STRAFF. “Det finns egentligen bara ett motiv till den föreslagna straffskärpningen och det är att tillmötesgå en opinion. Men ska vi använda straffskärpningar för politiska positioneringar när skärpningarna i övrigt saknar rationalitet?” Olof Öhlén är kritisk till lagförslaget om hedersmord.
Riksdagens justitieutskott har uppdragit åt riksdagen att göra något åt hedersmorden. Justitiekanslern Mari Heidenborg har lett en utredning om frågan, och hon föreslår en straffskärpning för våld i hedersrelationer, men inte i vilka situationer som helst; bara om gärningsmannen har en föreställning om kollektiv heder då han begår brottet bör han bestraffas extra hårt. Idag sitter Riksåklagaren och funderar på hur vi ska ha det med hedersmorden. Hon ska vara klar med sin utredning till hösten.
Vad menas med kollektiv heder? Jo, det har med familj eller familjeliknande konstellationer att göra, till exempel klaner. Det är ju oftast klanerna som ligger bakom det tryck som sätts på en far att döda sin dotter när hon riskerar att vanära kollektivet. Det är nämligen så att hela klanen riskerar vanära när en av dess medlemmar gjort sig skyldig till något skymfligt. Klantrycket blir därför oerhört hårt, och om fadern inte viker för det så drabbas han själv brutalt av en bestående vanära, kanske utfrysning i åratal.
Vad vill Heidenborg åstadkomma med straffskärpningen? I den straffrättsliga doktrinen finns några mainstreamidéer bakom bestraffningen. Det är allmänprevention (allmänheten avskräcks av straffet), individualprevention (brottslingen ska återanpassas eller avskräckas) eller retribution (brottslingen förtjänar straff). Det finns även en annan idé bakom straffet, nämligen att staten genom domstolarna hämnas på brottsoffrets vägnar för att förhindra att offret tar lagen i egna händer, vilket med ett engelskt uttryck kallas displacement.
Låt oss se hur Heidenborgs straffskärpningsidé för hedersvåld samspelar med de här mainstreamidéerna.
Jag menar att en straffskärpning skulle sakna allmänpreventiv effekt. Den som gett sig dän på att mörda sin dotter för den kollektiva hederns skull kommer inte att låta sig påverkas av en straffskärpning. Det inser också Heidenborg.
Inte heller kan en straffskärpning motiveras med individualpreventionella argumentet. En hedersbrottsling blir inte återanpassad eller avskräckt av ett längre fängelsestraff.
Så vad gäller då för det retributiva argumentet? Den traditionella retributivisten (av Immanuel Kants snitt) menar helt enkelt att brottslingen ska ha sitt straff för att hen förtjänar straff. Det är ett argument som den svenska lagstiftaren känner sig obekväm med. Men Heidenborg förordar retributivism, hon menar att hedersmördare förtjänar ett strängare straff. Det är första gången som jag ser i ett förarbete till en lag att lagstiftaren förordar retributivism! Men Heidenborg har inget val, ”det allmänna rättsmedvetandet” kräver hårdare tag här, och det finns inga andra argument för en straffskärpning.
Vad sägs om displacement-argumentet? Idén bakom det argumentet är ju att vi genom domstolsstraffet hindrar hämnd i privatjustis. Normalt är det ett verksamt argument, ofta förbisett i den straffrättsliga diskursen. Men när det gäller hedersrelaterat våld finns ingen omgivning som är benägen att hämnas den far som dödar sin dotter. Omgivningen (eller klanen) kräver ju att fadern tar itu med sin dotter.
Så här står vi. Det finns inga vettiga argument för en straffskärpning för hedersvåld utom möjligen ett: allmänheten kräver det. Ja, jag hör Din invändning: en straffskärpning är befogad eftersom brottsoffret, den ofta unga tjejen, är skyddslös i en obarmhärtig miljö. Men här gäller det att inte blanda ihop begreppen. Skyddslöshet är redan med dagens lagstiftning en försvårande omständighet vid straffvärderingen. Här har vi alltså redan en lagstadgad straffskärpning för hedersbrott. Och inte bara det, hedersmotivet per se beaktas redan med dagens lagstiftning som försvårande.
Vänsterpartiet har reserverat sig mot den föreslagna straffskärpningen eftersom en skärpning skulle vara diskriminerande mot den grupp människor där hedersvåld antas förekomma. Det är ett icke-argument. Det är nämligen inte jämnhett i det misogyna helvetet.
Det finns egentligen bara ett motiv till den föreslagna straffskärpningen, och det är politiskt: att tillmötesgå en opinion. Att sätta tummen ner för en straffskärpning vore en livsfarlig positionering. Men ska vi använda straffskärpningar för politiska positioneringar när skärpningarna i övrigt saknar rationalitet?
info@opulens.se
