SLÄKTKRÖNIKA. Jag och min syster har en sommarstuga på en ö i Holmsund, Umeå skärgård. När det här publiceras är jag och familjen på väg från hemmet i Malmö för att tillbringa sportlovet där uppe. Våra barn är fjärde generationen på ön och den femte på orten, men de västerbottniska rötterna går djupare än så …
Med det moderna projektet skulle individen bli sin egen lyckas smed. Men när vi ställde siktet mot framtiden och kapade banden bakåt blev många av oss rotlösa. Samtidigt vann vi en frihet som mänskligheten aldrig tidigare skådat. På vägarna från landsbygd till stad lämnades många tunga kilo av det ok som tradition och släkt inneburit och innebär för kvinnor, barn och alla andra som inte befinner sig i den patriarkala pyramidens övre skikt.
Men det har förstås funnits undantag. Kvinnor som tagit och skapat sig utrymme …
Min mormors morfars farfars mormors morfars farfars farfar var bonden Nils Larsson. Han dog 1561. Det är dock soldaten Per Spinnels dotter, sedermera bonden Erik Anderssons hustru, som gett namn åt släkten, ”Spinnel-Annas släkt” , även om förteckningen i den bok som släpptes 1960 och som min mormors bror var redaktör för bara omfattar ättlingarna till en av hennes elva barn, en son. Den mer utforskade delen av släkten sträcker sig alltså inte ända till 1500-talet, men den är ändå med sina sextio tusen medlemmar en av landets största kartlagda släkter.
Den muntliga traditionen berättar att Spinnel-Anna, som föddes 1724, var en rådig och orädd nybyggarhustru. Spinnel-Anna och hennes man bodde i Hjuken vid Vindelälven, men funderade på ett nybygge vid Storsandsjön. Men även gästgivaren ”Gam-Hjuk” var intresserad av samma område. När Anna fick höra att gästgivaren gett sig iväg till landshövdingen i Umeå för att skaffa ”remissa”, frihetsbrev, gav hon sig själv av till fots, trots att hon var långt framskriden i sin graviditet.
Anna hann upp Gam-Hjuk i byn Hissjö. Där lyckades hon övertala en av bönderna i byn att locka med gästgivaren, vilken var känd för att tycka om starkvaror, till ett bröllop. Under tiden som gästgivaren söp skaffade Anna skjuts till Umeå och där företräde hos landshövdingen följande morgon. När hon kom ut med skriftligt löfte om nybygge vid Storsandsjön mötte hon Gam-Hjuk. Hon vinkade då till honom och sa: ”Nu har jag stöpt, nu får du baka.”
I en dombok från 1753 omtalas en tvist mellan Spinnel-Anna och hennes granne Daniel Köniksson. Anna beskyllde dennes syster för att ha dödat en bock och bundit ihop fötterna på Annas getter. Därtill tvistade de om en brännvinspanna som Daniel hade förlorat. Rättegången slutade med att Anna fick böta 4,16 daler silvermynt för ”otidiga utlåtelser”.
Även Spinnel-Annas mor, Margaretha Erichsdotter, verkar ha varit en färgstark kvinna som därför liksom sin dotter hamnade i klammeri med rättvisan. Året innan Anna föddes, 1723, blev Margaretha instämd till tinget för att hon burit finare kläder än vad som tilläts för allmogen. Fem ”Quinnos Personer” i socknen hade emot ”Kongl Maij:tz förordning th 3 junii 1720 brukat dels Spetsar dels Galloner på sina hattar”. Margaretha dömdes till åtta dagars fängelse på vatten och bröd. ”Blifwandes åtvarnad att sig intet således förse.”
För såväl 2000-talets Sverige som det gamla bondesamhället är historieskrivningen till största delen patriarkal. Berättelser om och för mannen. Vi måste värna den frihet vi vann i förra seklet, friheten att skapa oss själva. Visst. Under kapitalismen har det bara blivit en tummetott av den frihetens skinande mantel vi skulle skapa. Individen är i stor utsträckning fortfarande fjättrad under sociokulturella betingelser över vilka hon själv inte råder. Men både när minoriteter i det mångkulturella samhället nu kräver rättigheter och vi infödda söker våra förlorade rötter så väljer vi vilka röster vi lyssnar på och vilka som får tala för döva öron.
info@opulens.se
