Helgporträttet: “Jag hamnade på kant med samhället”

KVINNOR. Krönikören, skribenten och poddaren Anna Björklund debuterade nyligen med sin essäbok Kvinnomanualen på Bazar förlag. I boken utgår hon från sina egna erfarenheter av att vara och bli kvinna, och försöker hitta lösningar på de moderna problem hon stött på under tiden.

Du har skrivit Kvinnomanualen, som kom ut i slutet av förra månaden på Bazar förlag. En essäbok, uppdelad på olika teman om din upplevelse av att vara kvinna.

– Ja, jag vill ta mig an de problem som jag har stött på under mitt vuxenblivande, de första vuxna åren då jag ska försöka etablera mig som kvinna. Jag var ganska dålig på allting och misslyckades även med basala saker som mat, sömn och försörjning. I Kvinnomanulen blickar jag tillbaka på samhällsdebatten de senaste tio åren, den stämning som jag har vuxit upp i och den fasta ram som jag som kvinna har behövt vara inom.

Hur kom det sig att du skrev Kvinnomanualen?

– Jag började med den under en tid av graviditet och mycket amning. Plötsligt kände jag att jag hamnade på kant med hela samhället, jag blev en helt annan typ av djur, som behövde knacka ut sitt eget lilla utrymme att vara inom. Jag behövde omvärdera väldigt mycket, både sådant som jag själv tänkt och sådant jag hört som sanningar i hela mitt liv, om att vara kvinna, vara människa och vad som är meningsfullt och utvecklande. Så gick det till när jag började skriva. Det handlar inte bara om att föda barn men det var där jag hade en slags kris och behövde tänka om.

Ja det var någonting som förändrades för dig när du fick barn och ingick äktenskap, vad var det? Vad handlade krisen om?

– Jag hamnade utanför det som jag tänkte att jag skulle ingå i. Jag var väldigt intresserad av att tjäna pengar och objektiv framgång, där hade jag olika barnsliga idéer som plötsligt kändes meningslösa, väldigt stränga och otillåtande. Den delen av vuxenvärlden, den urbana, är väldigt hård och kantig jämfört med när man blir ett diande däggdjur. Jag började stöta mig mot de där kanterna. När man är gravid så vill man inte jobba över, planera att åka utomlands eller starta nytt företag imorgon, man blir en annan sorts varelse. Jag stretade inte emot utan kände att jag verkligen ville testa att vara den varelser.

– Ganska mycket hände när jag gifte mig också. Plötsligt var jag inte i en konstant konkurrenssituation utan kunde uppleva trygghet och gemenskap på ett mer äkta sätt. Det var väldigt golvande.

På vilket sätt var den gemenskapen, äktenskapet, mer äkta?

– För att jag annars upplevde ett ständigt hot om uteslutning. Jag hade ändå ett kompisgäng som jag åt middag med flera gånger i veckan, vi hade bokklubbar och så vidare, men om de tröttnade på mig så behövde ingen lämna in en skilsmässoansökan utan kunde bara sluta svara på sms. Så är det även med de jobb jag haft, vilket det är för många i min generation, presterar man inte så åker man ut ganska snabbt. Att det även är så i intima relationer tror jag är väldigt skadligt för människor, i alla fall för mig, men i tryggheten kunde jag blomma ut. När jag inte behövde tassa på tå eller vara skräckslagen för att bli övergiven.

– Jag hade en slags Disney-början på mitt familjeliv, först var jag ensam och allt var svårt, sedan kom min man och då blev det allting bra. Där tar filmen slut på något sätt men livet tar inte slut. Både han och jag har förändrats väldigt mycket av att leva tillsammans och ha en massa barn ihop. Så att man skulle hitta någonting färdigt, den perfekta personen, det tror jag egentligen inte på.

Kvinnomanualen är en essäbok som består av åtta essäer på olika teman; mat, sex, arbete, kläder, moderskap, skönhet, hushåll och lycka – hur har du gått tillväga för att komma fram till dem åtta?

– Malou von Sivers sa att jag fegade ur på en punkt och borde haft ett tema om relationer. Det har hon helt rätt i, men det kändes för svårt, och kanske är det temat insprängt i de andra kapitlen.

