SAMTIDSLYRIKEN. Mattis Spansk gjorde ett inlägg apropå Iodine Jupiters litteraturkrönika. I sitt svar framhöll Mattis Spansk vikten av nya och digitala plattformar. Här svarar Iodine Jupiter.
Tack Mattis, för en tankeväckande utflykt beträffande poesins möjligheter i en digitaliserad värld. Poesi i boxen eller utanför boxen?
“Bra kvalitet står pall för tidens drivved.”, skriver du. Sant. Det finns inga genvägar. Själv använder jag platåskor som plattform för min kommunikation.
Den digitala revolutionen, ja. Mystiken med the ghost in the machine kan vara en inramning till dikten där tekniken tar över. Kanske rentav blir dikten själv.
Syntgruppen Kraftwerks texter kan tjäna som exempel på ett slags “datorpoesi”, storstadshaiku om du vill, i form av öppna korta texter med konkreta enkla bilder. Ofta meditativa, uppvuxna ur ett digitalt tänk.
Du talar om dikt i en digital revolution. Romantiskt. Tech-industrin vill kontrollera ordet eller förslava tanken, som Orwell kanske skulle ha uttryckt det. Dikten blir inte starkare för att den föds ur en digital kontext. Den lever i mötet med en mottagare. Oavsett medium.
Att ständigt springa efter den digitala utvecklingen som en skållad råtta som jagar sin svans ligger kanske för vissa poeter. Andra anpassar verktygen efter situationen. Somliga med lungor, lever, hår och naglar som enda verktyg, befriade från varje spår av tech-revolution. Poeter som lever nära det fysiska mötet måste ses som exklusiva och därmed värdefulla.
Bra dikt växer ur det mesta som gör motstånd. Oavsett plattform, stil eller innehåll.
info@opulens.se
