Helgporträttet: “Jag hade fördomar om porrindustrin”

PRISAD. Sofia Kappel vann i veckan en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i filmen Pleasure. I Elin Stadenbergs intervju berättar hon bland annat om skådespelardebuten, att göra nakenscener när man lider av förvrängd kroppsuppfattning och om hur hon som feminist ser på porrindustrin.

Du vann en Guldbagge nu i veckan för bästa kvinnliga huvudroll för din roll som Linnéa/Bella i Pleasure, som dessutom var din skådespelardebut. Grattis, hur häftigt är inte det! 

– Tusen tack! Ja, det är lite sjukt.

Du berättade i ditt tacktal på Guldbaggegalan att filmen har förändrat dig, på vilket sätt?

– Det är svårt att bara säga ett sätt. När jag var på audition för Pleasure så gick jag i terapi och hade ganska dålig självuppfattning och självkänsla, men att få spela någon annan fick mig att uppskatta mig själv på ett sätt som jag aldrig hade gjort tidigare. Jag insåg att det som jag baserade min självuppfattning på egentligen var helt irrelevant, för i slutändan kommer det inte att vara hur jag eller min kropp ser ut som avgör om jag är en bra människa eller inte, utan mina värderingar, hur jag ser på livet och hur jag är som person. Jag tror att jag började uppskatta de delarna mer genom att leva någon annans livsöde, på sätt och vis.

– Mycket har också handlat om feminism och sexualitet för mig. Jag är väldigt stolt över att ha varit del av ett projekt som handlar om porrindustrin och kvinnor och att få spela en karaktär som verkar i en industri som många har väldigt mycket fördomar kring. En karaktär som faktiskt har väldigt mycket agence. Det fick mig att tänka igenom vad feminism innebär, det har också förändrats för mig.

Vad var det som gjorde att du genom att spela någon annan kunde uppskatta dig själv mer?

– För att kunna göra Bella, speciellt i och med att jag inte hade någon erfarenhet som skådis, så behövde jag släppa taget om allt som var jag. För Bella är inte jag och inte Linnéa heller. Det är lite som att man kan sakna saker när de försvinner och då är den saken plötsligt det viktigaste i världen att hitta, men man brydde sig inte om det när man visste vad det var. Det är lite det som hände när jag var någon annan, jag kunde uppskatta många egenskaper som Bella inte hade men som jag själv har och det var det som gjorde att jag kunde uppskatta mig själv.

– Jag vet inte heller hur många som hade velat vara Bella, det kan man nog se i filmen också, hon har det inte jättelätt och då var det jätteskönt att vara Sofia när vi sa bryt för dagen. Sedan utmanade jag mig själv konstant under inspelningen och visade mig själv varje dag att jag är kapabel till så mycket mer än vad jag tror och det om något boostar ju självförtroende och självkänsla. Jag är mycket tryggare och säkrare i mig själv, jag vet vem jag är som person, vad jag står för och tycker är viktigt.

Jag förstår, vad häftigt. Så vad var det som fick dig att gå på auditionen?

– Det var egentligen slumpen. Ninja hade letat efter huvudrollen i ett och ett halvt år och hade skickat ut karaktärsbeskrivning av rollen till personer hon kände med breda kontaktnät. En av de här personerna stötte på mig. Just då höll jag på med någonting som heter exponering med responsprevention i min KBT-terapi, där man skriver listor med situationer som man tycker är jobbiga för att sedan utsätta sig för dem och bevisa för sig själv att man kan hantera dem bättre än vad man tror. Så min initiala tanke när jag fick frågan var att jag absolut inte ville gå på provspelning, vilket var varför jag faktiskt gjorde det.

Pleasure handlar om en ung tjej från Sverige som åker till LA för att göra karriär som porrskådespelare. Jag kan tänka mig att det inte var en lätt första roll, hur tacklade du alla utmanande och ofta avklädda scener?

