LOJALITET. Ska vi överge vår nationella identitet? Nej, jag kan vara lojal med min familj, min by, min stad, mitt land, men även med min världsdel och med min planet, skriver Hans Leander från Demokrati utan gränser.
”Demokratin är det enda som begränsats till nationalstaten. Den står vid nationsgränsen med resväskan i hand men utan pass.” Citatet som är från George Monbiots bok, Samtyckets tidsålder väcker frågan när demokratin ska sluta göra halt vid nationsgränserna.
Den frågan ställde sig ett antal parlamentariker från olika delar av världen som samlades förra veckan och bildade ”Parlamentarikergruppen för en UNPA”. Gruppen verkar för den så kallade UNPA-kampanjen som lanserades för elva år sedan och vars mål är inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Kampanjens beskyddare, den tidigare generalsekreteraren för FN Boutros Boutros-Ghali, pekade då på behovet av en demokratisering av globaliseringen innan globaliseringen förstör förutsättningarna för nationell och internationell demokrati.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Med stor oro tvingas allt fler nu erkänna att just precis denna utveckling blir allt tydligare. När nationalstater ställs inför globala problem som de inte har en förmåga att lösa skapas grogrund för nationalistisk populism som vill resa murar mot omvärlden och ställa den egna gruppen före alla andra.
På vad sätt skulle då en UNPA hjälpa? Som framgår av kampanjens upprop är inrättandet av en UNPA ett avgörande första steg mot utvecklandet av en demokratisk lagstiftande församling på global nivå genom ett tvåkammar-system. En UNPA är möjlig att skapa inom ramen för FN-stadgans nuvarande begränsningar. En sådan församling kan i enlighet med FN-stadgan upprättas genom ett beslut i Generalförsamlingen och alltså utan möjlighet för Säkerhetsrådets vetomakter att blockera. Väl på plats blir den en motor som driver på för att revidera FN-stadgan.
Det är vägen till ett världsparlament, helt enkelt. För vissa låter detta skrämmande. Men å andra sidan är de globala problemen också skrämmande: klimatförändringar, kärnvapenkrig och förekomsten skatteparadis, för att bara nämna några. Det är också viktigt att framhålla att ett sådant parlament skulle präglas av subsidiaritetsprincipen och alltså endast få besluta i frågor som verkligen ligger på global nivå.
Även om FN gör otroligt mycket gott för väldigt många människor i världen finns det vissa avgörande problem med det rådande FN-systemet som skapades efter andra världskriget. Det finns ett demokratiskt underskott och de resolutioner som antas i Generalförsamlingen är inte bindande. Det är inte heller de multilaterala överenskommelser som träffas.
Parisöverenskommelsen är ett belysande exempel. Eftersom den bygger på frivillighet kan den utan problem överges av någon som Trump och nu kan även Brasilien vara på väg att slå in på samma bana. Detta är djupt oroande och visar en närmast akut brist på demokratiskt beslutsfattande på global nivå. Hur ska vi kunna hantera klimatkrisen utan stöd av global lagstiftning?
Den enda möjligheten att utfärda bindande direktiv på global nivå är genom Säkerhetsrådet. Men eftersom de fem permanenta medlemmarna har vetorätt blir dess handlingsförmåga kraftigt begränsad. Folkmordet i Rwanda, Srebrenicamassakern, och Syrienkriget är några exempel som visar att FN misslyckats med att leva upp till sitt grundläggande löfte om att andra världskrigets avskyvärda brott aldrig fick upprepas.
Ett antal globala utmaningar, varav klimathotet är det mest akuta, frammanar ett starkt behov av demokrati på global nivå. Det är sant att framväxten av en sådan demokrati på vissa sätt skulle inskränka nationalstatens suveränitet. Å andra sidan är nationalstaten, vare sig vi vill eller inte, redan kringskuren av en globalisering som eroderar dess grundvalar. I takt med växande globala utmaningar ökar också nationalstatens maktlöshet, vilket bidrar till bristande framtidstro och sviktande tilltro till demokratin. Att demokratisera den globala nivån skulle därför återskapa förtroendet för demokratin generellt på alla nivåer, inklusive den nationella.
Men ska vi då överge vår nationella identitet? Nej, vi människor kommer fortsätta identifiera oss med våra lokala sammanhang. Jag kan vara lojal med min familj, min by, min stad, mitt land, men även med min världsdel och med min planet. Dessa lojaliteter kan förstås kollidera, och det kan vara svårt att hantera. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Detta är avväganden vi får leva med. Det finns tillfällen då nationella intressen bör prioriteras. Men det finns också tillfällen då mänsklighetens samlade intressen bör komma i första hand.
info@opulens.se
