Helgporträttet: “Etikett handlar om empati”

ETIKETT. Frågor om etikett har intresserat Edward Blom sedan tonåren. För honom handlar det inte bara om regler, utan om att alla i ett sällskap ska må bra. I veckan släppte gastronomen och kulturhistorikern sin nya bok Edward Bloms etikettbok – Om konsten att umgås med människor på Bazar förlag. 

Du har precis här i veckan givit ut en ny bok, Edward Bloms etikettbok – Om konsten att umgås med människor på Bazar förlag, som ger svar på frågor om etikett vid olika sociala tillfällen. Hur skulle du sammanfatta innehållet?

– Jag försöker att ge en helhetsbild av etiketten och teorierna bakom, där jag väger för och emot, funderar kring tveksamheter och illustrerar med exempel och anekdoter så att det blir roligt och lättläst. Så det är inte bara en regelsamling utan det som skiljer den här boken från andra är att den dels försöker sätta in etiketten i ett bredare perspektiv och dels att den också försöker vara underhållande.

Hur föddes idén till etikettboken?

– Jag har varit road av etikett sedan lägre tonåren och hade en god vän som jag alltid diskuterade mycket etikett med. Jag har tillägnat honom boken, det var han som sa att jag borde öppna ett dokument på min dator som heter etikettbok där jag kunde skriva ner alla mina tankar. Det var 15 år sedan och sedan dess har jag bara fyllt på dokumentet. Min förläggare kontaktade mig för tre år sedan och sa att de ville ge ut en etikettbok, och det passade ju väldigt bra eftersom jag hade det här dokumentet. Så i princip fanns alla mina åsikter, tankar och fakta där sedan innan.

Vad är det med etikettfrågor som intresserar dig nu och som intresserade dig redan som tonåring?

– Det har varierat. När jag gick på högstadiet var det fascinerande att titta i gamla etikettsböcker från antikvariat och få beskrivet hur stora fester gick till på 50-talet. Det var så spännande att läsa om baler, frackar och uppvaktning av damer som man tog ut på tedans. Ganska tidigt blev jag nördigt förtjust i att känna till små udda etikettsregler som på något vis skulle kunna utmärka en som särskilt bevandrad. Det blev nästan som ett hemligt språk mellan folk om man till exempel åt sparrisen genom att spetsa gaffeln nedtill, stödja med fingret och bita av den, som man gjorde förr men som ingen människa gör idag, eller höll nedersta knappen på västen öppen.

– Men det var länge sedan! Med tiden har det handlat mer om att jag sett människor bli ledsna och besvikna i umgänge med andra och etikettsreglerna är tusen år av visdom som förebygger de flesta av de problemen. Följer man etiketter så har man inga gäster som kommer gråtande från en fest eller en värdinna som säger att hon aldrig mer ska ordna en tillställning. Det handlar främst om att alla ska vara glada, det är det i särklass viktigaste med etiketten.

Hur tycker du att det ser ut idag, tänker folk på etikettsregler vid tillställningar?

– Folk är hyfsat artiga. En del har det medfött att vara väldigt finkänsliga, empatiska och försiktiga av sig, och de kanske inte har ett jättestort behov av de här reglerna. Men är man lite mer normal eller som jag, högljudd och gärna tar plats, så kan man verkligen behöva dem.

– Jag har en känsla av att alla kan mycket etikett men få kan allt, och det kan oavsett vara en viktig påminnelse. Kanske har man fått för sig att vissa regler är tramsiga och går att strunta i men här får man reda på varför de finns. Det handlar om empati för nästan alla regler innebär att du måste offra någonting själv, göra den där lilla ansträngningen för att hålla upp dörren till någon eller låta bli att berätta en till anekdot när det är nästa persons tur att prata. Det är små, små offringar som skänker mycket glädje åt andra och indirekt gör att umgänget blir trevligare så att man även själv vinner på det i längden.

Vad tillför det en tillställning om alla har koll på de etikettsregler som gäller där?

– Det tillför två saker, dels att människor slipper känna sig illa behandlade. Det är vanligare än vad man tror att de som har festen blir arga och besvikna på sina gäster. Någon kanske har tagit med sig gäster därifrån för att gå på disco istället eller tar ett ärvt gammalt kristallglas ur ett skåp utan att fråga. Man skyfflar undan prydnadssaker för att lägga sin mobil på en hylla eller slår på sin egen musik som värdparet inte alls gillar. Om allt det här läggs på varandra så kan de vara ganska irriterade i slutet av kvällen, men följer man etikettsreglerna är de flesta glada och känner att det har varit en trevlig tillställning.

– Vissa regler är endast av praktisk natur, som att alltid lägga gaffeln på samma ställe eller att göra saker i en viss ordning. Den typen av regler kan man förstås gå ifrån ibland men de är ganska praktiska och ger mer tid till att umgås. I Sverige har vi många olika koncept och ofta vet folk ungefär vad som förväntas av dem utefter vilken typ av fest de har blivit inbjudna till.

