VALÅRET 2018. “Ådalenhändelserna möjliggjordes av att fackföreningar pressades tillbaka av löntagarfientlig lagstiftning och för att högern populariserat idén om att militären skulle sättas in”, skriver Nathan Hamelberg.
Jämförelser med 1930-talet kastas runt rätt vårdslöst i den samtida politiska debatten men när Sverigedemokraterna föreslår att militär ska sättas in mot civila i förorter så är det objektivt sett en rimlig liknelse. Detta förbjöds 1931 nämligen av en anledning: att militär dödade demonstrerande arbetare (och åskådare) i Ådalen. Istället för att peka på arbetarrörelsens historiska erfarenheter och hur militären är till för att skydda landet mot yttre hot så svarar statsminister Löfven nu velande – håller öppet för det. Moderatledaren Ulf Kristersson säger dock nej till militär i förorten, men använder krigsmetaforer för att beskriva problemen.
Precis samtidigt föreslår arbetsmarknadsminister Ylva Johansson inskränkningar i strejkrätten med konflikten i Göteborgs hamn som svepskäl. I Göteborgs hamn har arbetet avstannat främst på grund av arbetsköparnas lockout. Att inskränka arbetares rättigheter, att försvåra för arbetsnedläggelse, är just att gå bakåt i tiden. Ylva Johansson uttalar sig positivt om inskränkningar, samtidigt som den utredning regeringen tillsatt inte uttalat sig än.
Är det så här valrörelsen ska se ut? Reaktionära utspel kastas fram från något parti inom högeroppositionen blandat med arbetarfientliga förslag från ministrar i en socialdemokratisk regering? Det är som att regeringen vill göra sig omöjlig att träffa med kritik genom att ducka för alla principfrågor. Som ett speltekniskt underlägset fotbollslag som fått ett flytmål i början av första halvlek och vars strategi är att bara sparka bort bollar, aldrig äga bollen eller spela offensivt.
För att förstå vidden av hur sorgligt det är med att SAP gör sådana här fackföreningsfientliga utspel, liksom att de förhåller sig så svävande till SD:s utspel om att ge polisiära uppgifter till militär, ja då får man gå tillbaka till Ådalenhändelserna – sist människor sköts ihjäl av militär i Sverige. Den tragedin möjliggjordes av att fackföreningar pressades tillbaka av löntagarfientlig lagstiftning och för att högern populariserat idén om att militären skulle sättas in vid protester.
Om man inte vill gå så långt tillbaka som 1931 är det i Filippinerna, Brasilien och Turkiet man får gå för att hitta liknande militarisering som föreslagits den första månaden i valårets Sverige. Inget av dom länderna har fått bukt med kriminalitet eller arbetsmarknadskonflikter. De här förslagen går i motsatt riktning, kan vi få förslag från en arbetarregering som går framåt istället?
nathan.hamelberg@opulens.se
