DASSIGT. “Femtiofyra afrikanska länder protesterar, med all rätt, mot att kallas skithålsländer. Eftersom presidenten genast kollade upp om hans yttrande uppskattats av kompisarna var det ingen felsägning”, skriver Ivo Holmqvist.
”Vad helvetet är 3vligt! Där sitter lorteraner och kissoliker och bönar på latrin och kräkiska…” Statsöverhuvudet i Amerikas förenta (fast nu allt mer splittrade) stater tycker fortfarande vid 71 års ålder att bajshumor är kul. Eller också vet han vad som går hem i den rasistiska minoriteten av USA:s befolkning som röstade på honom och som förpassade honom till Vita Huset, genom det märkliga indirekta valsystemet.
Femtiofyra afrikanska länder protesterar, med all rätt, mot att kallas skithålsländer. Eftersom presidenten genast kollade upp om hans yttrande uppskattats av kompisarna var det ingen felsägning. Annars har denne tidstjuv (tänk så mycket vi hunnit med om i stället en vuxen, normal, klok och rationell person efterträtt Barack Obama) vant oss vid att sottiserna flödar lika ymnigt som grodorna och lögnerna ur hans mun.
Donald Trump sattes i en militärskola för att lära sig hyfs men tvingades nog aldrig att harva i fält. Han skyllde på en hälsporre för att slippa militärtjänsten, annars kunde man nog tycka att han trots detta mycket milda handikapp kunde ha passat åtminstone till att bli handräckningsvärnpliktig med kompanitjänst.
Det är inte troligt att han under manövrer satts att gräva latriner. Om han gjort det skulle han kanske inte så lättvindigt avfärdat de länder som inte är alltigenom välsignade med vattenklosetter och där förgyllda toalettsitsar är sparsamt förekommande. En jul för nu många år sedan tillbringande vi i det indiska Hyderabad, och blickade från vårt hus ner på granntomten där runda kakor torkades i solen: komockor som sedan blev till bränsle.
Och vackert klädda indiskor i färggranna saris kom med vattenkrus, satte sig försynt på huk i skydd av en mur, och förrättade sitt tarv på mycket diskret vis. Det skulle inte falla oss in att för den sakens skull skälla den indiska subkontinenten för en skithålsnation.
Vi har just sett Victoria and Abdul, den nya storfilmen med Judi Dench som en åldrad drottning Victoria som har turen att bli bekant med en muslim från Indien. Deras vänskap utvecklar sig till något mycket civiliserat tvärs över nations- och rasgränserna, trots många påfallande utbrott av förstockad rasism i den brittiska överklassen. ”Upp flyga orden, tanken stilla står” – nej så väl är det nog inte i Washington D.C. just nu. Den gravt solipsistiske statschefen vet säkert hur han ska lägga sina invektiv både muntligt och skriftligt – dessvärre.
ivo.holmqvist@opulens.se
