Dags för högsta level i klimatarbetet

SPEL. Visst är det kul med spel – att spela och leka, kreera och fantisera, att larva runt och tänka på annat. Att prata snyggt, följa strategispelet och göra det som är bekvämt. Men nu är det allvar, nu är det dags för högsta level i klimatarbetet, skriver Erik Cardelús apropå FN:s pågående klimattoppmöte COP 25 i Madrid. 

En grådisig höstereftermiddag fikar jag på en återvinningsbutik i hemkvarteren. Med kaffebeställningen kommer en gratisbok, ”en bra deal”, säger cafébiträdet och ler. För att slippa bokmalens beslutsångest går jag fram till bokhyllorna och greppar närmaste bokrygg. Det blir En obekväm sanning av Al Gore, den demokratiska presidentkandidaten som vann en majoritet av folkets röster i USA-valet 2000, men som ändå besegrades av Bush på grund av det amerikanska elektorssystemet. Al Gore som gick vidare till att bli miljöaktivist, att åka jorden runt, visa bildspel och berätta om det skenande klimathotet.

Osökt hamnar jag i kontrafaktisk historieskrivning. Var hade vi stått idag om Al Gore hade blivit president, istället för Bush? Hade klimatkrisen varit lika djup? Hade läget varit mindre höstgrått med ett mer kraftfullt ledarskap i klimatfrågan? På Aktuellt den 26 november talar en expertpanel om att det just om bristen på politiskt ledarskap i klimatfrågan, att många tekniska lösningar finns men att omställningen kräver politiskt beslut och ramverk. Istället pekar de flesta kurvor fel idag, trots allt prat om motsatsen.

Planlöst bläddrar jag bland bokens texter, bilder och diagram. Konstaterar det svenska utgivningsåret är 2007 och läser förordet av Margot Wallström: ”Klimatfrågan handlar inte bara längre om isbjörnar. Det handlar om världens säkerhet och ekonomiska utveckling, om fattigdom och rättvisa.” (…) Klimatet har blivit en politisk och ekonomisk kärnfråga och hur vi handlar idag avgör faktiskt vår egen och våra barns nära framtid.”

Snart tretton år har gått och det mesta känns igen: ”Under en lång rad år har vi sett hur medeltemperaturen rakat i höjden, glaciärer smält bort, orkaner växt i styrka… Effekterna av den globala uppvärmningen är ett av de största hoten mot vår jord. Ändå väljer vi att blunda.”

FN:s klimattoppmöte COP 25 pågår nu i Madrid. Ännu ett möte bland möten där det ska beslutas om klimatåtgärder, åtgärder som sällan efterlevs eller räcker om vi ska nå utsläppsmålen. I en SvD-artikel beskrivs förhandlingsutrymmen, positioneringar och strategier, om hur olika länder, intressen och delegationer försöker förhandla fram sig fram till en vinnarposition för sitt eget lag.

En global ödesfråga förvandlad till strategispel, i dagens spelifierade tillvaro. För nog känner vi igen människans förkärlek för spel, beskriven av den holländske kulturhistorikern Johan Huizinga som en gång kallade oss spelande varelser (homo ludens) och hävdade att vi alltid har dragit oss till spel och lekar, vilket format oss som art och präglat vår historiska utveckling. Ett påstående som lätt kan illustreras av dagens medier som dränker de politiska analyserna i spelteori och tv-tablåer som översköljs av sport och spel-och lekprogram, tävlingsdrivna talang- och realityprogram, kockkamper, bondefajter och partnertävlingar.

Allt detta avbryts av en massa reklam för betting. Bettingreklam som frontas av tuffa kändiskillar som ska dra till sig okändiskillar. Få dem att spela och – med förkrossande statistisk säkerhet – förlora pengar. Spela mer och förlora ännu mer, allt medan kändiskillarna blir rikare och kanske pratar ut i någon tidning om vikten av att vara en bra kille.

Hur hade det sett ut om alla dessa tuffa killar hade frontat i klimatfrågan istället för att göra bettingreklam? Om världens toppolitiker hade släppt spelstrategierna och förutsättningslöst inriktat sig på vår gemensamma ödesfråga – klimatet? Istället är det en tonårstjej som frontar klimatkampen, som sitter i snålblåsten utanför Riksdagen, seglar över Atlanten och ställer sig på scenen. En tonårstjej som har mycket engagemang, men saknar beslutskompetenser.

För visst är det kul med spel – att spela och leka, kreera och fantisera, att larva runt och tänka på annat. Att prata snyggt, följa strategispelet och göra det som är bekvämt. Speciellt när det är grått och glåmigt utanför, planeten håller på att falla sönder och vi översköljs av obekväma sanningar. Men nu är det allvar, nu är det dags för högsta level i klimatarbetet.