LAGOM BRA. Med ett inlån av en gammal kliché om mellanmjölk och diverse historiska exempel hävdar Lars Thulin att Sverige är veligt. Det verkar som om han aldrig hört talas om Aristoteles, skriver Martin Hedén i ett försvar för alternativen.
Ett sätt att styra är att ställa upp dikotomier: svart eller vitt, ja eller nej, du eller jag. ”Du måste välja”, manar manipulatören. ”Det går inte att äta kakan och ha den kvar.”
Och detta synsätt är exakt vad Lars Thulin propagerar för i sin krönika i Opulens den 8 mars. Det tycks som om han finner det som ett fantastiskt undantag att vi här i landet kör på ena sidan vägen istället för mitt i. Sveriges inställning till Europasamarbete, kärnkraft, pandemier och Nato präglas enligt hans ordval snarare av ”velighet” än bestämning. Svenskarna har, som han formulerar det, ”svårt att fatta klara beslut”. Svårast tycks Vänsterpartiet ha, enligt krönikören, eftersom man inte i förstone ville exportera pansarskott till Ukraina. Förklaringen till denna velighet har han inte men spekulerar i att det handlar om feghet och en ovilja att ”ta en kula för laget”.
Historien är full med härskare som tar klara beslut och inte velar det allra minsta. Beklagligtvis tycks det finnas en attraktion hos många för sådana auktoritära styren. Särskilt i orostider poppar det upp krav på starka män, fasta linjer och det enstaviga order. Personligen blev jag mycket glad över att svenska myndigheter inte bussade polis på medborgare som gick ut och promenerade under pandemin utan litade till vår egen bedömningsförmåga.
Den här diskussionen om att agera reflexmässigt eller konsultera sin erfarenhet har en lång historia. Aristoteles brukar nämnas som den förgrundsfigur som framför allt beskrev vikten av måttfullhet och avvägda beslut. Det lagoma var idealet i hans Athen. Och detta konstaterade han 300 år före Kristus, ett och ett halvt millenium innan kungariket Sverige och 2 200 år före Jonas Gardells mellanmjölk.
Ställs man inför ultimatum bör man osäkra revolvern. Då är det nämligen något lurt på gång. Vi bör tidigt lära våra ungar att det inte finns ett, två eller tre bestämda alternativ. Det finns nästan alltid ett oändligt antal möjligheter. Begränsningen ligger oftast i vår egen kreativitet. Samarbete – vare sig det gäller försvar eller handel – kan se ut på mängder av sätt och måste förhandlas, överenskommas. Och inte ens det räcker: världen är i rörelse, vad som överenskommits en gång måste prövas, diskuteras och anpassas till sin tid. Det finns inte en given lösning och ledare som kräver att andra ska gå fot och sitta vackert bör man raskt peta ur sadeln. Vi är inte hundar och det är inget mål att bli det.
info@opulens.se
