COLOMBIA. “Fredsavtalet gav människorna stora förhoppningar men det återstår mycket arbete för att få det att bli ett verktyg för verklig förändring och inte ett luftslott”, skriver Opulens sydamerikanska medarbetare Ana Valdés.
Det historiska fredsavtalet som undertecknades av regeringen och Farcgerillan 2016 var kulmen till en lång process där den civila befolkningen i Colombia led oerhörda förluster. Många dödade indianska ledare, tusentals kidnappningar, tortyr och försvinnande av dissidenter hörde till vardagen.
Den rurala befolkningen kom i kläm mellan regeringen och gerillan, folk flydde landet i tusental och sökte asyl i grannländerna Ecuador, Venezuela, Brasilien, Peru och Panama.
Den colombianska sångerskan Shakira är född i Colombia, men rör sig internationellt. Sedan 1999 går en stor del av hennes inkomster till en stiftelse som heter Pies Descalzos, “Barfota fötter”, som har startat skolor som nu utbildar 54000 barn och fungerar som Folkets hus för föräldrar och familjer. En av dessa skolor fick häromdagen pris för att vara den bästa skolan i hela Colombia.
Shakiras engagemang för sitt hemland har uppmärksammats i medierna och hon har uttalat sig kritiskt mot de olika regeringarnas sätt att styra landet. Shakira har vid flera tillfällen sagt att Colombias civila samhälle måste förstärkas och att hon och andra inflytelserika medborgare måste engagera sig.
Vi har en lång tradition av svaga regeringar och korrupta politiker
Språkröret för teatergruppen Teatro de la Candelaria, som har besökt Sverige flera gånger, har någon gång sagt:
– Vi har en lång tradition av svaga regeringar och korrupta politiker. Människor har inte längre förtroende för politiker och myndigheter. Vi måste arbeta för att få folk att tro på demokrati och på deras makt att förändra saker och ting.
Den baskiske jurist som är ansvarig för Colombias Comision de la Verdad, sanningskommissionen, berättar för Opulens hur svårt det är att få fredsavtalet respekterat. Och vilka svårigheter det innebär att få forna fiender att lita på varandra och få dem att arbeta tillsammans.
– Många som var med i gerillan har aldrig arbetat, de har levt i djungeln med vapen i handen, de vet inte hur man lever i ett civilt samhälle. De måste utbildas och tränas, de måste få arbete. Men som vad? Det enda som de kan göra är att vara soldater. Och samma sak händer med armén. Fattiga pojkar rekryteras och kan ingenting annat än att skjuta.
Sedan avtalet undertecknades 2016 har 18 000 colombianer lämnat landet och sökt asyl i Ecuador. Ursprungsbefolkningen, många av dem flyktingar, hör till etniska grupper som Kuna, Wuayu, Bari och Cofan. De är splittrade mellan Venzuela, Ecuador, Colombia och Panama. Men de geografiska gränserna mellan länderna har inte respekterat deras etniska tillhörighet.
En av de få som arbetar för att garantera att indianernas sätt att leva respekteras är antropologen Martin von Hildebrandt. Hans stiftelse, Gaia, har lyckats att köpa tillbaka mark och givit denna tillbaka till indianer som lever i Amazonas – 26 miljoner hektar som hade tagits över av företag och entreprenörer har på nytt blivit indianernas mark.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Receptet för Gaia Amazonas framgångsrika arbete är att skapa nätverk som arbetar för en hållbar utveckling och som kan få ursprungsbefolkningen att dela med sig av sina kunskaper och traditioner. Hildebrandts arbete har belönats bland annat med The Right Livelihood Foundation, det som kallas “det alternativa Nobelpriset”.
Jag frågar Fabiola Calvo, journalist som arbetar med förföljda journalister och som har startat ett internationellt nätverk för att skydda journalister, hur ser hon på utvecklingen i Colombia. Hon är mycket skeptisk.
– Du förstår, våldet i Colombia är djupt inrotat i en gammal tradition. Sedan landet blev självständigt från Spanien på 1800-talet har landet styrts av korrupta och stora jordägare. Vi är för rika – vi har kaffe, diamanter, guld, djungel, kokafält, alla lockas hit. Min bror dödades 1987 eftersom han var en studentledare och jag var tvungen att gå i landsflykt i Spanien.
Fabiola avslutade sina universitetsstudier i Spanien och skrev flera böcker och hundratals artiklar. Hon återvände till Bogotá 2007 och har arbetat utan uppehåll med att skapa rättvisa för kvinnor och ursprungsbefolkningar.
– Vi ser varje dag nyheter om mördade indianledare, om bönder som förgäves försöker försvara marken som de multinationella företagen vill ta över. Coca Cola har mellan 1990 och 2002 anklagats för att ha betalat legoknektar för att döda nio fackföreningsledare som ville ha bättre arbetsvillkor för alla anställda. Facket här har stämt Coca Cola i Florida och rättegången var mycket uppmärksammad.
Gränsen mellan Colombia och Venezuela är numera en av världens mest strategiska platser
På gränsen mellan Colombia och Venezuela, ett ingenmansland, hade det ökända företaget Blackwater, som numera heter Academi, placerat 5000 soldater i beredskap ifall en invasion till Venezuela skulle godkännas av Washington. Men president Trump vågade aldrig ge den ordern.
En samling av rika venezolaner låg bakom statskuppen som aldrig sattes igång. Men gränsen mellan Colombia och Venezuela är numera en av världens mest strategiska platser och både CIA, Kina och Ryssland, har aktiva diplomater i området. FN finns också där, för att kontrollera flödet av flyktingar som rör sig åt alla håll.
Fabiola berättar att kvinnor och flickor där ofta blir offer för människohandel och säljs till nätverk som förser rika länder med fattiga flickor, där de adopteras bort eller blir prostituerade.
– Vi kämpar vidare här. Vi vill inte att våra städer vid gränsen förvandlas till Ciudad Juarez i Mexico där kvinnorna mördas och ingen ansvarig utpekas eller straffas. Våldet är som cancer och måste upphöra – vi är värda att leva i fred och säkerhet.
Fredsavtalet gav människorna stora förhoppningar, men det återstår mycket arbete för att få det att bli ett verktyg för verklig förändring – och inte ett luftslott.
info@opulens.se
