PANDEMI. “Vi journalister är inte heller kriminologer när vi skriver om exempelvis gängkriminalitet, men kan och bör ändå ställa polisen till svars”, skriver Lisa Bjurwald apropå att mediernas coronabevakning ifrågasätts.
“Kan ni journalister sluta ifrågasätta experter som vet mer än ni och bara rapportera, tack?”.
Ännu en aggressiv uppmaning droppar in i sociala medier, den här gången från en läkare. Det tog inte många veckor av global viruskris för att mediernas bevakning skulle börja betraktas som negativ, till och med samhällsfarlig. Den kanske vanligaste kritiken lyder: “Ni är faktiskt inte experter”. Men vi journalister är inte heller kriminologer när vi skriver om exempelvis gängkriminalitet, men kan och bör ändå ställa polisen till svars för ineffektiva metoder och svaga brottsbekämpningsresultat.
Många av de som kräver reportrarnas rättning i leden är vårdanställda. De är förståeligt nog pressade, och det skulle säkert underlätta deras vardag om folk slutade ringa 1177 dygnet runt med mer eller mindre dumma frågor och inte åkte in till akuten vid minsta nysning. Men även läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal måste respektera att vi har oberoende medier i Sverige. Efter att ha granskat förlossningsvården i över två år kommer denna attityd dock inte som en överraskning. Vid oräkneliga tillfällen har jag fått förklara för både vårdchefer och personal på golvet att nej, vi i medierna kan inte skriva om “lyckade förlossningar och glada patienter” istället för “skräckhistorier som riskerar att skrämma upp folk”. (Det sköter kvinnovården utmärkt själv, i sin ofta både sockrade och direkt felaktiga patientinformation.) Vårt uppdrag är inte att lugna och mörka.
I coronatider påstås man som journalist sprida falska nyheter när man återger experters olika åsikter och råd. Men expertisen är oense om allt från spridning till hur smittan bör begränsas till hur länge utbrottet kommer att vara
Begreppet fake news har fått allt fler innebörder ända sedan president Trump började använda det för att ogiltigförklara nyheter, mediehus och journalister som han helt enkelt ogillar. I coronatider påstås man som journalist sprida falska nyheter när man återger experters olika åsikter och råd. Men expertisen är oense om allt från spridning till hur smittan bör begränsas till hur länge utbrottet kommer att vara. En epidemiolog med imponerande cv kan idag hävda någonting helt annorlunda om coronaviruset än hans eller hennes tyska, franska eller danska motsvarighet.
I många fall har svensk expertis stuckit ut med råd som i internationell jämförelse varit anmärkningsvärt försiktiga. Ska medierna då nicka och hålla med och enligt kinesisk modell återge citat utan kommentarer – eller låta en mångfald av röster höras och ifrågasätta varför Sverige ska ha en unik approach mot vad som nu officiellt är en pandemi?
Om all världens experter var eniga i varje aspekt av viruset och dess spridning skulle det åtminstone finnas någon logik i de obehagliga kraven på nationell enighet. Men inte ens då ska vi journalister lägga oss platt. Till och med under brinnande världskrig ska journalistiken stå oberoende. En viruskris där stora delar av befolkningen får symptom likt en vanlig influensa och sedan tillfrisknar är inte skäl nog (om något nu skulle vara det) att i panik kräva mediernas blinda tilltro och lydnad.
Nationalekonom Lars Calmfors gick i tisdags ut med ett förslag om att politiker, snarare än Folkhälsomyndigheten, bör ta ledningen i arbetet mot viruset. På Twitter sammanfattade filosofiprofessor Christian Munthe huvudinvändningen väl: “Det sista vi behöver är en politiserad pandemi- och annan katastrofhantering där en massa amatörer med tveksamma agendor ställer till det. Politiker ska säkra pengar och kapacitet och ta extraordinära beslut på myndigheternas inrådan.”
Vi vet av historien att krissituationer får människor att sätta moderna värderingar på undantag och önska sig starka och tydliga ledare, mindre “gnäll”, mindre “ifrågasättande” och annat demokratiskt bök. Vi i journalistkåren måste stå starka mot sådana påtryckningar och utföra vårt kärnuppdrag ändå.
lisa.bjurwald@opulens.se
