GENUSGAPET. “Kvinnor har med all rätta tagit positioner i ett antal som deras systrar på 70-talet inte kunde drömma om. Men varför ändra på ett vinnande lag? Inget värmer så gott som en offerkofta”, skriver Lars Thulin.
Anders Björnssons debattinlägg i torsdags är mycket bra, välskrivet och framförallt sant. Kul att det får plats i Opulens. Större media tar aldrig in sådant. Eftersom inlägg vars innehåll avviker från gängse feministiska normer behandlas med delete-terapi. Orsaken är enkel – ingen redaktör vill förknippas med unkna manssamhället – ingen vill bli kvar i Jurassic Park.
Det fortfarande dominerande feministiska axiomet är ”män alltid förövare – kvinnor alltid offer”. Det var slagkraftigt, användbart och till stor del sant i början på 70-talet. Sedan dess har oerhört mycket hänt. Kvinnor har med all rätta tagit positioner i ett antal som deras systrar på 70-talet inte kunde drömma om. Men varför ändra på ett vinnande lag? Inget värmer så gott som en offerkofta. Därför finns denna bild kvar och den har också tagit över den offentliga debatten. Den som vågar kritisera axiomet blir inte en lösning på genusproblemet, utan en del av problemet. Därmed är platsen med dumstruten på huvudet i skamvrån given.
Effekten av detta blir att män tystnar. Att ta sig in i debatten bedöms som meningslöst. Feminismen tycker då att den vunnit. Sanningen är den motsatta. Om vi ska kunna lösa genusrelaterade orättvisor, som kan slå åt båda håll, måste vi göra det tillsammans. Att gräva ned sig i skyttegravar är kontraproduktivt. Många feminister gräver dock djupt och gärna.
Att kvinnor helt dominerar bland dem som tar akademiska examen är ett faktum. Idag är läget 70-30 i kvinnas favör. I grundskolan har flickor i decennier haft betydligt bättre betyg än pojkar, nu är skillnaden på nationell nivå drygt 10 procent. I vissa kommuner över 30! Det kallas betygsgapet.
Är det ett problem? Var inte män så överlägsna för 50 år sedan? Visst, men backspegeln är ofta ett lika farligt verktyg som spadarna för skyttegravar. Att lösa en orättvisa genom att bejaka en ny är en dålig metod. Fast i grunden handlar det om något viktigare än rättvisa, det handlar om resursslöseri. Om man utgår från att kvinnor och män är lika smarta och att de kan nå lika långt med lika förutsättningar – då innebär betygsgapet att samhället går miste om begåvningar som finns bland män. Precis som fallet förut var för kvinnor. Vi har inte råd att missa de smartaste hjärnorna. Det är vad folk har bakom pannbenet som ska avgöra jobb och positioner – inte vad de har mellan benen.
Främsta exemplet på den antikverade feminismen och offerkofte-teorin är statliga Jämställdhetsmyndigheten. Jag har haft lite kontakt med dem. Här något av det jag lärt mig.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Ledningsgruppen för myndigheten består av nio (9) kvinnor och en (1) man. Ja, det är sant! Dess taleskvinna förklarar detta med att det är svårt att hitta kvalificerade män. Hade de accepterat samma svar från en församling med mansöverskott? Att ledningen för Jämställdhetsmyndigheten är så ojämställd, det är som om ingen i Simfrämjandet skulle vara simkunnig. Eller att alla i Volvos styrelse saknade körkort.
En koll på deras sajt visar att alla aktuella ärenden bygger på ”män alltid förövare – kvinnor alltid offer.” En sökning på ”betygsgapet” på sajten ger noll (0) träffar. Generaldirektören medger att problemet finns. Och att myndigheten visst har behandlat det. En gång. I ett remissvar.
Sidan hänger ändå med. Där finns en genusanalys av pandemin. En rad problemområden listas. I nästan alla drabbas kvinnor oerhört mycket värre än män. Två fakta kan man inte klara sig ur – att fler män dör och att fler män förlorar jobbet. Men båda dessa genomgångar följs av avsnitt om att kvinnor ändå drabbas på något sätt. Motsvarande texter för mäns problem på områden där kvinnor antas drabbas värst, saknas lika mycket som gäster på en bar klockan 20.30 i Coronatider.
Slutsats – myndigheten som för 70 miljoner kronor om året ska fixa jämställdhet är dess dödgrävare.
info@opulens.se
