KRAFTUTTRYCK. Fan, jävlar och helvete är exempel på ord som helt förlorat sin en gång så laddade betydelse och inlemmats i språket som vilka ord och uttryck som helst. Det hävdar skrivpedagogen och lektören Katrine Hamori i ett svar till Ivo Holmqvists text i onsdags, där han menade att svordomar i tidningstext är ett oskick.
Vad rätt du tänkt, vad fel du sagt, Ivo. Jag tror du lugnt kan fortsätta dricka ditt morgonkaffe utan att sätta i halsen när det gäller oskicket av det som du kallar svordomar. Du ondgör dig över alla som svär offentligt och att de borde rätta sig efter Gun-Britt Sundströms Svär inte så förbannat!
Jag tror faktiskt Gun-Britt var ironisk här.
Vi vet ju att Sverige är världens mest sekulariserade land, eller åtminstone ett av världens minst religiöst färgade land. Redan 1909 avskaffade ju Dagens Nyheter djävulen. När någon sammanbitet muttrar jävlar när den parkeringsruta man så väluppfostrat väntat på ska bli ledig, plötsligt med tjutande däck och fullständigt egotrippad nonchalans upptas av en fräck fan, då är jävlar verkligen ett milt kraftuttryck som skulle få den mest sangviniske amerikan eller centraleuropé att ta till sådana okvädningsord som vi själva aldrig skulle få för oss att använda. Såvida vi inte tillhör den yngre generation som mycket riktigt inte tycker ord med religiös kristen konnotation längre duger som kraftuttryck. De har anammat de mer kontinentala kraftuttrycken, för visst är det märkligt att vi i det avkristnade Sverige fortfarande använder ord som för hundra år sedan var tabu och i det närmaste straffbelagda, i alla fall socialt.
Själv svär jag ganska frekvent, eftersom varken fan, helvetet eller djävulen ingår i min världsuppfattning. Däremot använder jag aldrig de i dag vanliga uttrycken med sexuell anknytning. Första gången jag hörde en mycket yngre kollega tala om en annan icke närvarande kollega som en torrfitta, höll jag bokstavligen på att trilla av stolen. Dels för att ordet fitta verkligen inte hörde till min gängse vokabulär (trots att jag faktiskt är i besittning av just en sådan) och så därtill epitetet torr, som ska indikera att personen i fråga är oattraktiv, inskränkt, tråkig och allmänt oönskad. Detta sades alltså om en man – det milda ”den där jäveln” har ersatts av det mest förnedrande man kan säga om en man; att han är en kvinna. Därtill en jävligt tråkig sådan.
När min mycket vuxna, verbala, välutbildade dotter vrålar KUKEN! när hon slår lilltån i bordsbenet, blir jag lika upprörd som Ivo blir när någon tar den hornbepryddes namn i sin mun. Det är för mig svårt att förstå upprördheten över dessa idag fullständigt betydelselösa, harmlösa och faktiskt ganska lustiga så kallade svordomar. Som man väl ändå måste säga idag helt förlorat sin en gång så laddade betydelse och inlemmats i språket som vilka ord och uttryck som helst. Fan, jävlar, helvete och så vidare, har i dag utbytts mot nya mer laddade ord som samtliga har med sexualitet och kön att göra. Faktum är ju att vi alla, eller de allra flesta av oss, har kön och någon form av sexualitet. Till skillnad då från en tro på den där hornbeprydde där nere i underjorden eller hen däruppe bland molnen.
info@opulens.se
