VÄNSTERN. Begreppet vänster används alltför vidlyftigt anser Nathan Hamelberg. För att återupprätta en rimlig politisk kompass, så låt oss prata om fördelning, behov och medel igen! skriver han.
Öppna en tidning idag och du kommer läsa något om problem med ”vänstern”. Bestämd form singular, men ändå menar folk så olika saker när de säger vänstern. Och det är det som är vänsterns största problem; att målstolparna för vad som är vänstern förflyttas hela tiden.
För vad är egentligen ”vänstern” idag? Förr var det enkelt; vänster syftade på de i franska nationalförsamlingen som hastigast ville avskaffa ärvda titlar och privilegier, som ville skilja stat och kyrka, som ville ha lika rättigheter för medborgare i nationen snarare än skyldigheter för undersåtar. Republikaner, liberaler och socialister kom att sitta till vänster och de som ville återupprätta L’ancien régime eller bevara ståndsprivilegier kom att sitta till höger. Långt senare har höger och vänster fått ytterligare innebörder kopplade till konflikter mellan arbete och kapital eller individ kontra kollektiv.
Snabbspola till 2019. Utöver det parti som har ”Vänster” i partinamnet beskrivs idag Annie Lööf som vänster, för att Centerpartiet — och Liberalerna — är oense med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i frågor om bland annat migration och kultur. Södertörns högskola är likaledes vänster. Nazister är vänster, på grund av att ”socialister” kan avledas från kombinationen ”nationalsocialism”. Enligt samma logik borde Nordkorea vara en demokrati eftersom ”Demokratiska” ingår i statens namn. Vidare är DN vänster, eftersom Peter Wolodarski pratar om mänskliga rättigheter och klimatet. De som vill ha en konservativ allians med Sverigedemokraterna drar så klart lans för att man måste föra samtal med dessa (läs möjliggöra dem som regeringsunderlag). Men om väl antirasistiska röster höjs mot det så vips: är till och med Sverigedemokraterna ”vänster” för att de strösslar sin politik med folkhemsnostalgi och ställer svenska pensionärers behov mot asylsökande. Ena sekunden räknas boende på Södermalm i Stockholm retoriskt till vänstern för att skapa kulissbygget av en vänster bestående av privilegierad medelklass. Nästa sekund är vänsterröster i så kallade socioekonomiskt utsatta förorter (som bevisligen inte är privilegierad medelklass) klanröster.
Vänstern är alltså allt och ingenting: till exempel influencers, värdegrundstillskyndare och påstått köpta klimataktivister. Därtill är vänstern ständigt omnämnd som extrem och lika illa när extremhöger omnämns. Vänstern kan också betyda: kriminologer i tv-rutan, miljardären George Soros, den i klassisk liberal pedagogik grundade ”flumskolan”, feminism, kulturvetare, samt alla som avbryter retorik om brottsbekämpning och hårdare straff med att inflika behov av brottsprevention och sociala insatser.
För att återupprätta en rimlig politisk kompass, så låt oss prata om fördelning, behov och medel igen!
nathan.hamelberg@opulens.se
