REPLIK. “Det är hög tid för en seriös diskussion om hur den historiska enigheten mot antisemitism ska återupprättas”, anser Tord Björk. “Ett märkligt inlägg” skrev Mats Marcusson efter Tord Björks första artikel om vad han menar är en relativisering av Förintelsen. Nu fortsätter debatten.
Vi kan och bör motsäga oss alla staters missbruk av historia och återupprätta en historisk enigheten i kampen mot antisemitism var budskapet i min artikel Stoppa relativiseringen av Förintelsen. Det sätt som Europeiska unionen (EU) tillsammans med Ryssland polariserar debatten är skadligt för den enighet som nu behövs, inte minst när Malmö står värd för Förintelsekonferensen dit nu Trump och Putin bjudits in. EU missbrukar historien genom att sudda bort vad som händer före och efter Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Nazityskland och Sovjet, medan Ryssland gör tvärtom. I min artikel tar jag uttryckligen upp denna pakt som Ryssland suddar bort. Mats Marcussons svar är inte ärligt eftersom han påstår att jag stödjer Rysslands utsuddande när jag uttryckligen gör motsatsen.
Marcusson påstår att varken EU-resolutionen eller EU:s museum House of European History ”inte på något sätt” innebär att ”nazismen och kommunismen likställs”. Här grundar sig Marcusson inte på citat ur min artikel där jag är konkret visar på vilket sätt EU:s initiativ alltmer visar på likheter, men inte säger det Marcusson polemiserar mot. Det hindrar en seriös diskussion om det tendenser som går att peka på inte minst i det av EU grundade House of European History i Bryssel.
I min artikel skrev jag om denna EU-institution: ”Där presenteras Sovjet och Nazityskland som bägge förtryckande regimer som organiserade folkmord. Steg tas alltmer mot att likställa Nazityskland med den sovjetiska regimen.” Texter och bilder visar att så är fallet.
Detta kommer till uttryck i museet genom påståendet att Sovjet och Nazityskland organiserade folkmord. Det är att relativisera Förintelsen. På stora videoskärmar som lutar sig högt över besökarna visas bild efter bild av hur likartade diktaturer är. Det hela avslutas med att hammaren och skäran exponeras samtidigt som hakkorset exponeras bredvid. I utställningen går att läsa:
“Stalinismen och nazismen hade mycket olika socio-politiska bakgrunder och drevs av olika politiska övertygelser. I hjärtat av den kommunistiska ideologin låg klasskampen, medan för nazisterna var den centrala frågan ras. Ändå hade de många likheter. Båda systemen drevs av en ledare: Joseph Stalin i Sovjetunionen och Adolf Hitler i Tyskland. Båda hade gett sig uppdraget att förändra världen och lät sig inte hindras av någonting för att lyckas. Trots olika karaktär, använde bägge ideologi, propaganda, terror och folkmord för att manipulera, underkuva och döda miljon- tals människor.” (egen översättning)
Europaparlamentets resolution från september 2019 går ännu längre. Den historia som gällt i skolböcker och i den allmänna debatten om fascismens aggressiva framväxt i små och stora stater som Tyskland, Japan och Italien som förklarats varit avgörande för starten av Andra världskriget ställs nu i skymundan. Att demokratierna med sin eftergiftspolitik banade vägen för denna utveckling likaså. Skeendet försvinner till förmån för en enda händelse, Nazitysklands och Sovjets ingående av en så kallad icke-angreppspakt också kallad Molotov-Ribbentrop-pakten vars mest avgörande innehåll fanns i hemliga tillägg om indelning av intressezoner i östra Europa vilket utnyttjades av Sovjet efter att Tyskland anfallit Polen 1939.
Att stämpla de som kritiserar EU:s omskrivning av historien som anhängare av Rysslands syn på historia är ett billigt argument utan saklig grund.
Tyskland, Rumänien, Ungern, Slovakien, Kroatien, Italien och Finland deltog i attacken på Sovjetunionen 1941 och är alla medlemstater i EU. När EU:s parlamentariker suddar bort detta tillsammans med att Sovjet bidrog mer än något annat land till segern över Nazityskland är det att missbruka historien för egen vinning.
House of European History och EU:s resolution förenas i sitt fördömande av Sovjet som folkmordsstat. Försöken att dölja att detta innebär en relativisering av Förintelsen genom att säga att utrotandet av judar var unikt håller inte. Varje folkmord är unikt. Att stämpla de som kritiserar EU:s omskrivning av historien som anhängare av Rysslands syn på historia är ett billigt argument utan saklig grund.
Dovid Katz är kanske den person som mer än någon annan stått upp mot likställande i praktiken av Sovjet och Nazityskland genom att se bägge som utövare av folkmord. Han är expert på Jiddisch i Vilnius och driver hemsidan defendinghistory.com. Han menar att EU tar till sig en syn på Andra världskriget och likheter mellan kommunism och fascism som lett till en ny form av förnekelse av Förintelsen.