– Men jag har försökt ringa in de stora problemen som jag har stött på. Det kanske låter konstigt att kläder ska vara en kategori men det har verkligen tagit jättemycket av min tid att försöka komma på vad jag ska ha på mig, och det har ringat in ett problem med moderniteten, med överkonsumtion och att hitta sin identitet genom olika livsstilsfaktorer. Det här är min subjektiva reflektion men jag tror även att andra i min generation har varit väldigt påverkad av det ytliga, kläder, skönhet och att det tar stor plats i våra liv.

Det finns även en analys kring vad som har förändrats för oss alla i och med moderniseringen, en slags ensamhet som kommer ur individualismen. Skulle du kunna utveckla det?

– Människors ätande är en av de största förändringarna under 1900-talet och därför ett bra exempel. Vi äter mycket mer ensamma nu och processen att laga mat har också förändrats, det grova jobbet är borta. I tidigare versioner av Bonniers Kokbok finns det en bildserie på hur man spikar upp en ål på väggen för att flå den och hur man avrättar en hummer. Många tycker säkert att det är skönt att slippa flå en ål, strypa en hare och ha byalagsfest där man avrättar ett djur, men förenklingen som skett, kanske särskilt för kvinnorna, märker vi nu har alternativkostnader. Den vanligaste dödsorsaken i världen är fetma, just för att folk inte äter en ål de just flått utan det som kommer ur fina förpackningar i affären. Det är kanske inte framförallt en fälla för kvinnor, men kvinnornas rollförändring har haft mycket med det att göra då kvinnans arbete har flyttats från flåendet till någonting annat.

– Jag märker också av psykologiska skillnader i och med mitt familjebildande. Lever man tätt ihop med varandra kan man kanske få barn med den här frekvensen, men inställningen man måste ha då gör förändrar mycket. Kvinnan måste vara mer väntande och redo att någonting kan komma och ta en i besittning. Det kanske vissa tycker odlar en slags passivitet eller en roll som är underlägsen, men jag tycker att den rollen är spännande. Däremot passar den inte så bra ihop med en tillvaro där man hela tiden behöver tänka på nästa kvartal och resultaträkning. Där man ska skapa sina egen lycka, ta kontroll över världen och tämja den.

Tror du att det går att närma sig en tillvaro där det finns mer utrymme för att vänta utan att det landar på kvinnan?

– Jag tycker ju inte nödvändigtvis att det är ett ok. Jag förstår om det finns folk som tycker det men jag tror att det är positivt för människor att leva mer i sin kropp. Det säljs inga andra böcker än de som handlar om hur man har en bokashi i sin lägenhet eller lagar jättekrånglig mat. Folk saknar ett liv där deras kropp används, att göra saker med händerna, och vi vet att vi mår bra av det. Det går att ha en mer andlig inställning även till det mest nödvändiga, som att tvätta eller se till så att alla får käk. Livet blir rikare och jag tycker det känns lyxigt att hinna hålla på med det. Jag tror att det generellt är positivt för människor att komma närmare sin kropp och lite närmare naturen.

– Folk tränar jättemycket på gym, men lyft lite barn och häng lite tvätt så slipper du. Jag vill bygga mitt eget hus också, är det också en kvinnofälla att lägga ett tak? Jag tror inte det.

Det som brukar bli en fälla för kvinnor är ju att man nu har möjlighet att göra karriär, men fortfarande bär huvudansvaret för hemmet och barnen.

– Det är tyvärr ofrånkomligt att det blir jobbigt och svårt att arbeta och ha bebisar samtidigt. Jag har gjort det i ganska många år och har aldrig varit direkt föräldraledig. Man kan förbanna samhället för att det är så, men jag har landat i att jag trivs bättre när jag både kan vara med barnen varje dag och även jobba lite varje dag. Det är ju verkligen inte med alla yrken som det fungerar att göra så.

– Det finns någonting lite förljuget och ängsligt även i det här med karriär, jag tror det handlar mer om status än om det ekonomiska. Kollar man på Sveriges utveckling under 2000-talet har räntorna varit jättelåga och det har varit lågkonjunktur, ändå har åldern då barn börjar på dagis hela tiden sjunkit. Man låtsas att det är av ekonomiska skäl som kvinnor är tvingade att sätta sina barn på dagis men så är det inte riktigt, det är en prioritering. Men ibland fattas beslut som inte är baserade på egen vilja utan på vad som förväntas av en.

Men hur skiljer sig problemen, idealen och möjligheterna för kvinnor beroende på faktorer som klass, etnicitet, ålder etc., är det något du har du funderat på?

