DEBATTSVAR. “Ett medlemskap i Nato kommer inte att fungera som ett skydd för Sveriges territoriella integritet”, skrev Anders Björnsson i onsdags. Pär Axelsson finner resonemanget ologiskt.
Anders Björnsson ondgör sig i en krönika i Opulens över vår kommande anslutning till Nato. Inlägget är något nattståndet. Andas dålig förlorare, för medlemskapet i Nato är inom kort ett faktum. Att Björnssons ”upptäckt” skulle få en nästan enig riksdag att dra tillbaka ansökan är mindre troligt.
Björnsson försöker något mångordigt och rörigt leda i bevis att Sverige är mycket sämre skyddat när vi är medlemmar i Nato än vi var innan. Att vi skulle vara mindre utsatta om vi fortsatt stod helt ensamma i norra Europa. (Jag vet, även Irland har valt den vägen, men deras geografiska position är en annan.)
Men ett enat Nato är utan tvivel den starkaste försvarsmakt världen skådat. Björnsson hävdar inte motsatsen. Istället går han går till angrepp mot artikel 5, den bärande delen i alliansen: Att ett angrepp på ett av medlemmarna anses vara angrepp på alla. För att prata skolgårdsspråk: Vi ställer upp och skyddar vår polare om någon är taskig mot hen.
Fast Björnsson har hittat ett undantag i artikeln, nämligen att detta engagemang är frivilligt. Varje land behöver inte ställa upp i alla sammanhang. Valet är fritt. Emellertid just artikel 5, utan hänsyn till undantaget, används som främsta argument av just Natomotståndarna. Nämligen att Sverige skulle tvingas ställa upp på uppdrag vi inte ville vara med på.
Så Natomotståndarna tolkar artikel 5 på två helt olika sätt. Helt efter hur det passar i sammanhanget. Men Björnsson utgår ifrån att ingen av Natos medlemmar skulle hjälpa oss om vi blev angripna. Låter märkligt, men måhända har han insideinformation från alliansens högkvarter i Bryssel. I så fall bör han delge vår regering denna kunskap.
Sedan kommer den verkliga kullerbyttan i logiken. Björnsson är orolig för att ingen ska hjälpa oss, att inga utländska soldater ska slåss på vår mark. Men senare i inlägget pekar han på det fruktansvärda att våra soldater ska slåss utomlands och därmed hjälpa en annan medlem. Björnsson logik är att vi ska kräva hjälp av medlemmar. Men inte i vår tur hjälpa den medlem som behöver det.
Få vänskapsförhållande överlever sådan total brist på solidaritet. Kräva att få men vägra att ge.
Artikel 5 har sällan prövats. Inget Natoland har utsatts för ett angrepp. Förmodligen är det just artikel 5 och Natos styrka som gjort det. Natomotståndare skriker nu: Du har fel, se på USA:s agerande i Irak och Afghanistan! Visst, detta kan diskuteras och kritiseras. Men det var ju inte ett entydigt överfall på en enskild medlem. Som exempelvis Rysslands invasion av Ukraina är. Varför angrep Ryssland Ukraina i syfte att återupprätta Sovjetunion men inte baltlstaterna? Kan det ha något med artikel 5 att göra?
Som en liknelse kan nämnas att Sovjets motsvarighet till Nato, Warszawa-pakten, dock agerade ytterst skarpt flera gånger. 1956 och 1968, samt hotade att agera 1980. Det handlade om Ungern, Tjeckoslovakien och Polen. Men då inte för att försvara medlemmarna mot yttre fiender. Utan för att krossa folkviljan i dessa medlemsstater.
Anders Björnsson, är det därför samtliga medlemmar i denna pakt, Ryssland undantaget, frivilligt gick med i Nato efter murens fall? Trots att alliansen uppenbarligen är så usel att den bara försvagar medlemmarna istället för att stärka dem?
info2opulens.se
