Kusligt öde i “Ghostwire: Tokyo”

TV-SPEL. Tokyos gator är spöklikt öde i “Ghostwire: Tokyo”. Det går att se vissa paralleller med pandemin, enligt regissören Kenji Kimura. “Det är ännu inte klart när pandemin faktiskt kommer att ta slut, men i ‘Ghostwire: Tokyo’ så har du kraften att ta tillbaka det normala i vardagen”, säger han.

En dimma sveper in över den livliga stadsdelen Shibuya i Tokyo. När den har passerat har den tagit med sig alla spår av mänskligt liv och lämnar endast klädhögar kvar på marken. Protagonisten Akito överlever dock, antagligen för att han har blivit besatt av en ande – kallad KK – som ger honom krafter.

Krafterna behövs, när allehanda vålnader går till attack. Tango Gameworks, den japanska studion som ligger bakom spelet, behövde bara titta ut genom sina kontorsfönster för att hitta inspirationen till spelet. Tokyos neonljus speglar sig i våt asfalt.

“Vi gick faktiskt runt i staden för att återupptäcka vad som gör Tokyo så lockande, och vi började bygga staden”, förklarar Kenji Kimura i en mejlintervju.

I verklighetens Tokyo kan ultramoderna skyskrapor ligga vägg i vägg med traditionella tempel.

“När man går in i en gränd eller ett tempel i staden, så händer det att det känns som att du klivit in i en annan värld där luften eller till och med smaken känns annorlunda. Vi ville återskapa den upplevelsen och skapa en plats som spelarna kan njuta av”.

Legender och folklore
Att njuta är kanske inte det första spelaren kommer att tänka på bland övergivna sjukhuskorridorer och folktomma gator. Att dra paralleller till pandemin är inte särskilt långsökt.

“Det var ett konstigt sammanträffande att vi ställdes inför en liknande situation i verkligheten. Men ‘Ghostwire: Tokyo’ handlar om att träffas och att möta nya människor, som leder till att man växer och till och med får nya fantastiska paranormala krafter”, säger Kimura.

Tomheten bryts med jämna mellanrum av attacker från spelets märkliga andeväsen, kallade “besökare”.

Ett måtto har varit att det onaturliga lurar inom det naturliga, inspirerade av myter. Kimura beskriver det som att japanska läskiga myter sällan handlar om berättelser där någon plötsligt hoppar fram och går till attack, utan mer att någon sett något röra sig i skuggorna, och vid en närmare anblick visade det sig vara en figur utan ansikte.

“En del av det som lockar med vandringssägner är att det är upp till betraktaren att tolka vad det handlar om. Vi ville att våra fiendedesign skulle ha en liknande effekt. Till exempel kan ‘besökaren’ som håller i ett paraply se ut som en tjänsteman på väg hem från jobbet, men det kan också ses som en person på väg till en begravning i regnet”.

Katter och konstigheter
En mängd katter kan ses ströva runt i metropolen, och missarna dyker också upp som butiksinnehavare. Enligt Kenji Kimura upptäckte skaparna att det rörde sig en massa katter runt i verklighetens Tokyo.

“Det finns också tillfällen när vi tror att katter och hundar kan se och känna saker som vi människor inte kan. Och, för att vara helt ärlig, så tycker jag att katter är supersöta”, säger Kimura om vurmen för de fyrfota vännerna.

Tango Gameworks har inte varit rädda för att spelet ska kännas för konstigt för västerländska spelare, men sett till att saker som kan verka främmande förklaras i dialog eller i textform.

“Det roliga med att det är läskigt är att det hjälper till att göra upplevelsen tillgänglig för ickejapanska spelare, och vi är säkra på att det kommer att uppskattas av en global publik”, säger Kimura.

Gustav Sjöholm/TT