NYANSERING. “Man tillämpar ett parallellt rättssystem, särskilt när det gäller sexuella förseelser, där individen kan drabbas av olika typer av sanktioner som även kan inbegripa ett skambeläggande inför församlingen i sin helhet.” Pål Eggert, själv uppvuxen i Jehovas vittnen, menar att hederskultur inte bara är ett nytt och från mellanöstern importerat fenomen.
På senare tid har det blossat upp en diskussion om att det är relativisering av hederskultur när man visar på att den inte enbart finns i en mellanösternvariant utan att det även finns liknande företeelser även i västerlandet. Per Brinkemo skriver till exempel i nättidningen Bulletin om att jämförelser mellan hederskultur och konservativ frikyrkomiljö relativiserar hederskulturen. Är all hederskultur verkligen importerad eller finns det även mer blågula varianter?
Jag är uppvuxen i Jehovas vittnen men har lämnat samfundet bakom mig. Det finns flera skillnader mellan Jehovas vittnen och hederskultur från mellanöstern. Jehovas vittnen praktiserar inte tvångsäktenskap, mördar inte avhoppare eller otrogna och man vet hur man ska delta i det omgivande samhället på ett sätt som inte vållar en massa friktioner.
För att något ska kallas hederskultur så räcker det inte med de kyskhetsnormer och konservativa tendenser som återfinns i många frikyrkliga miljöer. Det behövs också ett kollektiv, en utvidgad familj som underordnar individerna.
Här talas det om hur otukten inte bara är en angelägenhet för de närmast berörda.
Jehovas vittnen präglas av stränga kyskhetsnormer där all sexuell aktivitet som inte äger rum innanför det heterosexuella äktenskapet betecknas som synd. Men det stannar inte där. I publikationen ”Insikter i skrifterna: band 2” kan man t ex läsa om hur otukt påverkar inte bara syndaren utan även hennes omgivning:
”En man som begår otukt kränker sina kristna bröders rätt genom att 1) föra in orenhet i församlingen och vanära den genom sin skamliga och dåraktiga handling 2) beröva den kvinna han begår otukt med en moraliskt ren ställning och, om hon är ogift, möjligheten att vara ren när hon ingår äktenskap, 3) beröva sin egen familj ett gott anseende när det gäller moral och 4) göra orätt mot den andra partens föräldrar, äkta man eller trolovade. Det är inte människor han föraktar (människors lagar tillåter ofta otukt), utan Gud, som kommer att utkräva straff för hans synd.” (Bibelhänvisningar borttagna av mig)
Här talas det om hur otukten inte bara är en angelägenhet för de närmast berörda – och Gud förstås – utan att även familjens anseende och församlingens renhet berörs. Det här understryks i en artikel i ”Vakna!” (74-05-22) där skribenten beskriver otuktens konsekvenser: ”För det första tar bibeln hänsyn till att andra personer är inbegripna, förutom de två som är fyllda av passion för varandra. Om de två begår otukt, hur kommer då deras handlingssätt att påverka dem som älskar dem? Kan det dra vanära över deras familjer?” Det finns även prov på detta i nyare publikationer, som Vakna! från november 2006 där det sägs att de som begår otukt fördärvar den egna familjens goda rykte, gör orätt mot sin sexualpartners familj och för in orenhet i församlingen.
Här läser vi återigen om hur otukt kan dra vanära över syndarnas familjer. Vanära är en synonym till vanheder. Det blir tydligt hur individernas synder inte bara dömer dem själva i Guds ögon utan att de även smutsar ner sina familjer och församlingen.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Hederskulturen bland folk från mellanöstern upprätthålls av släkt och bekanta. Det är främst männen som verkställer följderna av brott mot hedern men även kvinnor och barn deltar i upprätthållandet av dessa strukturer. De mest extrema följderna är mord där flera familjemedlemmar kan vara inblandade, men alla som lever i en hederskultur är inte beredda att gå så långt som till mord. Jehovas vittnen härstammar ur en västerländsk kultur där de värsta följderna av hederskultur har rensats ut. Samtidigt är den individuelle syndaren inte ensam om sina felsteg inför Gud eller någon biktfader. Om någon skulle begå ett allvarligt brott mot Guds lagar kallas denne inför en dömande kommitté av äldste. Äldstebröderna är män vars uppgift är att bevara församlingen ren. Den som hotar församlingens renhet kan vara en tonåring som setts i en situation som någon annan bedömt som tveksam eller direkt omoralisk. Äldstebröderna tar sig rätten att ställa intima frågor till den misstänkte; exempelvis om hen har haft samlag, hur samlaget gick till osv. Därefter förkunnar de sin dom som kan vara uteslutning eller någon form av restriktioner.
Brinkemo talar även om hur hederskulturen är sprungen ur ett system där individen är underordnad kollektivet inom livets alla områden och där släkten är den man går till för att få ekonomisk, juridisk eller annan form av hjälp.
Inom Jehovas vittnen är organisationen pyramidal med den styrande kretsen i toppen. Det är män som innehar samtliga beslutande poster och som styr församlingarna. Man talar om att leva i världen men inte vara en del av den vilket innebär att man följer de lagar som respektive stater stiftat men bara så länge dessa inte kommer i konflikt med Guds lagar. Eller om organisationens anseende riskerar att svärtas ner. På något annat sätt kan man nämligen inte tolka det medvetna döljandet av sexuella övergrepp inom organisationen. En utredning i Australien konstaterade att Jehovas vittnen i Australien låtit bli att rapportera över tusen fall av misstänkta sexuella övergrepp mot barn. Istället har fallen behandlats i interna ”rättegångar” där offren i vissa fall tvingats möta gärningsmännen. Det här är förstås ett tydligt exempel på ett parallellt juridiskt system.
Jag skriver inte det här för att försöka relativisera hederskulturen.
Vi kan alltså konstatera att det individuella vittnet är underordnat organisationen och om det bryter mot reglerna anses personen ifråga svärta ner inte bara sitt eget utan även släktens och församlingens anseende. Man tillämpar ett parallellt rättssystem, särskilt när det gäller sexuella förseelser, där individen kan drabbas av olika typer av sanktioner som även kan inbegripa ett skambeläggande inför församlingen i sin helhet. Organisationen är toppstyrd och patriarkal men även män kan drabbas hårt om de bryter mot Guds lagar.
Jag skriver inte det här för att försöka relativisera hederskulturen eller på något sätt späda ut den. Tvärtom pekar jag på dessa paralleller för att jag kanske känner större oro för och medkänsla med de som, liksom jag, inte vuxit upp i ett sekulärt samhälle utan tvingas in under skuggan av en hederskultur.
info@opulens.se
