FAKTARESISTENS. Vilka åsikter vi har om invandring beror på de värderingar, upplevelser och berättelser som människor identifierar sig med. Ett sätt att lyfta fram positiva bilder av invandring har varit att presentera statistik och fakta. På det sättet skulle fler människor övertygas om att invandringen gynnar samhället, inte minst ekonomiskt. Fakta borde i princip alltid vinna över myterna men i en allt mer av ”post-truth politics” präglad samhällsutveckling behöver invandringspositiva aktörer använda andra och nya metoder.
Politik, inklusive invandringspolitik, handlar om mycket mer om än fakta. Det handlar om intressen, inspiration och övertygelser. Och tyvärr handlar ofta politik även om myter och halvsanningar, bland annat eftersom människan i sig är en irrationell varelse. I situationer som i samband med valet i USA förlorar sanningen mycket av sin betydelse. Faran för demokratin är just en samhällsutveckling där aktörer med makt, oavsett partifärg, kan kommunicera vad som helst, och presentera ogenomtänkta förslag utan att många verkar bry sig.
Sedan 2014 har just fakta, beräkningar och statistik använts mer i Europa för att presentera sanningen rörande aspekter som invandring, EU:s funktion och globaliseringens utveckling. Exempelvis har Migro, en tidigare aktiv migrationspolitisk tankesmedja med bland andra den liberala debattören Fredrik Segerfeldt, visat att Sverige inte alls höll på att kollapsa som andra aktörer i debatten menade. Frågan är hur långt fakta och statistik under de senaste åren räckt i för att övertyga folk om hur verkligheten verkligen ser ut?
Forskaren och liberalen Clara Sandelind menar att denna strategi, där liberaler ofta ser avsaknad av fakta och kunskap som ett behov av mer fakta i debatten, inte håller. Om fler ska rösta på liberala aktörer krävs det just att fler tror på liberala värderingar och idéer. Men hur utforma denna nya strategi också hos fler politiska aktörer som vill att liberala och demokratiska värderingar samt mänskliga rättigheter ska vinna över nationalpopulistiska idéer? Inspiration kan hittas från de migrationspolitiska erfarenheterna i Storbritannien.
Tankesmedjan British Future, som fokuserar på diskussioner om identifikation och migration, har givit ut en rapport med slutsatser om hur politiker borde kommunicera om invandring och EU-migration. Av rapporten framgår att även om debatten är polariserad så har en majoritet av britterna flera olika, nyanserade åsikter och uppfattningar om migration på en och samma gång. Exempelvis tog rapporten upp att färre oroar sig över invandringen när ekonomin går dåligt pga att man då fokuserar på ekonomiska problem och tvärtom – att diskussioner om invandring blossar upp när ekonomin anses fungera bättre.
I rapporten kommer också kritiken fram om hur liberala aktörer agerat i migrationspolitiska diskussioner. Den tar upp den så kallade ”myten om att krossa myten”. Att ge människor ”riktiga fakta” eller budskap i stilen ”du har ett faktafel” är rationellt men leder ofta inte till mer positiv syn på invandring. Eftersom människor tolkar begrepp som ekonomi och invandring utifrån sina personliga erfarenheter och upplevelser i första hand och inte via fakta.
Ett annat problem som rapporten tog upp är att även nationalpopulistiska aktörer kan använda sig av sina ”fakta” vilket gör det svårare för väljaren att navigera mellan olika fakta hos olika aktörer. Fakta är enligt rapporten fortsatt viktiga för att förklara hur något är. Vad politiska aktörer måste göra därutöver är att vara bättre på dialog med medborgarna och att övertyga om hur något bör vara. Presentation av statistik och fakta om invandring kan lätt ses av väljaren som en lektion, ett tillrättavisande beteende, än som ett politiskt samtal. Att presentera tabeller om hur BNP gynnas av migrationen är ingen ”killer fact” som direkt får alla väljare att ändra sin uppfattning.
Rapportens rekommendationer är att invandringspositiva aktörer tänker mer långsiktigt eftersom invandring kommer att diskuteras i högre grad under lång tid framöver. Därför är det viktigt att ta fram bättre och mer positiva berättelser om invandring samt hur integrationsproblem kan lösas. Istället för att exempelvis använda sig av bara statistik och fakta vore det bättre att oftare använda sig av visuella presentationer och bilder av hur invandrade eller inflyttade individer förverkligar sig och lever sin vardag i samhället. En annan rekommendation är att ta till vara på framtiden eftersom yngre generationer är mer migrationsvänliga och ofta har en modernare syn på identfikationer än de äldre.
Inför Brexitomröstningen producerades flera rapporter av regeringen, akademiker och tankesmedjor om EU-migranternas bidragande effekter till den brittiska ekonomin. Samtidigt visade andra undersökningar att bara runt 30% av britterna höll med om det och att många upplevde en oro kring vad som skulle hända med ”brittiska värderingar” om fler medborgare från Rumänien och Bulgarien skulle invandra. Här borde liberala och andra progressiva aktörer enligt min åsikt forma nya idéer om att EU-medborgarskapet är både ett sätt att värna om den fria rörligheten liksom att välkomna och integrera nya människor i Europa. Fakta är fortsatt viktigt men berättelser om medborgarskap, inkludering och identifikationer är ännu viktigare.
vladan.lausevic@opulens.se
