José González sjunger om nya och gamla tjommar

COME BACK. José González flow var som bortblåst när han blev förälder för första gången.

Nu är han tillbaka med ny energi, två barn – och på skivan “Local valley” bryts sekulär humanism av med vaggvisor.

Att det tar lång tid att göra musik för José González är inte ovanligt. Först tog det fyra år mellan den hyllade debuten “Veneer” och uppföljaren “In our nature”. Därefter åtta år till “Vestiges & claws”.

Nu, sju år senare, kommer fullängdaren “Local valley”. Åren innefattar inte bara en strategisk paus i samband med pandemin. Han har också hunnit turnera med orkestern The String Theory – och blivit tvåbarnsfar.

– Jag tappade mitt flow när Laura kom, som nu snart är fyra. Det var först när hon började på förskolan som jag fick igång låtskrivandet, berättar han.

José González är göteborgaren som gick från att forska inom biokemi, till att skapa en svensk musikexportvara med sin gitarrbaserade indiefolk. Men inför den nya plattan kände han att musiken han gjort sig känd för hade blivit lite väl enkelriktad. Halvvägs in i processen tog han på sig producenthatten för att spreta till det.

– Jag har känt många gånger att även om jag pushar mig själv åt olika håll stilmässigt, att när jag väl lägger sången som ska hålla ihop allt så blir det ibland lite väl likt, säger han och fortsätter:

– Jag testade att göra låtarna med trummaskin, loopade gitarrer och sånger. När jag väl mixade lade jag på olika reverb. Den ena låten kunde låta som en kyrka, den andra som det rummet jag var i, en trästuga i Bohuslän.

Kritiserar religion

Albumtiteln kommer från en av skivans spanska låtar, “Valle local”. Dels syftar José González på mänskligheten och jorden som vår egen blågröna dal, omgiven av ett kargt universum. Samtidigt menar han att albumtiteln kan symbolisera två klaner i konflikt, som vägrar att lyssna på varandra.

– De kan inte se att de har fastnat i en lokal dal, de har inte förmågan att gå upp på berget, titta ner och se andra mysigare dalar där man kan hänga, säger han.

Ett exempel på det senare finns i låten “Tjomme”. Här får det i princip könsneutrala Göteborgsslanget för “snubbe” symbolisera personer som enligt José González lever efter “uråldriga hörsägner”. Religion, till exempel.

– De som känner mig har koll på att jag är ateist och att jag gillar att skriva texter som har kopplingar till sekulär humanism. I den här låten tar jag, på ett mer lekfullt sätt, mig an det här globala fenomenet som det finns så många personkulter kring.

Han konstaterar att det är en av de roligaste texterna han har skrivit, med rader som: “Men vad fan gör du nu? Är du helt tappad? Är du helt slut? Vågar inte tänka själv”.

– Jag tänker på gamla tjommar som var helt tvärsäkra på hur framtiden skulle bli med domedagar och hur vi ska leva våra liv. Men också nya tjommar som väljer att lyssna dessa gamla tjommar. Att få skriva en låt så frispråkigt, det var väldigt skönt för mig.

“Lilla gumman” kom med

Även småbarnsåren har gjort avtryck i musiken. Förutom att ta del av Georg Riedels låtskatt kopplad till Astrid Lindgrens berättelser, har han hittat på många barnlåtar själv.

– Det känns som att det är kul med melodier helt plötsligt, jag har lagt mer fokus på det på det här albumet. Sedan tänker jag på kreativiteten, när jag hänger med Laura är jag tvungen att hänga med och vara kreativ, tänka utanför boxen. Det tycker jag att jag har tagit med i låtskrivandet, säger han.

Under en lekstund blev “Lilla gumman” till, vars låttitel också utgör hela texten. Låten letade sig in hela vägen på plattan, men snart fyraåriga Laura är måttligt imponerad.

– I stunder har hon tyckt att det är väldigt kul, andra gånger vill hon att jag stänger av. Det är mer av en egotripp för mig än att hon insisterar på att få med den, säger José González.

“Local valley” släpps den 17 september.

Sofia Sundström/TT