SVÅGERPOLITISK KULTUR. “Mycket som är värdefullt kommer helt enkelt inte fram i ljuset och når den stora allmänheten när dagstidningarna och andra stormedia agerar som om de var underställda de stora bokförlagen”, skriver författaren Enel Melberg.
Just nu håller jag på och läser Jan Kjærstads roman ”Berge”, om en man som är den viktigaste personen för romanens intrig, men som kallas en ”loser”. Politiskt och litterärt. Jag ska inte fördjupa mig i romanen men en bild från den har stannat kvar:
Där sitter Berge i en bokhandel med en stapel egna böcker och en penna framför sig, för att signera, folk strömmar förbi, ingen stannar. Man kan hamna där om man skriver för dåligt, men man kan också hamna där av andra orsaker. Det är dessa jag vill ta upp.
En sådan orsak till osynliggörande är att inte komma ut på något stort förlag, då blir man nämligen inte recenserad i de stora tidningarna. (Såvida man inte är medarbetare i tidningen, för då kan även små förlag komma i fråga). Detta kan tyckas vara logiskt men är det inte, för på så sätt hamnar en stor del kvalitetslitteratur ”under radarn” eller i ”medieskugga” som det heter. Mycket som är värdefullt kommer helt enkelt inte fram i ljuset och når den stora allmänheten, när dagstidningarna och andra stormedia agerar som om de var underställda de stora bokförlagens och för den delen också skivbolagens marknadsavdelningar. Så kan man få läsa samma intervju, stort uppblåst, med samma musiker eller författare samtidigt i de två största tidningarna. I stället för att plats skulle ha beretts åt mindre aktörer.
Stormedia är som armar på marknadens bläckfisk, dess förlängda arm som följer order från storhjärnan och fäster dess utvalda produkter där den kommer åt för att suga sig fast i allmänhetens medvetande. Snart har sugkopparna tapetserat medialandskapet så att knappt något annat får plats. Detta görs helt medvetet från tidningarnas sida.
Och nu talar jag i egen sak, med en liten röst som försöker pipa fram sitt budskap genom den förlamande matta som lagts över den. Jag har gett ut femton romaner, varav fem i Norge, på stora förlag, men sedan jag kommit tillbaka till Sverige och Värmland har jag varit hänvisad till att ge ut två böcker på ett litet värmländskt förlag och den senaste i egen regi. Ingen av dessa har mediemässigt nått utanför Värmland.
Däremot har jag fått ett enormt och oväntat gensvar på Facebook, recensioner och reaktioner, på min senaste bok ”Paradisfågelns flykt, en roman om Selma Lagerlöf: ”Jag läser långsamt för att njuta av språket”, ”Kanske Melbergs bästa bok…”, ”Det är starkt gjort, finstämt, filosofiskt och med kärlek”,”…mycket läsvärd och uppmanar till vidare läsning. Är inte detta något av litteraturens innersta väsen, att åstadkomma ringar på vattnet.”… en sällsynt bra och gripande bok (…) Elegant, kunnigt, inträngande och ytterst levande skildras författaren och människan”. Och i värmländska media: Värmlands folkblad: ”Enel Melberg har lagt ner ett enormt arbete(…) Hon har läst Selma Lagerlöfs egna böcker och refererar oupphörligen till figurerna som möter oss i dem (…) Men bakom allt detta finns en strävan att komma Lagerlöf nära (…) Enel Melbergs roman får ses som ett komplement till tidigare Lagerlöf-litteratur.” Arvika nyheter: ”Med ett personligt tilltal och med ett lagerlöfskt tonfall lever sig Melberg in i en åldrad Selma som väntar att ingivelsens paradisfågel ska uppvakta henne så att hon kan slutföra sina memoarer (…) Tag och läs!”
Men hur ska den stora allmänheten själv kunna ta till sig denna uppmaning, när den inte når utanför Värmland, hur ska läsarna själva kunna bilda sig en uppfattning om boken och diskutera dess eventuella värde och bidrag till synen på Selma Lagerlöf?
Det är nog inte fråga om paranoid misstänksamhet från min sida när jag menar att tidningar som kallar sig ”oberoende politiskt” inte är det minsta oberoende när det gäller de stora förlagen eller marknaden, förlag vars produkter de bidrar till att marknadsföra och den marknad som de i sin tur påverkar. Och därmed bidrar de också till att skapa ”losers”, som kanske inte skulle vara det om de fått komma fram mellan tentakelarmarna. Den stora Losern är väl ändå litteraturen?
info@opulens.se
