KRAV. “Tanken om fördelning av energi i kvinnokroppen verkar leva kvar även idag, om än i ny skepnad”, skriver Amra Bajric.
I slutet av 1800-talet var mellan 15- 20% av alla universitetsstuderande i USA kvinnor, vilket gjorde professor Edward Clarke vid Harvard University mycket orolig. Han hade upptäckt ett klart samband mellan minskat giftermål, barnafödande och universitetsstuderande kvinnor.
Professor Clarke var så orolig att han 1873 skrev en avhandling där han lanserade teorin om hur kvinnans livmoder krymper om hon studerar. Clarke menade att procentmassan för energi i en kropp är konstant, vilket betydde att om en kvinna la all sin energi i form av kraft och tid på att studera flitigt leds energin om från hennes reproduktiva organ till hennes hjärna. Det här ansågs väldigt oroväckande då det kunde leda till färre barn, vilket leder till mindre giftermål och då står mänskligheten ett par steg ifrån sin egen undergång. Clarke föreslog åtgärder för att minska kvinnans tillgång till universitet till förmån för en stor och frodig livmoder som skulle leda till en stor och frodig befolkning.
Tanken om fördelning av energi i kvinnokroppen verkar leva kvar även idag, om än i ny skepnad. Det tas längre inte i uttryck av studier kring den krympande livmodern och dess nyckfulla förehavanden, utan idag pratas det istället om ”flickornas dåliga mående”. Det är bara att se på hur flickor och unga kvinnors psyken skildras i populärkulturen. Dessa sköra varelser, ständigt överväldigade av vad det innebär att närma sig jämställdhet i samhället. Om du ser en ung kvinna avbildas så är chanserna stora att hon är ett vrak.
I år släppte Netflix hitserien 13 reasons Why där vi får följa en ung tjej via tillbakablickar för att ta reda på varför hon tagit sitt liv. Anledningarna varierar: allt från studier, vänner till övergrepp och mobbing har drivit henne till självmord. Att vara ung kvinna idag är av populärkulturen att döma att må dåligt. Att skära sig anses vara kvinnligt tonårsbeteende och ett sätt att signalera att stressen av att vara ung kvinna idag är överväldigande. Den duktiga flickan går under och hon gör det med ett stelt leende och en blodig handled.
Den unkna undertonen i alla alarmerande kulturyttringar och rapporter är att kvinnor, framförallt unga kvinnor, inte klarar av att växa upp och leva med samma krav på sig som pojkar och män alltid gjort. Att både få supa, knulla, ha karriär, gifta sig och få barn blir för mycket och det drabbar ”det kvinnliga psyket”. Bok efter bok skrivs om flickors destruktivitet, det senaste exemplet är Linna Johanssons Lollo en nattsvart läsning om två unga kvinnors förfärliga vardag. Kulturen är besatt av kvinnor som mår dåligt.
I år släppte Emma Leijsne reportageboken med titeln Fördel kvinna där pojkarnas nedåtgående spiral i samhället tecknas. En hel del har hunnit hända och det skulle oroat professor Clarke något enormt om han levt idag. Kvinnor står för två tredjedelar av alla universitetsexamina i Sverige och närmare 70 procent av alla yrkesexamina på högskolan. Kvinnors utbildningsnivå har passerat männens i de flesta delar av västvärlden. Pojkarna ligger efter i skolan, väljs bort till förmån av duktiga flickor, och riskerar att bli våldsbenägna brottslingar. Det är de unga männen som dras in i extrema politiska eller religiösa miljöer, halkar efter i skolan och begår mer självmord.
Trots att alla studier visar på att våra pojkar och män är i fara är det fortfarande det kvinnliga psyket vi oroar oss för. Men livmodern förtvinar inte av studier, och inte heller det kvinnliga psyket – det är dags för flickorna att räta på ryggen och hålla huvudet högt, för er lott har blivit bättre genom kamp. Men pojkarna då? Kanske är det där problemet ligger.
amra.bajric@opulens.se
