ASYLPROCESS. Föreningen LAMSF grundades för att hjälpa svenska afghaner som började fly till Frankrike efter avslag på sina asylansökningar. En av initiativtagarna, Sara Brachet, anser att Sverige har lockat afghanska flyktingar in i en situation som nu är svår att ta sig ur.
Den fristående föreningen LAMSF, Les Amis des Migrants Suédophones en France (De svensktalande migranternas vänner i Frankrike), arbetar med integration för afghaner i Paris och grundades 2019, ungefär samtidigt som det blev känt bland asylsökande i Sverige att det var lättare att få uppehållstillstånd i Frankrike.
– Sverige tillämpar internflykt, vilket gör att man kan utvisa i princip vem som helst. Homosexuella och kristna blir ifrågasatta eller ombeds att leva diskret i sitt hemland. Vi översätter de svenska avslagen och våra advokater har svårt att tro vad de läser, berättar Sara Brachet, en av initiativtagarna till LAMSF.
Hon upplever att asylsökande afghaner har blivit lurade av Sverige, som från början tog emot flyktingar med öppna armar för att 2016 bestämma sig för att 80 % av alla ska utvisas.
– 2015 var Sverige ett jättebra land, men ingen afghan hade innan dess bestämt sig för att åka till Sverige. Och det är så orättvist för dem som inte kommer ur det här Dublin-systemet nu.
Enligt Dublinförordningen, som nästan alla länder i Europa har skrivit under, får en person endast söka asyl i ett europeiskt land. Efter avslag i Sverige tar sig många vidare till Frankrike, där asylprocessen börjar med att den sökande lämnar fingeravtryck hos polisen. Om fingeravtrycken från ansökan Sverige då syns i den europeiska databasen blir den asylsökande ett så kallat Dublinfall och ska skickas tillbaka till Sverige.
– Förut kunde man överklaga i Dublindomstolen och hävda att det var livsfarligt att skicka tillbaka någon till Sverige eftersom han där kommer att utvisas till Afghanistan. Nu går det inte att använda det argumentet eftersom utvisningarna är pausade, så det blir ännu svårare för dem, säger Brachet och fortsätter:
– Det enda positiva är att det inte är total katastrof om de skickas till Sverige eftersom de bara blir släppta på flygplatsen istället för att hamna i förvar för deportation till Afghanistan.
I och med talibanernas övertagande och läget som råder i Afghanistan sker inga utvisningar dit för tillfället. Istället för att sättas i förvar släpps afghaner som kommer till Sverige istället direkt på flygplatsen, men utan rätt till ekonomiskt stöd eller hjälp med bostad.
– De får finnas där men har ingen framtid i Sverige. Det kan funka ett tag för dem som har starka sociala nätverk och som har bott i familjer tidigare, men det är inget liv att leva som papperslös.
Varför alla afghaner som tidigare har sökt asyl i Sverige och kommer till Frankrike inte blir Dublinfall kan Brachet inte svara på. Hon menar att det i princip bara händer på den enda polismyndigheten i Paris och därför vill alla lämna sina fingeravtryck just där.
– Vi vet inte varför det här bara händer i Paris, man kan spekulera i om det är den mänskliga faktorn eller människor bakom som vill ge en andra chans.
Brachets egna engagemang började som en slump för fyra år sedan när hon via en bekant kom i kontakt med en afghansk kille som var på väg till Frankrike efter att ha fått avslag på sin asylansökan i Sverige. De vände sig till Svenska Kyrkan i Paris där Brachet är bosatt och hade hört att hjälp fanns att få, vilket ledde till en tvåårig anställning i kyrkans tjänst. När tjänsten upphörde bildade Brachet LAMSF tillsammans med ett tiotal andra engagerade personer med olika specialkompetenser, för att fortsätta jobba med integration för afghaner i Frankrike.
– Jag hjälper till med asylansökningar, advokatkontakter, överklaganden, översättning av asylberättelser och coachning inför intervjuer med myndigheter
LAMSF har bland annat även en fransklärare, en psykolog, en teaterlärare, en löpargrupp och anordnar kulturella utflykter runt om i Paris. Syftet är att underlätta vardagen, både för de asylsökande och för dem som redan fått sina uppehållstillstånd, och finnas där för dem.
– Men målet är inte att LAMSF ska behöva finnas hur länge som helst. Vårt mål är deras mål, att de ska få det de hade velat ha i Sverige. Ett normalt liv, avslutar Brachet.
elin.stadenberg@opulens.se
