REPLIK. “De raljanta formuleringarna från en gammal politisk redaktör och kyrkopolitiker på högerflanken visar bara på bristande kunskap”, skriver Anders Leijonmarck om Bengt Olof Dikes debattartikel “Klasskampen fick inte något varumärkesskydd”.
Vad vet Bengt Olof Dike om klasskamp? Vad vet han om att få behålla sitt jobb genom ett gemensamt arbete med facket som bas – klasskamp – av berörd medlem tillsammans med till exempel ideellt arbetande förhandlare?
Man ska komma ihåg att när Suhonen och Linderborg ville varumärkesskydda ordet utgick de från faktum: Moderaterna hade stulit begreppet arbetarparti genom att – lite som vanligt – ljuga ihop en historia. Dessutom lovade partiet en kommande, för arbetare gynnsam praktik. En del väljare valde nog att gå över till att rösta på M på grund av uttrycket om Nya Moderaterna som ett nytt, egentligt arbetarparti. De trodde kanske att M:s politik skulle tjäna dessa röstande. Med utgångspunkten att de väljarna var arbetare. Och de bedrog sig – eller bedrogs.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Vilket är den springande punkten. Om ett borgerligt, mer och mer nyliberalt, tidigare konservativt parti kunnat luras genom en enkel fint – genom att kalla sig arbetarparti utan att vara det – kunde det vara värt att varumärkesskydda till exempel ordet klasskamp. Ett ord som har kött och blod även för mig som anarkist och under många år organiserad syndikalist. Och därmed ivrig motståndare till totalitär diktatur, såväl nazism som sovjetisk , kinesisk eller nordkoreansk kommunism.
I fackligt stretande med utgångspunkt i styrkan hos organiserade arbetare som söker förbättra villkoren tillsammans på sin arbetsplats – klasskamp – är jag socialist. De raljanta formuleringarna från en gammal politisk redaktör och kyrkopolitiker på högerflanken visar bara på bristande kunskap. Lite pinsamt, men det står såklart Bengt Olof Dike fritt att bete sig fånigt på en debattsida.
info@opulens.se
