VANSINNE. “Jämförelsen med aborter och kvinnans rätt till sin kropp är vansinnig. När en kvinna gör abort rör det bara henne och hennes ofödda barn.” Pär Axelsson är starkt kritisk till Patrik Stigssons debattartikel ”Vaccinskeptikerna brännmärks”.
Opulens är en publikation där det är högt i tak och där mycket avhandlas. Det är inte alltid man håller med om allt. Men det är meningen med en debattsida. Men en publikations trovärdighet bygger på att det finns en så kallad gatekeeper-funktion. Det innebär att alltför vansinniga och ologiska artiklar inte släpp fram. Dels förstör de på sikt publikationens rykte som seriös, dels är det pinsamt mot skribenten som uppenbarligen inte tänkt igenom vad hen skrivit.
Patrik Stigssons debattartikel ”Vaccinskeptikerna brännmärks” är enligt min mening en artikel som borde gått i retur. Anledningen är att resonemanget är så enögt att det helt missar huvudfrågan. Och att skribenten bygger på en jämförelse som är helt inadekvat. Att publicera den blir nästan lyteskomik.
Stigsson hävdar att de som inte vill vaccinera sig brännmärks och att i en demokrati är individen fri att inte bry sig om vetenskapliga rön. Alltså behöver individen inte vaccinera sig. Att ifrågasätta detta är fel. För i en demokrati får man göra vad man vill. Resonemanget bygger på tre sätt att se på världen: Jag, jag och jag.
Jag ger sjutton i om Patrik Stigsson blir svårt sjuk i covid-19. Tar han risken borde det vara hans sak. Fast det är det inte. Vaccineringen handlar om solidaritet och ta ansvar för sin plats i samhället.
För jag bryr mig om Stigsson som ovaccinerad för smittan vidare. Och jag bryr om de som då drabbas av detta. Jag blir arg på Stigsson om han måste läggas in på sjukhus, kanske på IVA, fast han lätt kunde ha undvikit det. En plats på IVA kostar lågt räknat 50 000 kronor per dygn. Dessutom dränerar Stigsson då sjukvården på resurser som behövts för den vårdskuld vi måste beta av. Viktiga operationer har skjutits upp under pandemin. Enkelt uttryckt kan folk dö i vårdköer för att Stigsson tar plats på IVA.
Jag, jag, jag.
En alltmer utsliten vårdapparat berättar om sjuksköterskor och läkare som tröttnar på patienter som kräver avancerad sjukvård, trots att de enkelt kunnat undvika det. Personalen känner att de knappa resurserna används på fel sätt.
Det märkliga är att Stigsson inte tar upp något av detta ens i en bisats. För honom är pandemin något personligt som bara drabbar honom. Att hans agerande påverkar någon annan är inte ens värt att nämna. För mig innebär demokrati även omsorg om andra. Stigsson delar inte den uppfattningen.
Jag, jag, jag.
Faktum är väl ändå att Stigsson vill att pandemin ska slås ner. Det gör den om i princip alla som kan vaccinera sig gör det. Men Stigsson vill bara att andra ska vaccinera sig. Och ingen får skälla på honom för att han inte tar det ansvar han vill att andra ska ta.
Jag, jag, jag.
Därför är jämförelsen med aborter och kvinnans rätt till sin kropp vansinnig. Om Lisa Pettersson gör abort rör det henne och hennes ofödda barn. Ingen annan. Lisas beslut gör inte andra sjuka, hennes val gör inte att hon tar upp dyr sjukvård som andra skulle behöva. Stigssons jämförelse är därför klassiskt usel – som att jämföra äpplen med päron. Men den som bara tänker på sig själv blir av naturnödvändighet förblindad.
Låt mig avsluta med en jämförelse som är mer adekvat. Det är tur att de flesta antivaxarna inte hade körkort 1967, då vi fick högertrafik. För då hade nog följande konversation utspelat sig:
– Nej, höger sida av vägen! Det låter läskigt. Jag väljer att avvakta. Vänster har ju funkat i alla år.
– Men så kan du inte säga. Du kan ju köra ihjäl inte bara dig själv, utan även andra.
– Hörrudu, vi lever i en demokrati. Jag väljer själv på vilken sida jag ska köra. Och de som möter mig får väl väja. Så det så.
info@opulens.se
