HÖGEREXTREMISM. Journalisten Ingrid Carlqvist är den senaste av svenska debattörer som kommit ut som antisemit. Det borde vara föga förvånande. Carlqvist har länge varit en av den rasistiska högerns mest framträdande och högljudda representanter. Åtminstone utanför Sverigedemokraterna. Hennes udd har dock tidigare framförallt riktats mot muslimer och araber – inte mot judar. Hatet har tyvärr sällan setts som kopplat, trots att den islamofoba världsbilden är svår att förklara utan den antisemitiska.
Under det senaste året har Carlqvist kommit att röra sig i kretsarna kring den synnerligen våldsamma nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Hon har exempelvis öppet gästat NMR:s podd. Det hela är alltså ingen hemlighet. Daniel Frändelöv, som Carlqvist driver podden ”Ingrid och Conrad” tillsammans med, marscherade så sent som förra lördagen tillsammans med NMR i Göteborg, vilket ytterligare belyser hur invävd Carlqvist kommit att bli i den nazistiska miljön. Att hon själv skulle hysa hat mot exempelvis judar, eller att hon själv skulle vara nazist, har hon dock in i det längsta förnekat. Hon delar endast ”gemensamma fiender” med nazisterna. Samarbetet är blott taktiskt.
Men nu har Carlqvist tagit ytterligare ett steg in i antisemitismen. Under den senaste veckan har hon öppet deklarerat sin skepticism mot Förintelsen. Hitlers och nazisternas öppna judefientlighet förklarar hon med att ”judarna förklarade krig på Tyskland”. Vissa svarar med häpnad över uttalandena, men Carlqvists politiska förflyttning är allt annat än underlig. Frågan är om vi ens kan tala om en väsentlig politisk förändring från Carlqvists sida. Att hennes hat mot muslimer inte tagits med samma bestörtning är måhända symtomatiskt för utvecklingen i den svenska samhällsdebatten – men kanske också ett tecken på hur antisemitismen och islamofobin sällan förstås som sammankopplade.
För så är det tyvärr, islamofobi och antisemitism diskuteras inte sällan som om de vore väsensskilda. Hat mot muslimer kan exempelvis försvaras med att det är en del i ett försvar av judar eller staten Israel – antisemitism med att det endast rör sig om Israelkritik. Islamofobin är dock, vilket nu Ingrid Carlqvist lyckats exemplifiera, ofta en trop inom antisemitismen.
Hur kommer det sig egentligen att invandringen är så stor trots dess (i den rasistiska föreställningsvärlden) uppenbara negativa konsekvenser? Varför ställer eliten upp på en invandring som de själva förstår är destruktiv? Idéer om mäktiga och lömska judar som i den fördolda för kulturkrig mot den västerländska civilisationen är den antisemitiska förklaringen. Muslimen är judens vapen mot väst. Så även för Ingrid Carlqvist som nu påstår att invandringen till Sverige är en konsekvens av judars idoga kampanjarbete. Samma judar har, menar antisemiterna, (ofta i maskopi med socialister, kommunister och liberaler) konstruerat lögnen om Förintelsen. Allt för att göra kritiken mot det mångkulturella projektet omöjlig. Antisemitismen gav alltså Carlqvist ett större narrativ vari hon kunde göra föreställningar om den söndrande massinvandringen från muslimska länder koherent.
Och visst känner vi igen flera av de centrala begrepp som kopplar samman islamofobin med antisemitismen: kulturmarxism, politisk korrekthet och mångkulturalism används alla för att förklara hur mäktiga judar, ofta i maskopi med vänstern, i det fördolda ligger bakom invandringen till Sverige och Europa. Begreppen används i den öppet nazistiska miljön – men också i Sverigedemokraterna. Tyvärr har språkbruket även rört sig in på borgerliga ledarsidor, vilket visar hur förföriska de antisemitiska konspirationsteorierna kan vara. Detta har bland annat på ett utmärkt sätt belysts av sociologen Klas Gustavsson.
Ingrid Carlqvist beskriver själv att det var just i den kontrajihadistiska miljön som hon stötte på de antisemitiska åsikterna. Den ena rörelsen blev en naturlig väg in i den andra. Någon egentligen politisk förflyttning behövdes egentligen inte. Byggstenarna fanns redan på plats.
info@opulens.se
