FÖRBUDSIVER. Bland mina vänner har jag noterat en tilltagande skepsis mot sociala medier. ”Nu har jag stängt twitterkontot. Äntligen!” ”Ni kanske noterat att jag varit mindre aktiv här på sistone” heter det från den sortens människor som är tidiga med det nya. Ni vet, de som för några år sedan lade om kosten och minskade på kolhydraterna. Information tycks vara det nya socker.
I grunden tror jag att det är sunt. De sociala medier som gjort information och åsikter ständigt närvarande i uppmärksamhetspockande flöden är precis som socker lätta att slentrianmässigt överkonsumera i en till aktivitet förklädd fördummande passivitet. Framför allt har de en tendens att driva oss till dåligt humör, eftersom det är det billigaste sättet att behålla vår uppmärksamhet (och det är vår uppmärksamhet som Facebook, Google och andra säljer till annonsköpare, du är produkten).
Att ta kontroll över hur och till vad man använder det sociala medieflödet är sannolikt en god föresats.
Att ta kontroll över hur andra använder sociala medier är däremot en farlig idé. Även här kan vi se paralleller till sockret. En bildad och förnumstig medelklass nöjer sig sällan med att avstå socker för egen del, de förfasar sig över alla obildade slashasar som fortfarande mumsar bekymmersfritt och kräva skatter och restriktioner på onyttigheter.
På samma sätt har det blivit trendigt att vilja ingripa mot andras sociala medievanor. Socialdemokraten Stefan Merlöv kräver exempelvis lite nonchalant EU-regleringar som ska tvinga fram något som liknar fortkörningsböter för falska nyheter och hat på nätet . Idén låter som hämtad från framtidskomedin Demolition man från 90-talet där folk ständigt är avlyssnade och får bötesbelopp om de svär.
För precis så kommer det att fungera. Jävlar vad världens prussiluskor kommer att älska att få utfärda varningar och böter för svordomar och hädelser. Sådant som är lätt att fånga.
Rasister, hatare och verkligt hotfulla kommer dock snabbt att anpassa sig och undvika att fastna. Inte bara det, de kommer snabbt att lära sig hur man massanmäler meningsmotståndare för att tysta dem – nu med stöd av nya, strikta regler. Sedan lär varje profilerad antirasist som någon gång skämtat eller svurit åka dit fort som fan.
I oktober lät New York Times testa hur Facebooks filter mot hate speech (hets mot folkgrupp) fungerade . Resultatet: Inte särskilt bra.
Framför allt visade det sig att det gick att komma igenom hatfiltret genom att addera grupper som inte hörde till de skyddsvärda. Om man exempelvis skrev hatiskt om ”fattiga svarta” eller om ”invandrade muslimer” kom man undan eftersom nedsättande ord om fattiga respektive invandrare inte var skyddade. Sak samma om sexistiska uppfattningar gällde kvinnliga sportjournalister, eftersom yrkeskategorier inte var skyddade.
Att åsiktsfilter inte fungerar torde inte komma som en överraskning för någon. Trots allt vet vi redan att så kallade porrfilter fångar allt från preventivmedelsrådgivning, sexualupplysning och konservativa porrmotståndare till sajter om flugfiske.
Det talas mycket om artificiell intelligens i dessa dagar, något som både lockar och skrämmer (Max Tegmarks bok Liv 3.0 är en läsvärd introduktion). Än så länge räds jag dock snarare maskinernas dumhet än deras intelligens, särskilt när den understöds av människors välvilja. Sköt gärna dina egna medievanor, men skit i andras.
mattias.svensson@opulens.se
