RESEREPORTAGE. “Getty Center skulle kunna beskrivas som en akropolisk megafantasi, där inga resurser sparats för att ge besökaren maximala upplevelser av alla de slag. Getty Center: ett slags Millesgården gånger tusen!” Opulens Björn Gustavsson skriver reportage om och från folk- och kulturlivets USA, den tredje delen av tre. Den första handlade om New York och den andra om San Francisco med flera städer.
Bland det märkligaste jag får uppleva under bilresan ner mot Los Angeles blir besöket i den lilla staden Solvang.
Det låter danskt – och det är danskt! Ordet betyder ”soliga fält”. Staden grundades 1911 av en grupp danskar som här fick köpa ett stort stycke mark av en spansk missionsstation. Efter några år hade de danska immigranterna lagt grunden till en egen stad i detta bördiga område.
Att komma till Solvang känns verkligen som att på riktigt komma till Danmark – mitt i Kalifornien! Mängder av korsvirkeshus, skyltar på danska … Gator som ”Copenhagen Drive”, värdshus med namn som ”Viking Motel”, ”Kronoberg Inn” och ”Royal Copenhagen”, och bagerier som skyltar ”Mortensen’s Mill Bakery” och ”Olsen’s Danish Village Bakery” (som även saluför ”Swedish limpa”). På Andersen’s Inn serveras ärtsoppa … Inne i ”Swedish Candy Factory” berättar 19-årige Tom på stapplande svenska om butikens tillverkning av polkagrisar.
I Solvang har man placerat ut avbildningar av Köpenhamns Rundetaarn och statyn Den lille havfrue … I ”The Copenhagen House” säljs träskor och andra danska produkter. Expediten talar danska. I närheten upptäcker jag en väderkvarn och en luthersk kyrka. Längs huvudgatan finns ett H. C. Andersen-museum, inrett i övervåningen till en bokhandel, proppfylld med skandinavisk litteratur, både på originalspråk och översatt till engelska. Carlsberg-öl är populärt och distribueras med hjälp av en hästdragen vagn, ungefär som på 1800-talet. För den som vill överblicka Solvangs historia är ett besök på det historiska museet ett måste.
The Landsby hotell erbjuder centralt och bra boende. Passa på att njuta en lokalodlad Pinot noir till maten – just det vin som huvudpersonen i Sideways, en författare, så vältaligt framhäver. Det var för övrigt i Solvang som denna Oscarsvinnande film år spelades in (år 2004).
På den omgivande landsbygden finns många vingårdar som välkomnar turister. Själv letar jag upp ett av USA:s minsta indianreservat strax öster om stan: Santa Ynez reservation. Här bor drygt tvåhundra Chumash-indianer. Bostadsområdet ser ruffigare ut än ett genomsnittligt amerikanskt villaområde. Jag träffar en indian som berättar att fram till 1970-talet, då ett kasino byggdes, var det eländigt och fattigt här på reservatet. Det saknades till och med rinnande vatten. I dag spirar en gryende själmedvetenhet. Man har byggt eget sjukhus, eget kulturhus samt ett museum som berättar om indianstammens historia.
En solig novembermorgon 2017 är det dags för den sista etappen med hyrbil. Färden går genom knastertorra bergsmarker ner mot Los Angeles. De flesta lövträd ser döende ut. Efter att ha passerat krönet av den sista bergskedjan som skiljer inlandet från Stillahavskusten ser jag milsvida, fullständigt kolsvarta markområden – sönderbrända efter alla skogsbränder som tidigare härjat.
Kaliforniens guvernör Jerry Browns förklarade nyligen att klimatförändringarna hotar att göra delstaten obeboelig. Stora delar av Kalifornien kan helt enkelt brinna upp. ”Vår framtid är mycket osäker”, sade han allvarsamt.
Nordväst om Los Angeles finns charmiga småstäder med fantastiska stränder. Den minst turistifierade är nog Cirpenteria. Strax norr om Los Angeles passerar jag Malibu, med högt klättrande lyxvillor längs sluttningarna. Här bor många kändisar, bland andra Barbara Streisand och Bob Dylan (den senare brukar ibland besöka musikklubbarna nere i Santa Monica).
För tvåhundra år sedan var Los Angeles en oansenlig spansk utpost vid Stillahavskusten, en av många missionsstationer. I dag är Los Angeles en av världens mest mångkulturella städer och ett sjudande tillväxtcentrum. Storstadsområdet har över tretton miljoner invånare och inflyttningen är stark. Uppemot hälften av befolkningen kommer från Latinamerika.
