KYRKOVALET. En del av propagandan som sprids tycks hävda att kyrkans val handlar om vänster eller höger men kyrkan är kristen och vilar på en trygg grund i sig själv, menar prästkandidaten Per-Johan Wilhelmsson.
Svenska kyrkan är numera ett frikyrkosamfund. Hon borde inte vara knuten till regerings- eller riksdagspartiers makt och positioneringar överhuvudtaget. Kyrkan var tidigare en myndighet som gjorde att präster och andra av hennes medarbetare var statligt anställda. Den tiden är förbi.
Men vi har ju en verklighet att förhålla oss till och den säger något annat. I det stundande kyrkovalet (där medlemmarna väljer den makt som blir vägledande för kyrkans hållning i flera frågor) ställer flera av våra politiska partier upp. Kyrkovalet påminner inte bara i sin form om kommunal-, landstings- och riksdagsval (där vi istället har val till kyrkofullmäktige, till stift och till det nationella kyrkomötet) utan det som verkligen är en märklig statlig kvarleva är att de sekulära politiska partierna ogenerat ställer upp även här. Således har vi både Centern, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna representerade och budgeten för röstfiske tycks inte heller vara oansenlig.
Utöver dessa partier som seglar under egen flagg har vi också̊ ett antal nomineringsgrupper som är löst knutna till politiska partier helt enkelt utifrån medlemmarnas världsliga sympatier (exempelvis Fria liberaler i Svenska kyrkan, Borgerlig allians och Vänstern i Svenska kyrkan). Sist men inte minst har vi ett antal nomineringsgrupper som står helt utan partipolitiska kopplingar (Öppen kyrka, Frimodig kyrka samt Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan). Minst två̊ av dessa har — förutom att vara kyrkliga och teologiska i sina respektive grundhållningar — på̊ programmet att partipolitiken inom kyrkan måste upphöra. Även det går ju att se som en teologisk fråga, i synnerhet för en luthersk kyrka där det andliga och det världsliga är två̊ skilda regementen.
I samhället bestämmer en sekulär makt och inom kyrkan avgör skrift, tradition och uttolkare av dessa vad som är gångbart. Det är ju en luthersk grundhållning. Den verkliga faran över att ha politiska partier i det kyrkliga valet vilar egentligen på̊ lika delar teologiska som sekulära skäl. Det finns kort sagt argument så det rinner över. Då Svenska kyrkan mer och mer fjärmat sig som en vettig samtalspartner i det ekumeniska arbetet och då vi på fullt allvar kan höra en namnkunnig präst i teve hävda att Socialdemokratin har sina rötter hos Paulus, ja då är läget nära ett behov av krishantering.
De teologiska argumenten är så många att det är svårt att hitta en ingång, men för all del: riskerna att ställningstaganden görs av ideologiska skäl är problematisk och närmast stötande för en kristen kyrka. Ska Svenska kyrkan verkligen vara en folkkyrka så får hon aldrig liera sig med den politiska makten. Är det något vi borde lärt av samfundshistoria är det att politisk makt och religiösa motiv sällan slutar lyckligt. När ett politiskt parti som kanske blott har något mer än hundra år på nacken ska lära kyrkan hur hon ska uttolka sin egen kanon på mer än tvåtusen år blir det både roande och sorgligt. Väldigt många tycks å ena sidan vara upprörda över att Sverigedemokraterna storsatsar på̊ kyrkovalen, men det är ju bara en konsekvens av det valsystem kyrkan har. Vill vi undvika andra motiv än kyrkliga är dagens valsystem minst sagt problematiskt.
De samhälleliga argumenten är också̊ de flera. Ska de politiska partierna verkligen spendera delar av sin budget på att kampanja i ett religiöst samfund? Ska överhuvudtaget ett religiöst samfund vara de sekulära partiernas plattform? Hade jag varit icke-troende socialdemokrat hade jag blivit förbannad om mitt parti tillbringade tid där. Det är ju något som rimmar illa med den mångfaldsprofil majoriteten av de politiska partierna har.
En del av propagandan som sprids tycks hävda att kyrkans val handlar om vänster eller höger. Så har det från politiskt vänsterhåll spridits en bild av att de konservativa häller på̊ att ta över. Socialdemokraterna har gått så längt som att påstå̊ att det samkönade äktenskapet är i fara om till exempel Frimodig kyrka får ett större inflytande. Äktenskapet är enligt luthersk tradition inte något sakrament och blott en världslig överenskommelse. Det bäste vore om kyrkan frånsade sig vigselrätten så skulle vi slipps denna typ av skendebatter. Å andra sidan har vi Sverigedemokraterna som menar att den politiska vänstern fått alltför stort inflytande. De tycks missuppfattat vad ordet ”svenska” syftar på i namnet Svenska kyrkan. Det syftar inte på̊ att kyrkan är vare sig etnisk eller kulturellt svensk utan på̊ att hon ser sig som en del av den världsvida allmänneliga (katolska) kyrkan och för dess talan i landet Sverige.
Kyrkan är kristen och vilar på̊ en trygg grund i sig själv, men hon har kidnappats av parter som använder henne som farmarliga och valplattform inför de där andra valen, de riktiga valen. Den enda positiva utveckling med ett medlemstapp hos Svenska kyrkan är att de politiska partierna i slutändan kommer att bli ointresserade av henne. Det oavsett ideologisk hemvist.
info@opulens.se
