SAPMI. Högsta domstolens dom i Girjasmålet är ett erkännande till hela det samiska folket. “För första gången på länge så har vi samer någonting att fira” skriver Mats Kejonen.
Den sjätte februari varje år brukar jag få meddelanden från mina helsvenska vänner där de önskar mig “grattis på nationaldagen”. Sällan eller aldrig har jag orkat förklara för dem att den Samiska nationaldagen är en kampdag för samisk organisering – i raka led härstammande från det första Samiska Landsmötet 1917 och att det inte är någonting att gratulera till.
Men den här nationaldagen är annorlunda.
Efter tio års lång och ojämn kamp i rättssalarna, segrade till slut Girjas sameby mot den svenska staten. Samebyn lyckades i Högsta domstolen bevisa att området de brukar idag har tillhört deras förfäder sedan “urminnes hävd” som det så vackert heter i lagtexten. Det har varit en lång, och bitvis uppslitande, process såväl för samebyn som för alla oss andra som följt rättsprocessen på håll. Svenska statens ombud har dels hävdat att samer inte funnits i området tillräckligt långt tillbaka i historien för att göra anspråk på området, dels har de hänvisat till samebyns invånare som “lappar”; den gamla nedsättande termen för samer. Så det är inte konstigt att glädjetårar rullade ner för samiska kinder i Högsta domstolen.
Vissa opinionsbildare i majoritetssamhället är oroliga inför vad följderna av domen kan innebära. Liberala Dagens Nyheter och socialdemokratiska Norrländska Socialdemokraten har gjort gemensam sak och skriver på sina respektive ledarsidor att Girjasdomen är ett hot mot såväl allemansrätten som mot småviltsjakten i landet.
Kanske hade det låtit annorlunda om ledarsidorna faktiskt hade lyssnat på parterna istället, eftersom Girjas sameby hela tiden varit glasklara med att småviltsjakten inte är hotad för de medborgare som idag har rätt att jaga där. Och naturligtvis inte heller allemansrätten. Svenska Jägarförbundet skrev till och med i ett uttalande nyligen att “Domen är bara en vecka gammal och vi måste ge samebyn tid och en chans att utarbeta ett system för upplåtelser.” Svenska Jaktförbundet skriver också “Vi kan inte acceptera att personer försöker piska upp motsättningar” som en följd av domen.
Men en sak har både den liberala och den socialdemokratiska ledarsidan rätt i; på sikt kan lex Girjas komma att användas mot exploatering av naturen i de områden som förvaltas av samerna. Till exempel mot den planerade järnmalmsgruvan i Jokkmokk kommun eller den norsk-kinesiska silvergruvan på Nasafjäll. Och det borde ju naturligtvis glädja såväl jaktvänner som naturvänner i hela landet.
Stöd Opulens - Prenumerera!
När jag skrev en text på Samiska Nationaldagen i Opulens förra året var jag betydligt mer pessimistisk än vad jag är idag. Girjasdomen ger nytt hopp såväl för den samiska kulturen, som för miljön och allas vår framtid. Domen lägger också ett mycket stort ansvar i händerna på de enskilda samebyarna. Det råder inte konsensus bland samerna hur makten ska fördelas. Jakt och Fiskesamerna – det största samiska partiet – menar att makten borde fördelas av Sametinget istället för av de enskilda samebyarna.
Men oavsett vilken form maktfördelningen kommer att ta i framtiden så handlar konflikten i slutändan om följande fråga; är samerna mogna att själva inneha makten i de områden där de bor och har brukat sedan urminnes hävd? Högsta domstolens dom är ett erkännande till hela det samiska folket. Därför kommer jag att fira idag. Och i år kan du önska oss “grattis” på nationaldagen. För första gången på väldigt länge så har vi samer någonting att fira.
info@opulens.se