Mångmilastaden Los Angeles breder ut sig över ett enormt vidsträckt slättland omgivet av höga berg. Avstånden mellan olika stadsdelar är enorma. Från Santa Monica och Venice är det flera mil in till det brusande storstadslivet i downtown. Möjligheterna att åka kollektivt, buss och tunnelbana, har på senare år förbättrats, men ännu dominerar bilåkandet. Los Angeles har faktiskt världens högsta biltäthet. På senare år har kraven på avgasrening skärpts och antalet elbilar ökar nu snabbt.
Trots soligt högtrycksväder ligger den gultjocka smogen som ett disigt lock över stan. Föroreningarna blir tydliga inte minst om man ger sig upp på höjderna uppåt Hollywood och Sunset Boulevard. På närbelägna konstmuseet Getty Center, överst på en klippa och med överdådig utsikt över hela Los Angeles, tonar storstadsområdet ut i ett solkigt soldis som skvallrar om enorma utsläppsmängder.
Getty Center är mastodontiskt. Museet, invigt 1998, består av en lång rad byggnader, alla i djärv arkitektur och omgivna av spektakulära parker. Getty center är så storstilat att man knappt tror sina ögon … Först anländer man till ett sju våningar djupt parkeringshus med plats för tolvhundra bilar och bussar. Där utanför möter leende guider med kartor och broschyrer – och så visas man fram till en intilliggande automatisk bergbana, som leder vidare till de väldiga museibyggnaderna på bergets topp. Det är lätt att bli hänförd. Getty Center skulle kunna beskrivas som en akropolisk megafantasi, där inga resurser sparats för att ge besökaren maximala upplevelser av alla de slag. Överallt vimlar det av vakter och annan personal, på terrasser och i trädgårdar finns mängder av skulpturer, dammar och fontäner. Även caféer och restauranger finns det gott om. Getty Center: ett slags Millesgården gånger tusen!
De enorma konstsamlingarna, med stort inslag av europeisk modernism, är resultatet av en enda människas samlarvurm. Finansmannen Jean Paul Getty, död 1976, blev rik på oljeutvinning. På 1950-talet beskrevs han som världens rikaste man. Även Jean Paul Gettys privatbostad, Getty Villa, byggd som en antik romarvilla, är museum. Också där möter enorma samlingar, med alltifrån antika statyer till europeisk tjugotalsmodernism.
Den konstintresserade bör heller inte missa The Los Angeles County Museum of Art (LACMA). Över en miljon besökare strömmar årligen hit för att se de väldiga samlingarna av både europeisk och amerikansk konst, men här finns också en hel del från andra kulturer runtom i världen. Som så många andra museer i USA är verksamheten beroende av donationer och välgörenhet. Museiledningen ordnar varje år påkostade galamiddagar – med världskändisar som grädde på moset: Leonardo di Caprio, Clint Eastwood och så vidare.
Jag hinner även besöka The Museum of Contemporary Art (MOCA), som fokuserar på samtidskonst. Nittio procent av de permanenta samlingarna är resultatet av donationer från privata konstsamlare.
En härlig del av Los Angeles är förstås områdena längst i väster, med milslånga sandstränder innan Stilla havet slutligen tar vid. Själv bodde jag i förstaden Santa Monica (”Los Angeles beach city”). Santa Monica är en av USA:s främsta städer när det gäller satsningar på solenergi. Till och med pariserhjulet på nöjesfältet ute på den stora piren (byggd 1909) drivs av solceller.
Ett charmigt sätt att uppleva de milslånga stränderna är att cykla. Med hyrcykel och kunnig lokalguide fick jag bland annat se lite av den kvarlevande hippiekulturen i Venice Beach, men också de välhållna, tätt liggande husen kring kanalerna där innanför. I början av 1900-talet lät en rik man gräva ut kanaler häromkring i hopp om att detta skulle bli en stadsdel i stil med Venedig, men ytterst få italienare valde att flytta hit och under 1960-talet förföll området, som då mer eller mindre koloniserades av hippies. Här bodde bland andra Jim Morrison. I dag är området exklusivt med topprustade hus, fridfulla trädgårdar och småbåtar förankrade vid de små bryggorna. Det ser ut ungefär som i Amsterdam …
Under cykelfärden åter till Santa Monica far vi genom trendiga kvarter med spännande designaffärer (bland annat The House of Scandinavian Design) och kultställen för bohemer, exempelvis restaurangen Flower Child och populära eko-haket Urth Café.
Före återresan till Sverige hinner jag med ett besök på mastodontiska konserthallen Walt Disney Hall, där Los Angeles-symfonikerna spelar. Akustiken är underbar och Händel-verket framfört med drabbande kraft. Dagen därpå halvligger jag i en fåtölj på Norwegians direktflyg tillbaka till Stockholm. Återigen ser jag Kalifornien – nu i form av underbara minnen.
bjorn.gustavsson@opulens.se
