsnivån i klimatpolitiken.
Jag önskar jag vore klimatskeptiker. Efter denna extremt heta och torra sommar, när bränder rasar och temperaturrekord slås, skulle det vara så otroligt skönt att kunna vifta bort alltihop med att detta är en tillfällighet, en ren engångsföreteelse. Att det här vädret inget har med de påstådda klimatförändringarna att göra och det inget finns som säger att det ska behöva bli så här kommande somrar.
Nu är jag tyvärr inte klimatskeptiker. Jag tillhör den stora majoritet av mänskligheten som fäster tilltro till vetenskapssamhället, som tror att forskare i regel vet vad de talar om. Undantag finns givetvis, men när de allra flesta forskare efter många års studier kommer fram till en allt mer underbyggd slutsats, då är det svårt att slå dövörat till.
Så jag tror tyvärr att denna sommar bara är början, och det ger mig en förfärlig ångest, som gör det svårt, ja omöjligt att njuta av värmen.
Men, ångesten kommer inte bara av klimatförändringarna i sig utan kanske ännu mer av vår uppenbara oförmåga att bemöta dem. De åtgärder som presenteras av våra politiska partier är helt otillräckliga. Att subventionera köp av elbilar och elcyklar när hela trafiksystemet behöver struktureras om är bara ett par exempel på den orimligt låga ambitionsnivån.
Vi behöver åtgärder av helt annan dignitet: Begränsa bilismen, storsatsa på järnvägen och på vindkraften, lägg ner inrikesflyget i södra Sverige. Sätt upp solceller på alla tak! Vi har kunskapen och tekniken, vi har pengarna, vi har arbetskraften – så vad väntar vi på?
Men visst vore det enklare att göra som klimatskeptikerna, stoppa huvudet i sanden, förneka forskningen och fortsätta njuta av sommarvärmen.
info@opulens.se
