INTERKONTINENTALT. “Hur EU och AU ska lyckas i framtiden när den ena unionen är demokratisk med bristande demokrati medan den andra omfattar även odemokratiska stater är en ödesfråga om det interkontinentala samarbetet ska ge bättre resultat”, skriver Vladan Lausevic.
Mötet mellan Europeiska Unionen och Afrikanska Unionen i Elfenbenskustens huvudstad Abijan för ett par veckor sedan skulle bli något historiskt. Båda parter skulle för första gången mötas och samarbeta på jämlika politiska villkor. Inget möte mellan EU och Afrika utan mellan EU och AU.
För de europeiska statscheferna var det extra viktigt att signalera om att mötet skulle fokusera på migrationsfrågor. För de afrikanska statscheferna var det viktigt med signaler om bättre partnerskap. Samtidigt misslyckades mötet till en stor del med att lyfta upp frågorna som berör de unga i Europa och Afrika.
Mötet var mångfacetterat och kom att omfatta mängder av policyområden. Allt från klimat och migration till ekonomi och energi. Det handlade även mycket om symbolik. Bland annat skulle Frankrikes president Macron ursäkta landets kolonialistiska historia och deras Afrikapolitik under Kalla kriget. Dessutom skulle mötet fokusera mer på ungdomarna, om hur unga européer och afrikaner skulle kunna få en bättre framtid.
Afrikas växande befolkning ses av många européer som något negativt och som ett demografiskt problem för framtiden. Samtidigt ser allt fler unga afrikaner sina chanser att komma till Europa. En del vill kunna studera och skaffa sig bättre utbildning, andra lockas av högre inkomster eller att bosätta sig i Europa under längre tid. Och även tusentals av unga européer söker sig till Afrika för studier, arbeten eller ideella uppdrag som i Angola och Sydafrika.
Tyvärr blev mötet mer av ett misslyckande i dessa frågor. De ungas och NGO:s representanter från EU och AU fick formellt göra sina röster hörda i knappt 6 minuter. Samtidigt som mötet pågick attackerade den lokala polisen en fredlig demonstration organiserad av Citizens Forum (Forum Citoyen) vilka ville presentera sina idéer om vikten av sociala investeringar för en hållbar framtid för ungdomar.
Till en stor del blev mötet “buisness as usual” med fokus på handel och ekonomi. Även om både EU:s och AU:s ledare lovade ökat stöd och fler lösningar kring miljö, klimat och ungdomspolitik. Frågan är dock om politikerna kommer hålla sina löften och överenskommelser. EU förutsätter att fria marknader går ihop och understöder utvecklingen mot mer demokrati och rättsstat. Men i dagsläget är det Kina som på flera håll i Afrika lyckas bättre med sina investeringar och det utan hänsyn till demokrati och mänskliga rättigheter.
Hur EU och AU ska lyckas i framtiden när den ena unionen är demokratisk med bristande demokrati medan den andra omfattar även odemokratiska stater är en ödesfråga om det interkontinentala samarbetet ska ge bättre resultat. Att de flesta unga i Europa och Afrika har lite eller ingen kunskap alls om mötet är ett fiasko i sig. Kanske skulle fler veta och engagera sig om migrationen mellan Europa och Afrika var enklare, säkrare och lönsammare. Solidariteten mellan medborgare från olika länder funkar bättre när förutsättningarna för mellanmänskligt samspel är friare.