MISSAKTNING. Det ska finnas breda marginaler när det gäller yttrandefrihet. “Ändå måste vissa handlingar räknas som att gå över gränsen. Enligt min uppfattning har Paludan gått över gränsen i sitt smädande av islam,” skriver Peter Pagin, professor i teoretisk filosofi.
Frågan om yttrandefrihetens gränser i Sverige har åter kommit i fokus efter Rasmus Paludans koranbränning utanför den turkiska ambassaden. Frågan ställs om det ska vara, eller inte vara, tillåtet att bränna koranen i Sverige. Alla är ense om att frågan är viktig. Den förtjänar därför ett visst begreppsligt klargörande: Exakt vad är det som ska vara tillåtet respektive förbjudet?
För att nå klarhet måste vi börja med att skilja mellan en enskild handling som äger rum vid en viss tidpunkt, och en handlingstyp. Jag kan trycka på knappen många gånger, och utför då flera olika handlingar av samma typ, trycka-på-knappen. Ibland när jag trycker på knappen tänder jag lampan, och utför då också en handling av en annan typ, tända-lampan. Det där delvis på grund av att jag trycker på knappen som jag tänder lampan, delvis också på grund av omständigheter som omfattar glödlampan och strömkretsen.
Vi behöver dessa distinktioner för att förstå frågorna om koranbränning. Att bränna en bok, som handlingstyp, är inte olagligt. Att bränna ett exemplar av koranen, som handlingstyp, är inte heller olagligt. Det kan till och med räknas som uttryck för en åsikt och skyddas av Tryckfrihetsförordningen. Men denna grundlag, i sitt sjunde kapitel, anger också vissa begränsningar av yttrandefriheten: vissa former av förtal, förolämpning, uppvigling och hets mot folkgrupp (§ 6) räknas som tryckfrihetsbrott, även reglerat i Brottsbalken, Kapitel 16, § 8.
Det är enligt lagen om hets mot folkgrupp inte tillåtet att “[…] i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids” hota eller uttrycka “missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck […]”.
Vi har därmed också handlingstypen hetsa-mot-folkgrupp. Det borde vara ganska klart en enskild offentlig koranbränning utanför en muslimsk stats ambassad är en kandidat till att också räknas som en handling av typen hetsa-mot-folkgrupp, och i så fall vara olaglig. Men den vore inte olaglig för att den vore en bränna-koranen-handling, utan för att den vore en hetsa-mot-folkgrupp-handling. Handlingen skulle i så fall räknas till den senare typen *delvis* just genom att räknas till den förra, men att bränna koranen skulle *i sig* fortfarande vara lagligt. Dessa två saker måste hållas i sär.
Distinktionen är självklart central också för den normativa frågan om vad som *bör* vara lagligt eller olagligt. Att koranbränning bör vara tillåtet kan innebära att det inte bör vara olagligt i sig att utföra handlingar av typen bränna-koranen. Detta är helt klart min uppfattning. Men det är också min uppfattning att enskilda koranbränningar under vissa extrema omständigheter ändå *skall* kunna räknas som olagliga.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Såvitt jag förstått är det Erdogans uppfattning att all koranbränning ska vara olaglig. Såvitt jag förstått är det SD:s uppfattning att det all koranbränning ska vara laglig (med tanke på att de vill förbjuda bränning av Svenska flaggan kan man undra hur mycket det har med yttrandefrihet att göra). Jag misstänker emellertid att det finns försvarare av yttrandefriheten som tar för givet att vi står inför ett val mellan att tillåta koranbränning eller förbjuda koranbränning, vilket alltså är felaktigt, så länge det handlar om handlingstypen bränna-koranen. Trots att typen som sådan är tillåten kan enskilda handlingar av den typen vara olagliga, och till och med *delvis* på grund av att de är handlingar av den typen. Förvirring uppstår när vi inte håller dessa två saker isär. Vi har sett liknande förvirring i diskussionen om ett eventuellt förbud mot att förneka Förintelsen.
Jag anser att Rasmus Paludans offentliga koranbränningar bör kunna räknas som hets mot folkgrupp, och därmed prövas av en tryckfrihetsjury. Jag är juridisk lekman och kan inte själv bedöma om Paludans handlingar faktiskt utgör uttryck för missaktning exakt i lagens mening. Enligt vad jag hört i media från juridiska experter är det oklart. Paludan har anmälts för hets mot folkgrupp av Civil Rights Defenders, men fallet har vad jag vet inte prövats. Paludan har tidigare dömts för brott mot motsvarande dans lag (dock inte på grund av koranbränning).
Att Paludans handlingar bör räknas som uttryck för missaktning beror i hög grad på omständigheterna. Till dessa omständigheter hör att Paludan i syfte att skapa reaktioner konsekvent söker upp muslimskt dominerade områden för sina aktioner, att han där hånar och förolämpar muslimer också på andra sätt (lyssna gärna på podden Studio Expo från 19 augusti 2022), att det parti han själv grundat, Stram Kurs, har som program att förbjuda Islam samt kasta ut alla muslimer ur Danmark (och, genom det svenska systerpartiet, ur Sverige), vilket indikerar hans avsikter. Att detta sammantaget är ett uttryck för missaktning i *vanlig* mening torde vara otvivelaktigt. Tidskriften Expo kallar honom helt enkelt för hatpredikant.
Vi bör kunna kombinera två tankar. Dels ska det finnas breda marginaler när det gäller yttrandefrihet. Dels ska ändå vissa handlingar räknas som att gå över gränsen. Enligt min uppfattning har Paludan gått över gränsen i sitt smädande av islam. Likaså anser jag att David Irving gjort det ifråga om förnekelse av Förintelsen, vilket jag tidigare skrivit om. Jag har då argumenterat för att detta inte skulle begränsa den akademiska friheten, då Irving gått långt bortom gränsen för seriös forskning.
info@opulens.se
