CORONA. “Jag tvivlar på att Astra skyddar mej mot Covid och jag vill inte att mina svenska barnbarn ska leva med minnet av att ha smittat sin mormor”, skriver Elena Dahl i debatten med Pär Axelsson om vaccineringen och hur de äldre behandlats under pandemin.
Varje jämförelse haltar, men om man jämför min mormorsfigur (som man farbroderligt föser in i rummet där en uppladdad Astraspruta väntar) med en clown, faller några pusselbitar på plats. Satyren har inte till uppgift att lösa världens problem, utan gestalta människor som befolkar världen och bär upp tyngden. Skrattet hjälper att leva i nuet. Det vet man på barnsjukhus, där fåtaliga clowner som finns kvar kan få ett uppdrag. Clownen har till uppgift att hantera ångest som redan finns, inte framkalla den.
Människor som jag känner (inklusive mej själv), som fått Astra, har, eller haft, ångest i veckor efter den första sprutan. Att se sej själv, de ansvariga (men inte den fina personalen som ger sprutan!) i skrattspegel hjälper att överleva en dag till fram till den tjugoförsta dagen (inte den sextonde, som det hävdas), när risken för en dödlig komplikation ska i princip vara överspelad.
Sant, det var en dramatisk historia med utveckling av vacciner (inte vaccinet som du skriver, jag vill inte märka ord, men det handlar om olika typer, och några är bättre än andra). Situationen ändras varje dag, och nu har EU vunnit mot Astra. Detta, liksom turerna bakom Bidens senaste agerande och WHO:s lovvärda, men tyvärr alltmer förtvivlade försök att få Covax att fungera, är ett spel bakom kulisser, vars verkningar vi så småningom märker, och kanske även lyckas tyda mellan raderna i våra politikers och myndighetspersoners uttalanden. Ett satyriskt kåseri är alltid i nuet, det inkluderar inte hela historien med de tidigare strategiska beslut och ageranden. I morgon, när clowndräkten lämnar min garderob, kommer jag med all säkerhet skriva om helt andra saker.
Det är jättebra om man tydligt säger det som folk redan vet – att Astra ÄR ett sämre alternativ, att man får ett sämre skydd, att vissa evenemang utomlands är stängda för Astravaccinerade etc, men att Astra kan, som du säger, utgöra ett nästbästa alternativ till ingenting i en riskbedömning, inte bara för populationen i stort, utan även på det personliga planet. På detta vis fördelas de äldre medborgarnas börda och förståelsen skapas. Att lova lika många barnbarnskramar till alla vaccinerade mormödrar är inte juste. Jag tvivlar på att Astra skyddar mej mot Covid och jag vill inte att mina svenska barnbarn ska leva med minnet av att ha smittat sin mormor. Min norska sönnedatter kommer jag inte få träffa länge till (det är redan drygt ett och ett halvt år). Jag är glad att familjen inte utsätts för smittan i Sverige, och de visste vad de gjorde när de sålde sitt sommarhus på västkusten.
Slutligen. Det är inte jag, utan Charlie Hebdo som tasksparkas, utdelar tjuvnyp och lite till. Det bästa beviset var det första numret efter den dödliga attacken. Du minns omslaget med gråtande Muhammed som håller skylten ”Je suis Charlie Hebdo”. Jag tar det bara som ett känt bevis på att ironin INTE är den feges vapen.
För att inte få det sista ordet mot dej, Pär: skriv gärna till mej via Opulens. Du kan få min ursprungliga version av kåseriet. Det vann på att kortas ner, men det innehöll ännu mer gift… Diskussion är sanningens moder. Glad Midsommar!
info@opulens.se