– Genom att jag inte hade någon erfarenhet så hade jag inte heller några förväntningar. Med det sagt, Ninja gick igenom med mig väldigt tydligt och väldigt tidigt vad det skulle innebära om jag skulle få den här rollen. Hon har ju också ett jättestort ansvar i att säkerställa att jag hade ett bra skyddsnät och folk runtomkring mig som kunde stötta mig om någonting skulle hända och att jag var tillräckligt stark i mig själv för att klara av att göra den här rollen. Men allt var lika läskigt för mig, att skratta och gråta som att vara naken.

– Sedan är jag faktiskt inte så naken i filmen som man kan tro, fantasin är ett fantastiskt verktyg hos oss människor. Jag hade ofta byxor eller trosor på mig och de har redigerat efteråt så mycket som inte var där när vi spelade in är där nu, första närbilden är exempelvis inte jag. Så jag var egentligen inte naken så mycket men nu i efterhand när jag har gjort andra filmer så är det jättestor skillnad på hur inspelningarna ser ut.

Du har berättat att du led av en förvrängd kroppsuppfattning innan Pleasure, på vilket sätt har din roll i filmen gjort skillnad för dig på den fronten?

– Dysmorfofobi är inte en diagnos man blir av med, det är någonting man har, precis som att man kan ha ADHD eller autism. Jag skulle inte säga att jag kollar mig själv i spegeln och tänker wow vilket läckerbit, men jag är fullt medveten om att mina tankar kring mig själv inte är rationella. Alla har komplex och jag har haft det till den grad där jag har begränsat stora delar av mitt liv. Idag gör jag inte det och det är väldigt mycket tack vare att jag i filmen har utmanat mig själv.

– Jag har försatt mig i situationer där jag dels ska synas på storbild där en massa andra människor ska titta på mig och i en position där jag blir öppen för kritik. Det var en jättestor utmaning att sitta framför en kamera och inte tänka på hur jag ser ut, eller inte har ångest över hur jag ser ut, och att jag konstant gjorde det under en väldigt lång tid gör att det inte är jobbigt längre. Jag vill påstå att jag har exponerat mig ganska mycket mer än vad man brukar göra.

Ja, det får man säga. Du har som tidigare nämnt inte gått någon skådespelarutbildning, hur visste du hur du skulle skådespela?

– Bra fråga. Det var egentligen på auditionen som jag märkte att någonting hände med mig, jag var verkligen inte mig själv längre och det var en jättekonstig känsla. Jag har alltid varit den här personen som aldrig ville vara med när det var teaterövningar i skolan för att jag var rädd att skämma ut mig. Men när det blev trovärdigt eller nästan på riktigt var det som att jag som Sofia försvann. Det var då jag insåg att jag tyckte det var roligt att skådespela och förstod hur jag skulle komma fram till det. Ninja bad mig tidigt att försöka hitta någonting i varje scen att relatera till, jag kunde jämföra någon med min bror som jag känner väldigt starkt för i situationer där jag skulle skratta eller gråta, eller på min hund som gick bort för några år sedan. Det behövde inte nödvändigtvis vara någonting som var aktuellt i scenen, men som framkallade samma känsla.

– Men första gången jag insåg att det är en film jag gör var när Ninja visade mig ett klipp första eller andra dagen på inspelningen, jag sa gud det ser verkligen ut som en film, och hon svarade att ja, det är en film.

Jag tycker filmen är intressant för att den så öppet och ocensurerat ger en bild av porrbranschen, som sällan pratas om annars. Vad upplever du är det viktigaste som den här filmen tar upp?

– Oj, jag tycker att filmen tar upp så många olika saker. Men det viktigaste med filmen är att den öppnar upp till en dialog och ett forum där vi kan prata, inte bara om porr men om saker som relaterar till hur det är att vara kvinna, icke-binär, trans, allt som inte är cisnormativt. Vad det innebär att försöka göra karriär i ett patriarkat och hur patriarkala, rasistiska, sexistiska och förtryckande strukturer smittar av sig från samhället in i den här industrin, som egentligen bara tydligare visar hur vårt samhälle ser ut idag.

