URBANISERING. Jag trängs bland andra köphungriga kunder i en butik som rear ut allt – den ska slå igen portarna i centrala Malmö. Det är ett känt internationellt varumärke och jag sörjer att affären ska lägga ner, även om jag inte köpt så mycket där. Men det har känts bra att den legat där, som ett bevis för att min hemstad inte är en perifer håla, utan tillräckligt stor för att ha ett kundunderlag som bär smala, exklusiva boutiquer.
Men inte längre.
Varför, frågar jag i kassan. Vi finns kvar i Stockholm – och på nätet! – blir svaret.
E-handeln utarmar stadskärnorna. Det är många affärer som stänger för gott och tomma fönster gapar tomma mot oss som tycker om att flanera på stan. Dagens Nyheters nye politiske redaktör Per Svensson skrev häromdagen (28/1) en mycket tänkvärd artikel om vad som händer om vi handlar billiga kläder och prylar på nätet. Det är dåligt för klimatet. Det är dåligt för staden som mötesplats.
Långa transporter av hundratusentals små försändelser är inte det effektivaste rörelsemönstret för varor. De bidrar till onödiga utsläpp och den globala uppvärmingen. Att det är så billigt att handla från Wish och andra marknadsplatser på Internet sätter också stenhård press på mindre fysiska kommersiella aktörer. Och många klarar alltså inte konkurrensen.
Å andra sidan. Jag kan snart förvisso inte gå in i min kära boutique i Malmö, men jag kan beställa hela utbudet och få det hemlevererat till dörren. Och det gäller många av de smultronställen som jag funnit genom åren i olika världsmetropoler. Jag behöver inte längre resa till London, New York och Singapore för att kunna få tag på vissa produkter. Och jag kan köpa urbilliga och bra strumpor till barnen från Kina.
Och om sanningen ska fram är det bara viss shopping som är njutbar. Att dra en tung kundvagn med matvaror genom en gigantisk hall under lysrörens kalla sken är en mardröm, liksom att kånka hem dem till fots, på cykel eller i bilen. Man kan bli på dåligt humör för mindre.
Köper jag mer på nätet får jag mer tid över till annat. Som att fika med nära och kära till exempel. Och det är just kaféer och andra serviceinrättningar som växer i antal. Svenskarna går ut och äter alltmer och många restauranger går bra. Och detta är bra för vårt välbefinnande, visar forskningen. Såväl att träffa personer som står oss nära som att småprata med baristan över disken är oerhört viktigt för hälsan och för att leva länge.
Att träffas över en kaffe eller lunch och på så sätt bygga nätverk med andra människor är också avgörande för att lyckas i arbetslivet. Och då räcker inte Linkedin eller sociala medier, utan det är fysiska möten som gäller. Det är bra och många relationer som är hårdvaluta när vi bygger socialt kapital, och de behöver ständigt underhållas och näras. Att kunna göra det på stan under trevliga former berikar såväl den enskilde som samhället i stort. Det är också hos frisören eller nagelbyggaren som man kommer i kontakt med människor som man kanske inte annars hade börjat samtala med. För det gör man inte lika ofta på H&M, om sanningen ska fram.
Det kanske är så att tiderna förändras – och att de alltid gjort det. Att vi inte ska oroa oss för mycket över detta. Viss kreativ förstörelse gör ont och vi känner saknad efter det som förloras. Men staden är en förunderlig plats. Människor söker sig dit, mer nu än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Urbaniseringen är urstark. Förvisso med påtagliga miljömässiga utmaningar i form av bensindrivna bilar, men innovation, effektivitet, mångfald och samvaro underlättas om vi lever och verkar nära varandra. Och att vi ses över en fika. Förfäras inte över detta – var så säker på att det är över en kopp kaffe som nya idéer och vänskaper föds.
sofia.nerbrand@opulens.se