I Östeuropa är en gammaldags form av förnekelse av Förintelsen inte möjligt. Den gemensamma ordern att mörda alla judar och kommunistiska kommissarier under anfallet på Sovjetunionen utgick från den tyska krigsmaktens generalstab och utfördes tillsammans med lokala medhjälpare som inte sällan agerade på eget initiativ. Flera länder i Östeuropa menar idag att två folkmord begicks under Andra världskriget. Ett tyskt mot judar och ett sovjetiskt mot folk i de länder de ockuperade. I Litauen har det gått så långt att det är förbjudet att förneka denna syn på historien där litauers deltagande i Förintelsen förpassas till glömskan.
Katz menar att denna dubbla folkmordsteori är den nya formen för förnekelse av Förintelsen. Han vänder sig särskilt mot den av EU stödda Plattformen för Europas minne och samvete med säte i Prag. Denna plattform växte fram under europeiska konservativa partiers agerande för att uppmärksamma kommunismens brott. Den svenske moderaten Göran Lindblad var dessa partiers företrädare i Europarådet där kampanjen startade 2006 och blev sedan ordförande för plattformen fram till nyligen. Denna plattform presenterar den deklaration man grundar sig på genom att inte bara sätta hakkorset och hammaren och skäran bredvid varandra. De för symbolerna samman för att skapa bilden av att de två symbolerna uttrycker ett och detsamma. I EU-resolutionen anges denna organisation som vill skriva om skolböcker i hela EU som viktig att stödja.
Det är inte bara högern och östeuropeiska stater som drivit på för en omskrivning av historien som leder till relativisering av Förintelsen. Även näringslivet har haft en avgörande roll, särskilt i Sverige. Med stora medel till förfogande stödjer Svenskt Näringsliv olika tankesmedjor och projekt som Frivärld och Upplysning om kommunismen, den första svenska organisationen att ansluta sig till Plattformen i Prag. Denna organisation menar att den globala rättviserörelsens kritik av orättvisa handelsavtal och att offentlig sektor och naturen görs till handelsvara är fylld av nykommunister presenterade som ideologiska arvtagare till den terror som utvecklades i Sovjet. Sju av de utpekade organisationerna bestod främst av syndikalister och anarkister som var bland de första som utsattes för terror och mördades i Sovjetunionen, något som inte bekymrar historieförfalskare betalda av Svenskt Näringsliv.
Sverige var det första landet i Europa som stödde de östeuropeiska staternas och högerns synsätt. Tillsammans med Upplysning om kommunismen uppmärksammade Alliansenregeringen den dag Plattformen för Europas minne och samvete driver på för att göra till en dag då offer för nazistisk och kommunistiska brott ska uppmärksammas samtidigt. Detta till åminnelse av den händelse som nu EU-parlamentarikerna vill se som särskilt viktig att ensamt lyfta fram som vägröjare för Andra världskriget, Molotov-Ribbentrop-pakten.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Näringslivet behöver inte längre projektet Upplysning om kommunismen då statliga myndigheter och EU i hög grad tagit över framhävandet av Sovjet och kommunism som pådrivare bakom folkmord. Istället ser man gärna att de som kritiserar den omskrivning av historien man bidragit till stämplas som anhängare av Rysslands syn på utrikespolitik och historia. Medarbetaren Henrik Sundbom på det av Svenskt Näringsliv finansierade Frivärld har på uppdrag för Atlantic Council skrivit om Sverige i rapporten Kremlins’ Trojan Horses. Här kritiseras ett möte i Moskva mot nazism 2012. Deltagande på detta möte, oavsett vad deltagaren sagt, ses som argument för att vara led i Kremls strategi mot Sverige och väst. Bland deltagarna fanns många från ledande judiska organisationer som Anti Defamation League och US Jewish Council samt Dovid Katz vilka inte nämns och även undertecknad som särskilt utpekas. Lisa Bjurwald för i Dagens Arena fram att Gunnar Hökmark som är ordförande i Frivärld i dagspolitiska syften menar att Socialdemokraterna urholkar antisemitismen samtidigt som han söker vitmåla moderaternas närmande till Sverigedemokraterna, som hon menar har långt större problem med antisemitism än Socialdemokraterna.
Svenskt Näringsliv har just fyllt på 200 miljoner till tankesmedjor som Frivärld och projekt man vill ska föra ut deras syn i samhällsdebatten. EU satsade en halv miljard bara på förberedelserna av House of European History. EU satsar i år 80 miljoner till projekt om europeisk hågkomst EU i linje med EU:s resolution från september inom ramen för programmet Ett Europa för medborgarna.
Det är hög tid för en seriös diskussion om hur den historiska enigheten mot antisemitism ska återupprättas och hur nya och gamla former för relativisering av Förintelsen från olika håll ska motverkas.
info@opulens.se
