ONYANSERAT. “Allt som befäster bilden av Polen som inskränkt och motvilligt att möta sina historiska demoner tenderar att ges utrymme på ett okritiskt sätt”, skriver Artur Szulc apropå ett aktuellt rättsfall.
Ett förtalsåtal i Polen mot två forskare har väckt starka reaktioner runtom i världen. Åtalet har utmålats som ett angrepp mot oberoende historieforskning och ett försök från den polska statsmakten att politisera historieskrivningen. Efter domen – de två anklagade historikerna måste be om ursäkt – gjorde Sveriges utbildningsminister Anna Ekström och ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans ett uttalande i förra veckan där betydelsen av yttrandefrihet och akademisk frihet påtalades. I Dagens Nyheter argumenterar Michael Winiarski att domen är tydligt riktad mot oberoende forskning om polackernas roll i Förintelsen. I Expressen anstränger sig statsvetaren Daniel Schatz att pressa in domen i ett sammanhang av polska pogromer under kriget, den omskrivna polska lagen som gör det straffbart att anklaga polacker för delaktighet i Förintelsen och polsk ovilja att konfrontera mörka kapitel av sin historia.
Men bakom all upprördhet och varnande ord finns det ett konkret fall av uppenbart slarv och försök till karaktärsmord på lösa grunder.
Bakgrunden är en passage i ett verk som professorerna Barbara Engelking och Jan Grabowski är redaktörer för. Verket heter Dalej jest noc (Det är fortfarande natt) och handlar om polska judars öden under den tyska ockupationen. I ett av avsnitten, skrivet av Engelking, omnämns en byäldste. Enligt en polsk-judisk kvinna hjälpte han henne att överleva men ska ha stulit saker från henne samt angivit gömda judar med följden att de dödades. I en formulering konstaterar Engelking att byäldsten var medansvarig för judarnas död trots att vittnesmålen skiljer sig åt. Vissa hävdar att han angav judar, medan andra påstår motsatsen. Dessutom frikändes han i en rättegång i början av 1950-talet från anklagelserna om medhjälp till mord. Varför han prövades i en domstol är också föremål för diskussion. Enligt vissa uppgifter var det individer som var i konflikt med byäldsten som beskyllde honom för angiveri. Att han frikändes ska ha berott på att vissa vittnen hotats.
Med andra ord är informationen om byäldsten och hans ageranden motsägelsefull. Ändå valde Engelking dels att utelämna vissa uppgifter och vittnesmål, dels fastslog hon att han var medansvarig till mord.
En släkting till byäldsten, en 80-årig kvinna, har med hjälp av en organisation som säger sig arbeta mot förtal av den polska nationen drivit en förtalsanmälan mot de två historikerna. Det är alltså inte den polska statsmakten som står bakom detta, eller andra liknande, ärenden. Organisationen som hjälpt kvinnan får statsbidrag men det är i sig betydelselöst. Domstolen, som inte tog ställning till om byäldsten var skyldig eller oskyldig till angiveri, avfärdade skadeståndskravet och slog fast att eventuell ärekränkning inte har någonting med nationens goda namn eller heder att göra. Däremot fann man det lämpligt att historikerna bad om ursäkt eftersom källmaterialet som använts till att peka ut byäldsten som angivare var bristfälligt.
Är oberoende historieforskning nu hotad i Polen? Även om det är svårt att sia om domens följder så menar i alla fall de anklagade historikernas advokat att den i sig inte äventyrar akademisk frihet. Vidare måste det framhävas att ingen har krävt historikernas avsked, att deras verk ska dras tillbaka eller att de ska sluta med sin forskning.
Är det lämpligt att slarv och dåligt underbyggda påståenden i historiska fackverk prövas genom civilrättsliga processer? Nej, det är inte lämpligt men ärekränkningsmål – likt detta aktuella fall – är vanligare i Polen än i Sverige på grund av en rad orsaker, bland annat praxis och synsätt. Ett exempel kan hämtas från 2009 när Adam Michnik, chefredaktör för en av Polens största dagstidningar, drev ett ärekränkningsåtal mot det statliga Institutet för nationell hågkomst eftersom de enligt honom förtalat hans avlidna far i en fackbok som institutet publicerat. Michnik vann i appellationsdomstolen som i sin dom krävde att institutet bad om ursäkt samtidigt som ett skadeståndskrav avfärdades.
I dagsläget är det svårt att se hur en saklig och besinningsfull dialog är möjlig.
I Polen är historien ofta föremål för dispyter och i den oerhört laddade atmosfären som råder i dag är det inte förvånande om vi kommer få se fler liknande fall. Det kommer att dra till sig uppmärksamhet utanför landets gränser eftersom allt som befäster bilden av Polen som inskränkt och motvilligt att möta sina historiska demoner tenderar att ges utrymme på ett okritiskt sätt. Sansad och vederhäftig kritik som riktats av etablerade polska historiker mot hanteringen av källmaterial och slutsatser i Det är fortfarande natt verkar vara ointressant för omvärlden.
I dagsläget är det svårt att se hur en saklig och besinningsfull dialog är möjlig. Tonläget är uppskruvat och bemötandet är konfrontativt.
Mitt i allt detta sitter en gammal kvinna som bara har försökt att försvara sin döda släkting på samma sätt som Adam Michnik gjorde 2009.
info@opulens.se