Kan det variera mellan olika grupper vilka regler som gäller eller är de flesta etiketter allmänna?

– Ja så är det ju, alla subgrupper har sin egen etikett. Det skiljer sig mellan olika föreningar och högskolor, mellan ungdomar och pensionärer. Ingår man i en tät vänkrets som inte umgås så mycket med andra så kanske alla vet att man lika gärna kan komma klockan tolv fast det står klockan sju, att man tar med sig egen dryck och alltid får ta med kompisar. Men det kan bli missuppfattningar om man bjuder ett par utifrån. Etikett handlar väldigt mycket om kommunikation, att vara tydlig redan vid inbjudan.

Minns du någon särskild situation du hamnat i där du själv önskar att du hade haft den här boken?

– Ja det måste finnas jättemånga. För egen del hade jag nog behövt läsa mer om hur man behandlar andra på jobbet eller kafferasten. Att man inte ska vara så högljudd eller bara prata om sig själv, det fungerar jättebra när man umgås med sina vänner men på en arbetsplats har inte folk valt sitt umgänge och alla har väldigt olika uppfattning. Som ung på jobbet var jag nog alldeles för högljudd och tog för mycket plats på fikarasterna så där hade jag haft nytta av att läsa den här boken, och förstå att etikett inte bara är ett regelsystem utan handlar om empati och om att alla ska få plats.

Hur har du själv lärt dig allting som du tar upp i boken?

– Jag har ju läst fruktansvärt många etikettböcker men också levt ett liv med enormt många sociala kontakter. I många år var jag ute sju kvällar i veckan, jag har haft och gått på enormt mycket fester och middagar, varit aktiv i oändligt många föreningar och umgåtts med väldigt många människor i olika sammanhang. Så reglerna har jag lärt mig från böckerna men också av hur det de facto går till.

– Det skrivs ofta rätt lite om vad som gäller i kulturlivet, att man ska komma tidigare än när en föreställning börjar står inte ens i de gamla böckerna då det anses som självklart. Men ett par ungdomar idag ser att det står klockan 19.00 på en operaföreställning och tänker att de kommer tills dess, men när de har hängt av sig ytterkläder, köpt program, gått på toaletten och tagit sig uppför alla trappor så har ju dörrarna hunnit låsas. Jag tycker inte heller att man ska ta med sig sina ytterkläder in i en elegant salong så att det känns som att man sitter inne på Myrorna bland en massa täckjackor. Även om teatrarna tillåter det så gör inte etiketten det.

Finns det några etiketter i boken som du har valt bort för att du inte håller med om dem, även om det kanske är en uttalad etikett?

– Det finns många gamla regler som jag anser inte gäller längre. Till exempel att vid en privat tillställning i sitt hem placera vännerna efter deras sociala status, det gjorde man ju fortfarande på 50-60-talet, vilket är väldigt absurt. Om jag har bröllop så är det väl snarare bästa kompisen som sitter nära än en avlägsen väns respektive bara för att hon råkar vara generaldirektör eller sitta i riksdagen. Allt som har att göra med att vissa människor är fina eller inte känns förlegat och etiskt förkastligt idag. Med ökad jämställdhet blir det även mer och mer märkligt med det ridderliga, där mannen hela tiden öppnar alla dörrar, bär alla väskor och skjuter in alla stolar. Det känns ju högtidligt men är egentligen minnen från en tid då mannen hade all reell makt och skulle vara kvinnans slav vid en bal som kompensation för att hon egentligen inte hade mycket att säga till om i samhället.

– De flesta reglerna gäller fortfarande men bara i vissa sammanhang och de ska inte heller gälla överallt. Med vänner tycker jag att man kan strunta i regeln att inte tala politik eller religion vid matbordet, men inte om det är ett affärsmöte eller middag med en blivande svärmor. Det skriver jag mycket om, de olika nivåerna och hur man måste anpassa etiketten till sammanhanget.

Finns det någonting du själv har lagt till i boken som inte är en allmän etikett?

– I princip har alla som skriver ungefär samma åsikt om själva reglerna. Sedan kan man ha olika temperament, intressen och tyngdpunkter och då blir det lite annorlunda. Jämför man mig med Magdalena Ribbing till exempel så tyckte hon att man inte skulle ha mobilen med sig alls till en middag, medan jag som tillhör en yngre generation ser det på ett annat sätt. Flera saker, almanacka och anteckningsblock, som har fått användas under en middag finns ju numera i telefonen.

– Det vore konstigt att hitta på en etikettregel men boken är ändå väldigt personlig med mina egna val kring vad som är viktigt och inte bland de klassiska reglerna. Jag fick ett råd under studentlivet i Tyskland som 23-åring att alltid vara avslappnad, och med det kommer att inte bli för upprörd eller engagerad, att ha självironi och inte ta sig själv på för stort allvar. Det tar jag ganska stark tyngdpunkt på, vilket skiljer min bok från en etikettbok från 1800-talet. Förr var man tvungen att försvara sin heder och det vänder jag mig otroligt emot.

