DREV OCH POLITIK. Vi behöver lära oss att se skillnaden mellan interna politiska diskussioner och internets stundtals orimliga, uttråkade drevkultur. Det förstnämnda är nämligen jävligt viktigt, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
Youtubern ContraPoints, som egentligen heter Natalie Wynn, har hyllats både för kvaliteten på sina videos och för att hon är en av de relativt få vänsterprofiler som nått kultstatus på plattformen. Att hon gjort det utan att göra avkall på stundtals långrandiga filosofiska eller ideologiska resonemang, och under sin process för att korrigera sitt kön till kvinna, gör det bara till en större prestation.
Wynn lämnade nyligen Twitter efter att ha attackerats för ett uttalande där hon pratar om att vara obekväm med att ständigt behöva bekräfta sitt pronomen i sammanhang med transpersoner.
Det är en rätt komplicerad konflikt om man inte har koll på sammanhanget, och inte riktigt den poängen jag vill komma till. Egentligen är den mer ett exempel av många som lyfts på hur hårda vänstern kan vara mot sina egna, även om det kanske snarare skulle ses som ett exempel på orimliga drev.
Vänsterns interna bråk och splittringar har blivit en meme. Lite som konflikten mellan “Judean People’s Front” och “People’s Front of Judea” från Monty Pythons Life of Brian.
Det kan tyckas märkligt att en rörelse som bygger på brödraskap och enighet, samtidigt är så benägen att träta över vad som kan upplevas som små detaljer i den större bilden. Jag är inte så säker på att det är det.
Individualistisk höger kan, rent ideologiskt, klara av betydligt större skillnader så länge alla enas om att individualism är vägen till framgång. Ett relativt nytt exempel på det är hur libertarianer gradvis lyckats alliera sig med auktoritär alt-höger på ett sätt som i Sverige bäst visade sig i Medborgerlig Samling – partiet som verkade dra till sig både extrema liberaler och förbudshöger bortom Sverigedemokraterna.
Dessutom bör en bra vänster sträva efter ett samhälle som tillåter mångfald. Mångfald innebär att fler röster och åsikter måste få höras, inte bara de starkaste.
I ett politiskt klimat där högerblocket växer sig starkare möts intern kritik ofta av synpunkter på att vänstern bör sluta bråka med varandra, för att det försvagar vårt politiska motstånd. Jag håller inte med, och jag ska förklara varför bråken, så länge de handlar om ideologi, är viktiga.
Vissa av de saker som skapar konflikter är oerhört tunga frågor. Att väga fokus mellan klass- och identitetspolitik, hur pass radikalt vi vill förändra samhället från det rådande kapitalistiska systemet, och vilka eftergifter som ska göras för personlig frihet för att nämna några.
Dessutom bör en bra vänster sträva efter ett samhälle som tillåter mångfald. Mångfald innebär att fler röster och åsikter måste få höras, inte bara de starkaste. Som av en händelse är det just de svagaste rösterna som brukar bli tillsagda att backa för att inte splittra kampen.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Den kanske viktigaste avslutande grejen är vikten av att kunna försvara sina ståndpunkter. Kan du inte göra det i diskussion med någon som håller med dig i grunden, hur kan du någonsin hoppas på att en utomstående ska kunna ta till sig dina övertygelser?
Jag har alltid förespråkat vikten av intern kritik och diskussion för att slipa den egna rörelsen, och ogillat tanken på att jag skulle stötta någon villkorslöst bara för att vi råkar spela för samma lag. När det blir för stark konsensus i ett sammanhang blir jag antingen uttråkad, misstänksam eller obstinat.
Att vara en rörelse som tillåts vara spretig gör att vi kan nå ut till många olika människor. Att inte tanklöst inrätta sig efter starka ledare och ideologisk dogmatism är vad som särskiljer oss från konservativa reaktionärer.
Vi behöver lära oss att se skillnaden mellan interna politiska diskussioner och internets stundtals orimliga, uttråkade drevkultur. Det förstnämnda är nämligen jävligt viktigt.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
