REPLIK. Sverige blir genom sitt Nato-medlemskap Rysslands fiende helt i onödan. Det menar Anders Björnsson i sitt svar till Pär Axelssons kritik av Björnssons krönika i onsdags.
Flera före detta Warszawapaktsländer ansökte efter kalla kriget om medlemskap i militäralliansen Nato och upptogs som medlemmar i denna. Även kalla krigets förlorarmakt Ryssland visade intresse av att ansluta sig till Nato men avvisades.
De öst- och centraleuropeiska staterna, som lytt under sovjetisk hegemoni, bytte pakt. De var både segerrusiga och ängsliga för en rysk revanschism. Ryssland å sin sida var försvagat och ville komma in i värmen men fick inte. Det nya kalla kriget inleddes.
Sveriges position under denna tid kan på intet sätt jämställas med de tidigare sovjetiska lydstaternas. Vi hade inte tillhört någon pakt. Stockholm och Moskva hade under ett par århundraden utvecklat en relation av fred och ömsesidig förståelse. Sverige har, efter skilsmässan från Finland 1809, aldrig lytt under eller varit ockuperat av Ryssland.
Ryssland har inga territoriella anspråk på Sverige, som det har visat sig ha på Ukraina. Sveriges förhastade ansökan om medlemskap i Atlantpakten skedde i oträngt läge. Sverige blev i samma ögonblick en fiende till Ryssland, vilket vi inte varit sedan 1812. Regeringen Magdalena Andersson äventyrade därmed vår nationella säkerhet.
Detta var mitt budskap i artikeln “Sveriges försvar blir svagare med Nato”. Vårt land kan inte som Nato-medlem lita på att alliansens medlemmar kommer till vår undsättning. Någon sådan försäkring finns helt enkelt inte. Däremot tvingas vi redan nu ställa om vårt nationella försvar, så att det blir offensivt och hotfullt (”avskräckande”).
Pär Axelsson skriver:
”Artikel 5 har sällan prövats. Inget Natoland har utsatts för ett angrepp. Förmodligen är det just artikel 5 och Natos styrka som gjort det. Natomotståndare skriker nu: Du har fel, se på USA:s agerande i Irak och Afghanistan! Visst, detta kan diskuteras och kritiseras. Men det var ju inte ett entydigt överfall på en enskild medlem. Som exempelvis Rysslands invasion av Ukraina är.”
Detta är otydligt. Artikel 5 har prövats en gång, efter den 11 september 2001. Den åberopades då av USA. Det blev anledning till Afghanistankriget. USA ansåg sig självt angripet men utsattes i själva verket för ett terrorangrepp av en extremistisk organisation; för detta agerande finns ingen täckning i Nato-stadgan. Vad var sedan ”inte ett entydigt överfall på en enskild medlem”? Vilken ”enskild medlem” har Ryssland överfallit genom sin invasion av Ukraina?
Det är inte osannolikt, att kriget i Ukraina slutar med att detta lands neutralitet fördragsfästs (ungefär som Österrikes) – medan Sverige, som inte har varit hotat av Ryssland sedan Alexanders I:s dagar, blir en Rysslands fiende genom sitt Nato-medlemskap, och detta alldeles i onödan.
Sådan är och förblir kärnfrågan.
info@opulens.se