– Men framför allt, att man pratar om det. Den sex- och samlevnadsundervisningen jag fick i skolan var undermålig och det gör att ungdomar lätt söker sig till porren och människor generellt är duktiga på att reproducera de bilderna vi konsumerar. Det är ingen som pratar med ungdomar om hur vi konsumerar porr, vad det är, vilka som står framför kameran, vilket gör att när de kollar på porr och ser en man som slår, spottar på eller stryper en kvinna, så gör man det i sina egna relationer och det är farligt.

– Jag har sagt det innan, men om Pleasure hade funnits när jag var ung så hade den gjort ganska stor skillnad för mig, så jag hoppas inte nödvändigtvis att människor älskar eller hatar filmen men att den får folk att tänka efter, känna någonting och ställa frågor.

Du säger att porrindustrin speglar hur samhället ser ut idag, en spännande reflektion, skulle du vilja utveckla den?

– Kollar man exempelvis på hur pengarna är fördelade, vilka det är som tjänar mest i porrindustrin så är det inte de som står framför kameran utan bakom. Det kan kopplas till hur vår ekonomi ser ut och vad som händer när profit styr. Kollar man på hur mycket en vit kvinna tjänar, vad en vit man tjänar, en person av färg, vad man tjänar som queer, så är det lika skevt fördelat, om inte skevare, som det är på många andra ställen i världen i helt andra industrier. Den största skillnaden är väl att de som tjänar mest i porrindustrin som står framför kameran är vita kvinnor, sedan svarta kvinnor, vita män och sist svarta män.

– Det är speciellt sjukt när man kollar på listorna man får fylla i över vad man tycker är okej att göra, de går ofta efter vad som är mest och minst extremt, där det mest extrema är när en vit kvinna har sex med en svart man. Då tjänare den vita kvinnan väldigt mycket pengar på det och den svarta mannen tjänar inte alls så mycket. Man kan gå in på det hur djupt som helst men om man ska förenkla det hela så är vi rasistiska, sexistiska, vi är förtryckande mot minoriteter, det är profit som styr och det är inte arbetarna som tjänar mest pengar och det är så det ser ut i porrindustrin också.

Har din bild av porrbranschen förändrats efter den här filmen? Hur?

– Ja, den har förändrats jättemycket. Jag hade extremt mycket fördomar innan jag åkte till Los Angeles och fick vara med på porrinspelningar och träffa folk i porrindustrin, vilket kanske inte är så konstigt sett till att den informationen och kunskapen som var tillgänglig för mig att bilda en uppfattning kring var väldigt begränsad. Jag hade sett en del dokumentärer men generellt sett så skildrar de en viss sida av porrindustrin och det är inte så svart eller vitt som vi gärna vill se det, vilket på många sätt var jobbigt i början. Jag trodde att jag skulle komma dit och möta trasiga människor, särskilt kvinnor, och behöva se övergrepp, men det var snarare motsatsen. Sedan ska man komma ihåg att jag som civil, som jag kallades, aldrig blev inbjuden till så våldsamma scener som den i filmen.

– Jag slutade se skillnader, det är väldigt enkelt och bekvämt att distansera sig, tänka att det är dem och det här är vi och vi är inte som dem och skulle aldrig göra vad de gör. Men de är helt vanliga människor och när man är där och skapar relationer så är skillnaderna betydligt mycket färre än likheterna. Jag slutade även att ställa mig själv frågan varför man gör porr, jag insåg att den är ganska problematisk för i grund och botten insinuerar man att det är någonting fel för den som har tagit det beslutet, när det i verkligheten finns lika många svar som det finns människor.

