LYRIKDEBATT. “Adderar vi trygghet, stabilitet och återhållsamhet får vi okunnighet. Poesin är motvikten”, skriver Christoffer Andersson i vår pågående poesidebatt. Tidigare inlägg hittas under Debatt i menyn här ovan.
För det första. Det är tryggare att försöka hitta kopplingar mellan ett poem och dess upphovsman än att försöka väsensbestämma det som någonting mellan texten och läsaren. Poesin är fortfarande så nere för räkning att läsare inte orkar befatta sig med dess livmärke: svårsmälta insikter om oss själva och varandra.
För det andra lever vi i en tid när mycket ansträngning ska läggas på att skydda våra känslomässiga tillstånd från smärta och lidande. I en verbal situation kan man med hjälp av den tysta kommunikationen parera upprörande saker. Poesin tar ingen hänsyn till det. Och ska inte göra det heller. Den poet som försöker visa hänsyn blir en dålig poet på nolltid – voilà! Dålig poesi.
För det tredje är poesins ställning i samhället en omedelbar diagnos på medborgarnas självmedvetenhet. Det är och har aldrig varit en tacksam uppgift. Poesin är litteraturens verbala funktion, lika uppstyckad som talet fast lösgjord från alla utomspråkliga kommunikationsformer (ansiktsuttryck, blick, kroppsspråk etcetera). Den här poetiska funktionen skulle kunna jämföras med en retorisk funktion, med lite stöd i dekonstruktivistiska litteraturteorier à la Paul de Man.
Lis Lovén och Robert E Gustafsson är snubblande nära, men de når ändå inte fram. Det gör förhoppningsvis inte jag heller. Tidsandan som Lovén talar om är som en stor rawlsk slöja, vilket kanske berättigar den fråga Gustafsson verkar ställa: borde en poesidebatt som förs poeter emellan alls tas på allvar?
Utan tvekan! En poesidebatt borde vara välkommen I alla former. Av två anledningar: Vi debatterar ämnen som är viktiga för oss och poesi handlar om människor och mänsklighet under okunnighetens slöja.
Och det, o läsare, är summan av de trenne termer som inleder den här texten. Adderar vi trygghet, stabilitet och återhållsamhet får vi okunnighet. Poesin är motvikten, som Robert E Gustafsson så träffsäkert hävdar. Men att hävda att det inte finns en konflikt att ta, eller att den på något sätt är illusorisk, det bevisar bara att slöjan existerar.
info@opulens.se
