HÖGEREXTREMISM. “Det är nazistisk politik därför att nazisterna under åren 1933-39 aktivt uppmuntrade judar att frivilligt emigrera från Tyskland” skriver Peter Pagin, professor i teoretisk filosofi och ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.
I somras släppte Sverigedemokraterna första delen av vitboken om partiets historia, författad av idéhistorikern Tony Gustafsson. Det har länge varit känt att SD grundades av nazister och nynazister. Vitboken beskriver personerna som genomförde grundandet och de organisationer dessa tillhörde. Rapporten ger en mörk bild av bildandet, också enligt partiets nuvarande företrädare. Gustafsson hade enligt SD valts som oberoende forskare, men Expressen avslöjade att Gustafsson själv blivit medlem 2017.
I svar till påståenden om partiets ursprung har Jimmie Åkesson betonat att partiet aldrig bedrivit nazistisk politik. Det är detta påstående jag vill fokusera på.
Frågan är förstås vad det skulle bestå i att i Sverige under 2000-talet bedriva nazistisk politik. Hur ska detta definieras? Är definitionen alltför vid, så att den till exempel innefattar allt som den tyska nazistregeringen gjorde, som att vara värd för en sommarolympiad, får vi det orimliga resultatet att nästan alla regeringar i nästan alla länder för en nazistisk politik. Om definitionen å andra sidan är alltför snäv, och till exempel kräver villkor idag som rådde i Tyskland under 1930- och 40-talen, får vi det lika orimliga resultatet att det nära nog är omöjligt för något parti att idag föra en nazistisk politik.
Kraven måste alltså ligga någonstans däremellan. Jag föreslår att en politik som förordas av ett parti räknas som nazistisk just om två villkor är uppfyllda: för det första ska det som förordas utgöra en motsvarighet till politik som antingen offentligt förordades av NSDAP eller (möjligen i tysthet) genomfördes av nazistregimen; och för det andra ska denna politik ha sprungit ur den nazistiska ideologin. Det andra villkoret utesluter till exempel värdskap för olympiader.
Denna definition gör det möjligt men inte oundvikligt för SD att föra nazistisk politik. Har man då fört en sådan? SD har inte förordat utrotningsläger för judar, romer eller invandrare, eller ens koncentrationsläger för politiska fångar. SD har heller inte förordat en utrensning av icke-arier ur det svenska näringslivet, ur kulturlivet eller ur universitetsvärlden. SD har inte förordat bojkott av affärsverksamhet bedriven av judar eller invandrare. SD har heller inte förespråkat förbud mot sexuell eller äktenskaplig rasblandning.
Något SD däremot gjort under senare tid är att förorda “frivillig återvandring” av invandrare. Detta förekommer i partiets valplattform 2022. Förslaget har också spritts i en ökänd tweet av Tobias Andersson.
Är detta nazistisk politik? Ja. Det är nazistisk politik därför att nazisterna under åren 1933-39 aktivt uppmuntrade judar att frivilligt emigrera från Tyskland.
Att få judar att lämna Tyskland i mitten av 1930-talet var inte helt lätt, bland annat för att deras tillgångar till stor del beslagtogs och för att många länder (delvis därför) inte ville ta emot dom. Många judar var också väl assimilerade, kände sig hemma i Tyskland och hoppades att den nazistiska perioden skulle gå över.
En grupp judar, zionisterna, och en region i världen, Palestina, utmärkte sig emellertid som lämpliga. Zionisterna var i princip positiva till att lämna Tyskland och Palestina var inte helt stängt. Under 1933 ingicks den så kallade Haavara-överenskommelsen mellan det palestinska styret och den tyska regimen. Den innebar dels att en jude som fått tillgångar beslagtagna vid utvandringen skulle återbetalas hälften av värdet vid ankomsten till Palestina, av den Palestinska Haavara-stiftelsen; dels att Palestina vid import från Tyskland endast skulle betala hälften av det nominella värdet. För Tyskland innebar detta ökad export under en tid av internationell bojkott.
Emigrationspolitiken kollapsade slutgiltigt efter krigsutbrottet, då antalet judar inom tyskkontrollerade områden mångdubblades. Nazisterna övergick då till deportation, och snart också till systematiskt massmord.
SD förespråkar idag uppmuntran till frivillig återvandring. Deras konkurrenter om högerextrema väljare, AFS (Alternativ för Sverige) förespråkar redan idag deportation. Ju längre till höger politikens mittfåra hamnar, desto mer extrem kommer den högra kanten behöva bli.
info@opulens.se
