OND BRÅD DÖD. Christian Wåhlander begrundar situationen i dagens Malmö där det återkommande sker gängrelaterade dödsskjutningar.
Klockan var nio på lördagskvällen den 9 november i Malmö. Min fru och jag satt på Ölcaféets uteservering och pratade om något, kanske om barnbarnen eller om den framväxande fascismen eller om konstutställningen vi nyss var på. Då hördes sex skott. De avlossades i oregelbunden takt under en tidsrymd av cirka tre sekunder. Dessa skott innebar slutet på en femtonårings liv, och svåra skador på en annan.
Mord. Gängmord.
Återigen, och denna gång på Möllevången i Malmö, bara tio meter från platsen där en annan grabb sköts ihjäl två år tidigare.
Operation Rimfrost sattes igång, och jag såg en hel skock journalister lite vilset vandra runt nära pizzerian där mordet skedde. Här gällde det att vara på plats och fånga upp känslorna från stadsdelens invånare.
En jättelik reporter från TV4 stod hukad över en liten dam. Han hade mikrofonen framsträckt som ett vapen. Hon hasplade ur sig de vanliga sakerna: Det är ju hemskt, hur kan det hända, han var så ung, vad gör politikerna, och så blev det ett inslag i tv några timmar senare. Bara en i raden av förutsägbarheter kring ett av alla dessa förutsägbara mord.
Men jag undrar precis samma sak som den gamla damen. Hur kan det hända? Vad gör politikerna?
Samtidigt vet jag ju svaren. Det kanske vi gör allihop?
Vad gör politikerna?
Politikerna är vanliga människor som du och jag. De har ungefär lika mycket koll på livet och samhället som du och jag. Och de fattar sammanhangen ungefär lika bra, det vill säga ganska dåligt.
Grejen med politiker är dock att de måste låta tvärsäkra hela tiden, eftersom politiken är en ”förtroendebransch”, och politiker som erkänner att de inte riktigt vet hur de ska hantera ett komplext samhällsproblem blir kortvariga på sin post. Ty folket, det vill säga du och jag, likställer osäkerhet med oduglighet, så folket, det vill säga du och jag, ger inte politikerna något val.
Så politiker med otillräcklig koll fattar en massa tvärsäkra beslut som spretar åt en massa olika håll, och sen röstas gissningarna igenom i en riksdag där partipiskorna viner, och där spelet för gallerierna är storslaget.
Nya val var fjärde år säkerställer att lagda kort aldrig ligger, utan nya direktiv går ständigt ut till polis, skola, socialtjänst, och under tiden växer sig den organiserade brottsligheten starkare och starkare.
Poliserna drunknar i pappersexercis och brottas med omöjliga beviskrav som bara växer år från år, skolorna ägnar en mängd energi till att dokumentera elevers framsteg och bakslag, och socialtjänsten ägnar sig mest åt att anpassa sig till alla nya nedskärningar man fått att brottas med efter alla år av kraftiga skattesänkningar som gett alla mer kött i plånboken. Hurra för plånboken!
Regeringen säger att man nu är på rätt väg trots oppositionens ruttna politik under tidigare år, och oppositionen säger att regeringen är fullständigt oduglig, och den organiserade brottsligheten växer sig samtidigt starkare och starkare och poliser och socialtjänst och skola går på knäna och känner sig övergivna av politikerna.
Hur kan det hända? Det var den lilla damens andra fråga.
Det finns ett stort inflöde av vapen att mörda med, och knark att slåss om. Långtradare kör hit grejerna över bron mellan Köpenhamn och Malmö, och en massa vanliga bilar hjälper till. Sen finns ju även fartyg och tåg och flyg.
Det finns annat att tjäna illegala pengar på, förutom vapenhandel och narkotikaförsäljning. Till exempel beskyddarverksamhet, där man pressar pengar ur restauranger och minilivs för att de ska slippa vandalisering och misshandel. Och naturligtvis prostitution. Den svarta marknaden omsätter miljarder. Många människor är inblandade i handeln, de flesta utan någon som helst anknytning till kriminella gäng. Det kan vara din granne som köper hasch.
Gängrelaterade mord har oftast någon av följande fyra orsaker: en kriminell organisation ger ett uppdrag till någon inom eller utom den egna organisationen att skjuta någon utanför den egna organisationen – antingen en privatperson som “misskött sig”, till exempel en restaurangägare som inte betalat sin månadsavgift för att slippa vandalisering av lokalerna, eller någon från en annan kriminell organisation, till exempel någon som tidigare skjutit någon i den egna organisationen, eller varit inblandad i planerandet av ett dylikt dåd. I fallet med en annan kriminell organisation kan det också handla om rena revirstrider, exempelvis att här är det VI som säljer knark och ingen annan.
Det handlar alltså i allmänhet om antingen 1. revirstrider eller 2. “bestraffningar” eller 3. ren hämnd. Det kan även handla om 4. interna stridigheter, det är inte alltid så lätt att hålla sams i den kriminella världen, precis som i den vanliga världen alltså. Man trampar varann på tårna i sina ambitioner, eller sköter inte sin tilldelade uppgift på avtalat eller beordrat sätt.
I ett samhälle där pajkastning upphöjts till stor konst, där det är viktigare för politiker att skicka signaler till väljarna om sin egen handlingskraft och tuffhet än att använda sina hjärnor konstruktivt, och där väljarna själva frossar i gnällande och skällande och spottande och fräsande på sociala medier och på arbetsplatser, där växer sig den organiserade brottsligheten hela tiden starkare och starkare.
Vi spolar tillbaka bandet ett par månader.
En kvinna står med sitt barn i famnen. Hon ropar något till en man med ett skjutvapen i sin hand. Han skjuter henne. Hon faller. Han går fram emot henne. Han skjuter igen. I huvudet. Ett spädbarn skriker.
En liten dam frågar: Hur kunde det hända? Vad gör politikerna?
christian.wahlander@opulens.se
