HOTBILD. Rysslands militära förmåga har stadigt minskat enligt Londonbaserade International Institute for Strategic Studies. Trots detta hetsar svenska militära talesmän mot den påstådda ryska upprustningen och hotet mot Östersjöregionen och Sverige, skriver Carsten Palmer Schale.
För exakt ett år sedan avslutades Sveriges jättemanöver med Nato, Trident Juncture. Året dessförinnan manövern Aurora 17. Nästa år är det dags för Aurora 20, med Sverige som inbjudare. Vi kommer då, sammanlagt, att ha plöjt ner över en miljard svenska kronor i Nato-ledda militärmanövrar.
Natos engagemang i den Svenska militära verksamheten är helt enkelt skrämmande, såsom Sveriges engagemang i Nato. Både militären som sådan, men också – och främst – vårt debattklimat är infiltrerat, infekterat, angripet.
Idag har jag tagit del av fakta från det Londonbaserade International Institute for Strategic Studies (IISS). I dess årsböcker, The Military Balance, 1991-2017, visas klart hur Rysslands militära förmåga stadigt minskat. Trots detta hetsar svenska militära talesmän mot den påstådda ryska upprustningen och hotet mot Östersjöregionen och Sverige. Vem informerar Sveriges beslutsfattare?
Med risk för tjat: USA står för 35% av världens rustningskostnader. Kina står för 13% och Ryssland för 3,8%. Ryska östersjöflottan anses inte aktionsförmögen, sedan den minskats till en enda ubåt och åtta jagare eller fregatter. Nyligen gjordes det stort nummer av att två ryska missilbärande fregatter (mindre fartyg) anlände till Kaliningrad. De bedöms inte påverka styrkeförhållandena.
Jämför detta med Natos närvaro i Östersjön med 16 ubåtar och 30 större ytfarkoster. Bedömningen är att Ryssland saknar förmåga att rikta ett stort angrepp mot Västeuropa. EU-staterna har ständigt två miljoner soldater i vapen, närvarande i Europa, med en budget på 200 miljarder euro. Ryssland har 800 000 soldater i vapen spridda över hela landet från Finska viken till Vladivostok och med viss tonvikt på närheten till Mellanöstern. Budgeten är 60 miljarder dollar. Finland kan ensamt mobilisera 230 000 soldater och känner sig inte heller hotat av Ryssland.
Flertalet uppgifter och bedömningar lämnas av förre översten, pol. dr Pekka Visuri, i en uppsats i antologin Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitiska inriktning. Redaktör Timo Hakkarainen, 2017, originalet på finska.
Vi kommer allt närmare ett avslöjande av de militära och militärindustriella särintressen som styr svensk säkerhetspolitik in i ett farligt beroende av ett aggressivt Nato, styrt av USA, som med Värdlandsavtalet öppnat vårt land för utländsk trupp och årliga manövrar med miljöförstöring och kostnader som är helt onödiga.
Förresten. Idag, som så många andra dagar, har NATO-helikoptrar svischat runt Måseskärs fyr, härutanför. Som bisvärmar faktiskt. De 23 amerikanska ubåtarna har dessutom trängt undan våra kära brugdar.