Benny Fredrikssons död visar på större problem än enskildas agerande

Samhälle.
Foton: Holger Ellgaard (stora) och Frankie Fouganthin (lilla)

EFTERTANKE. Benny Fredrikssons död är en tragedi. Lisa Gummesson skriver om skuldkänslor, men också om vikten av att se över maktstrukturer och arbetsmiljöer på Kulturhuset liksom på varenda arbetsplats. 

Benny Fredrikssons död är en otroligt sorglig händelse, en stor förlust, liksom varje människoliv som går till spillo i förtid. Men sanningen är sällan svartvit och att som Sture Carlsson, tillförordnad vd för Kulturhuset Stadsteatern, skylla hans död på en journalistisk granskning och därmed lägga skulden på dem som vittnat om en osund arbetsmiljö är rätt osmakligt.

Jag nämnde själv Benny Fredriksson här på Opulens i ett indignerat inlägg om maktfördelning efter Aftonbladets granskning. Min första reaktion efter beskedet om Fredrikssons död var givetvis enorma skuldkänslor. Jag funderade på om jag handlat rätt och pressetiskt när jag skrivit ut hans namn, som ju offentliggjorts av granskarna.

Jag tog Benny Fredriksson som exempel, samt Kulturprofilen, eftersom de låg närmast till hands då. Jag nämnde även den franske storchefen Bernard Arnault. Fler exempel kunde givetvis ha radats upp på skev maktfördelning, och i efterhand känns det både olustigt och olyckligt att jag pekade på just Fredriksson.

Trots de oundvikliga skuldkänslorna är övertygelsen starkare om att maktstrukturer och arbetsmiljöer måste ses över, på Kulturhuset och på varenda arbetsplats. Jämlikhet, rättvisa, respekt och solidaritet måste prägla arbetslivet för att undvika katastrofer som denna. En arbetsmarknadspolitik som sätter detta i fokus borde vara en självklarhet nu.

Många har redan pekat på att Fredriksson inte kan hållas ensam ansvarig för de osunda arbetsförhållandena på Stadsteatern. Och utan att veta hur det egentligen ligger till, och i väntan på Stadsteaterns egen utredning, vill jag påstå att den här fruktansvärda händelsen visar på ett större problem än enskilda individers agerande. Fredrikssons sorgliga bortgång är kanske det allra tydligaste exemplet på en hård och ohållbar samhällsstruktur, där maktkamp är en av grundbultarna och där starkast alltid vinner. Eller förlorar allt när systemet börjar rasa samman.

LISA GUMMESSON
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Samhälle

0 0kr