– De som faktiskt har ekonomiska skäl till att komma ut på arbetsmarknaden, även fast de har barn, lyckas lustigt nog klara det ändå. Det är ju framför allt de med höga löner och lite roligare jobb som kan ta sig ut på arbetsmarknaden snabbare, men det är en lite falsk dikotomi att rika kvinnor kan välja och då väljer sina barn, medan fattiga människor tvingas välja bort sina barn. Det är nästan omvänt känner jag ibland.

I början av boken beskriver du att de feministiska diskussionerna inte nödvändigtvis behöver vara förankrade i verkliga problem, kan du utveckla det? Om jag har förstått dig rätt.

– En tidig reaktion på min bok kom från en ung tjej som undrade hur jag kunde skriva den här boken när jag “inte ens har en akademisk examen”. Vi är vana vid att de enda som får och vågar uttala sig om upplevelsen av att vara kvinna är de som har doktorerat i ämnet, det har blivit väldigt akademiskt och långt över huvudena. Jag tycker inte att genusvetenskapliga teorier är ointressanta, men de handlar ganska lite om hur man ska lösa sin praktiska vardag. Den samtida feminismen har flyttat från det jordnära till ett ganska abstrakt samtal vars syfte inte är att göra kvinnors liv enklare, mer begripligt eller att ge folk exempel så att man kan förstå och reflektera över sitt liv.

– Det är också ganska strängt vilka erfarenheter man får skriva ner, de ska passa in i en mall som stödjer teorierna. Man har som premisser för hur man ska tänka i sitt kompisgäng, nästan för att undvika att prata om andra problem ibland.

Du är ju poddare med podcasten Puss puss podcast, och skapade även den nu nedlagda podcasten Della Q. Den handlade också om kvinnor och kritiserades för att vara bakåtsträvande och konservativ, vad säger du om det? Hur upplever du att det fungerar idag att uttrycka oliktänkande åsikter?

– Det finns en generation över mig som blir väldigt orolig och ibland ganska förbannad. Som under Della Q, där jag kallades för något slags hot mot demokratin för att jag inte hade mina barn på dagis när de knappt var två och ett halvt år gamla. Det blev väldigt skrämmande i deras ögon när de märkte att jag inte är någon som bara lägger sig platt på rygg för det som vår generation har bestämt är det bästa. Det är också de som har skrivit i tidningar på ledar- och kultursidor.

– Sedan finns ju lyssnare och läsare, Della Q hade inte bara konservativa lyssnare, utan tvärtom, och många var i min generation eller yngre, som förstår att det här är en reaktion på de problem som vi har vuxit upp med. Som kanske inte tycker att äktenskap är en sådan dum idé när alla andra relationer har blivit väldigt flyktiga, man förstår att det kan vara väldigt skönt, lyxigt och tryggt att ha sin relation på papper. Jag är inte konservativ, däremot landar jag i vissa livsval som skulle kunna tolkas så. Jag förklarar varför i boken.

Det är en månad sedan boken kom ut, har mottagandet av den varit som du förväntat?

– Dels är jag väldigt glad över att folk faktiskt verkar läsa den och inte bara ställer den i bokhyllan. De läser boken ganska snabbt också och den verkar kunna vara konversationsstartande, vilket var det jag hoppades på. Att den skulle mjuka upp samtalet lite. Tanken är inte att alla ska hålla med i varje andetag eller fatta exakt samma slags livsbeslut som jag har fattat, det är en ganska personlig berättelse. Men jag hoppas att fler kanske ska våga beskriva sina faktiska erfarenheter, utan de teoretiska mallarna, och på det sättet tycker jag att boken verkar bli väldigt väl läst. Folk verkar också tycka att den är rolig och det är jag glad för!

Förutom poddare är du kulturskribent och krönikör, varifrån kommer ditt behov av att uttrycka dig?

– Jag tror det är medfött. På alla andra ställen jag har varit på i världen har den läggningen varit ett handikapp, men nu har jag hittat ett ställe där det faktiskt är till min fördel. Det är skönt. Men så här har jag alltid fungerat, jag har blivit utslängd från många klassrum!

Vad händer nu, kommer du skriva fler böcker?

– Jag tror det! Det var inte så svårt som de sa. Jag har ett pjäsprojekt ihop med en kollega, skriver på ett manus till en tv-serie och håller på att rita på mitt hus. Men vi får se om det blir någonting av det, antingen inget eller allt.