– Jag sa att jag var feminist men känner inte att jag på något sätt har stöttat eller stått bakom kvinnor, icke-binära och transpersoner i porrindustrin och det för mig ligger inte i linje med vad feminism är. Det finns så mycket vi kan göra för att förbättra arbetsmiljön och säkerställa att folk som väljer det här som jobb mår bättre. Vi ifrågasätter inte folk som jobbar på Ica, each to their own, alla tar sina egna beslut. Sedan finns det såklart folk som blir utsatta för human trafficking och det är fruktansvärt, det finns ingenting som är positivt med det på något sätt, men hela porrbranschen består inte av det.

Vad tror du att den här filmen kan bidra med i samhällsdebatten?

– Jag hoppas att den kan få oss att tänka efter hur vi pratar om sex- och samlevnad, om samtycke, preferenser och konsumtion av porr. Jag hoppas också att den får alla dem som konsumerar porr att ifrågasätta hur man gör det, vilken typ av porr man kollar på, om man betalar för sin porr och hur man ser på människorna som står framför kameran. Men jag hoppas också att den kan stärka unga människor som känner sig osäkra i sin sexualitet eller med det de gör i livet. Bella är en ung person och lätt att relatera till, oavsett om man vill bli porrstjärna eller jobba med någonting annat så behöver man ofta använda olika strategier för att ta sig dit. Bella är lika mycket människa som oss andra så jag hoppas att filmen också kan vara en berättelse om en ung person som försöker lyckas och inte bara begränsat till porrindustrin.

Jag har fått intrycket av att det har funnits ett fint och nära samarbete och relation mellan dig och regissören Ninja Thyberg.

– Jag gick på många provspelningar och Ninja bjöd in mig till att prata mycket med henne, någon kväll satt vi och berättade våra livshistorier för varandra. Hon fick mig att bli involverad i projektet väldigt tidigt och jag fick vara med och utveckla Bella som karaktär. Alla andra roller fick provspela mot mig i LA så jag var också väldigt involverad i castingen och i research. Sedan när vi var i LA innan vi började spela in så bodde vi ihop, vilket också gjorde att vi fick en närmre relation. Men mycket har handlat om att Ninja har varit extremt öppen och ärlig med mig om sin vision och hon har varit väldigt tydlig med att hon aldrig ville exploatera mig. Hon bevisade väldigt snabbt att jag kunde lita på henne vilket har varit avgörande för den här filmen. Särskilt med en karaktär som Bella behöver man ett starkt skyddsnät och där har Ninja varit över förväntan.

Hur väl stämde slutresultatet av filmen överens med bilden du hade av projektet från början?

– När jag gick på audition trodde jag att det skulle vara en kort indiefilm och inte värsta grejen och det hade jag ju väldigt fel i. Men sedan vad filmen handlar om och vad syftet var så tycker jag att filmen har blivit bättre än vad den var från början. Man spelar ju in väldigt mycket mer än vad som finns med, man får som Ninja säger kill your darlings. Men jag är väldigt nöjd och superstolt över filmen. Även om inte varenda scen som vi spelade in är med så ligger filmen i linje med det projektet jag hoppades på.

Kommer du att satsa på skådespelaryrket hädanefter?

– Ja, det är det enda jag vill göra, så nu går jag kontinuerligt på provspelningar och gör self tapes och så vidare. Sedan har jag redan spelat in en till långfilm och en serie, så det kommer mer. Långfilmen är det Måns Nyman som regisserar och filmen heter Stammisar, han har byggt vidare på sin kortfilm Sonjas grill. Det var jätteroligt! Sedan är jag med i en serie som Sophie Vukovic har regisserat som heter Dumpad, och som Terese Lindgren har varit med och utvecklat.

Har du någon drömroll eller ett drömprojekt?

– Jag tänker att jag vill fortsätta lite på samma spår som jag har gjort nu, och med det sagt, absolut ingen Pleasure 2 för Bella Cherry gör jag inte om igen, men jag vill göra filmer och roller som utmanar mig och just nu är det typ allt. Jag hade tyckt att det vore kul att göra en komedi eller kanske en skräckfilm! Jag är ganska öppen så länge det är ett smart och genomtänkt projekt.