Hur uppstår egentligen nya etikettsregler?

– Det går väldigt långsamt men nya etiketter uppkommer av lite olika anledningar, dels när nya företeelser kommer. Sedan mobiltelefonen har det inte blivit lika självklart att man kommer och knackar på dörren hos folk. Flera av de yngre tycker att det är mer lämpligt att skicka ett sms innan och känner nästan att de blir våldgästade om de inte får en varning. Det har inte gått så långt att det har blivit en allmän etikettregel ännu men jag är övertygad om att det kommer att bli så i framtiden. När synen på jämlikhet på olika samhällsnivåer, jämställdhet och synen på homosexuella, ändras så måste även etikettsreglerna anpassas och det ser man hända på lite olika håll.

– Det tredje exemplet, som är mer problematiskt, är när det kommer snabb påverkan från andra länder. Plötsligt slår man ihop vinglasen istället för att bara höja dem mot varandra som man alltid har gjort i Sverige. Och plötsligt ska inte mannen och kvinnan gå in som två jämlika parter i kyrkan vid en vigsel, utan trots att det har blivit mer jämlikt får man en backlash och har överlämning från fadern som i Amerika och England.

Du som gärna bjuder vänner på middag, har du själv några måsten kopplat till frågor om etikett?

– Jag har lite för många måsten och vill dumt nog leva upp till en klassisk middag så som den såg ut på sent 1800-tal, tidigt 1900-tal vid sällskapslivets guldålder. Vilket är helt galet för den byggde på att man hade en hushållerska, två stycken som serverade samt en inhyrd person som tog emot ytterkläder. Förutom det hade man en hustru som tog hand om den största andelen av köket medan man själv var ute bland gästerna. Så det går inte riktigt att få till allting så perfekt som jag vill ha det, men jag älskar det här storslagna, fem rätter är roligare än tre och alla ritualer som går att få till ska vara med. Men ofta hinner jag inte prata med gästerna som jag vill, det bygger på att de sitter kvar ett bra tag efter middagen och bara pratar.

Finns det någonting som är extra viktigt för dig att värden har tänkt på när du själv är bortbjuden?

– Man kan ju inte syna given häst i mun och som gäst komma dit och ställa krav. Gör jag det så bryter jag ju mot etiketten i sig, men på ett allmänt plan ska gästen få känna sig som en kung. Det ska hela tiden fyllas på i glaset och finnas rikligt med mat. Man ska bli lite omhändertagen och känna att värden nästan är hedrad över att ha en där.

– Men som jag skriver i boken, rättighetstanken finns inte inom etikett utan där är det skyldigheterna man fokuserar på. Några finns det, en gäst som har rest långt för att komma på besök har rätt att åtminstone få en bit mat och någonting gott att dricka, men jag är mer inriktad på vad man gör som en god värd eller som en god gäst än vad man har rätt till.

Du är ju gastronom, kulturhistoriker och egenföretagare, som gör väldigt många olika saker kopplat till mat och dryck. Om du tittar tillbaka, kan du spåra varifrån ditt intresse för gastronomi kommer?

– Jag skrev ett helt kapitel om det i min förra bok för det är frågan jag får mest i intervjuer. Men det är väldigt enkelt, det är medfött och genetiskt helt klart. Jag älskade mat från det att jag föddes och är ingenting som har kommit genom sociala intryck. Det finns många exempel på att jag blev road av matlagning och kokböcker väldigt tidigt men det finns ingenting som visar att det var det som satte igång mitt intresse.

Vad har du för dig nu, när din nya bok är ute?

– Igår vilade jag bara, efter releasefest med intervjuer och signeringar, men nu måste jag börja jobba igen. Jag har ju en serie med öl-, whisky- och snapsglas och det jobbar jag mycket med nu på våren med alla konfirmationer, studenter och bröllop. Runt jul jobbade jag med en firma som gör charkuterier och nu håller vi på att ta fram en sommarprodukt för picknick. Jag har precis lämnat in en recension till Fokus för jag skriver texter också. Och jag och Gunilla jobbar med ett längre kapitel om utvecklingen inom mat och hushåll till en stor antologi som Timbro ger ut, om decennierna som föregick ”kulturrevolutionen” 1968 inom olika delar av samhället. Annars har jag mina sociala medier och det kan bli någon tv-inspelning i sommar.

Det låter som att du har att göra! En sista fråga, vad hoppas du att folk tar till sig när de läser din Edward Bloms etikettbok?

– Jag hoppas att de tar med sig att etikett inte bara är någonting gammalmodigt, onödigt eller tillkrånglat utan att det faktiskt på sitt sätt är en av de saker som gör världen lite bättre. Särskilt i umgänget mellan människor är etikett något som gör att fler människor blir glada och lyckliga, att vi tycker mer om varandra och har det lite roligare.